Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1954 / Jag visste inte att optiken hade en del problem, så jag fotade bara på! :)

Det här handlar om ett av mina tidiga objektiv, ett av de första jag använde på min M-Leica. Och jag fotade många år med den här "gluggen", livet lekte och allt funkade bra!

Se'n efter några år så kom jag till Fotosidan, och där fick man lära sig en massa saker! ;) Bla att Tri-X inte va som förr ;) det hade jag inte fattat! Och att det här Canon-objektivet hade en del distorsion! Hade jag vetat om det tidigare, så hade jag nog bytt objektiv!  ;)

 

Målare i profil 1964

Kolla längst ut i hörnen!!

 

Eriksdalshallen 1964

På så'na här bilder syns inte distorsionen  :)

Nu sålde jag Canon-objektivet på tidigt 1970-tal, men inte pga distortionen, det visste jag ju inte om då, utan jag köpte ett Summicron 35 som jag tyckte också va bra.

Och nu på 2000-talet ringde mig en fotohandlare på Hornsgatan och sa, "Jag hittade ett gammalt Canon 35 mm objektiv i en låda, ett 1,8/35 mm!"  Jag sa direkt, "Jag är mycket intresserad, jag kommer in till stan nästa vecka!" Och det va ett sånt där Canon-distorsionsobjektiv på 1,8 som jag använt på 1960-talet! Som jag såklart va tvungen att ha! Trots distorsionen!

 

Hammarby IF Boxning

Å här har jag fotat på 2000-talet igen med Canonoptiken, och här tycker jag inte distorsionen stör så mycket?

Men en intressant fråga är, om kunskap är bra eller dålig, eller om viss kunskap bara skapar osäkra fotografer?  Nåja, vi har alla olika intressen inom fotograferingen, och för mig funkar det här Canon-objektivet bra! Den stora skillnaden, som jag upplever det, det är att på ett modernare objektiv, ta tex SC Noktonen, den har en kortare inställningsgång för avståndet, och att det är STÖRRE siffror på optiken! :)

Men annars så ser jag ingen större skillnad på de bilder jag tar med tex Canon 1,8/35 eller SC Noktonen! Ingen avgörande skillnad i alla fall, utan skillnaden beror mera på hur jag tar bilden! Hur jag själv fotar alltså! Trots distorsionen på Canon-gluggen!  :)

Allt för idag!

/Bengan

 

Fotograf

Inlagt 2013-02-27 08:59 | Läst 5452 ggr. | Permalink
Precis - så är det ju :-) Det blir lite för lätt fokus på ganska oväsentliga saker bara för att det är lätt att definiera, visa och mäta. Att däremot förbättra sin egen förmåga som fotograf – det är mycket svårare.
Svar från Benganbus   2013-02-27 22:22
De e bra att påminna sig själv ibland,
istället för å byta objektiv! ;)
/B
Ps. Men det blir SC Noktonen till boxning nästa gång!
Saliga äro de okunniga, ty de skola ta bra bra bilder ändå! =)
Det där fenomenet med distorsion och Canonobjektiv är tyvärr inte allt för ovanligt. Idag finns det som tur är profiler i Photo Shop som kan rätta till alla buktande linjer. Men jag föredrar ändå objektiv som ger raka linjer från början så att jag slipper ett extra moment i bildredigeringen. Igår försökte jag desperat att redigera några arktitekturbilder som jag tog med ett Canonobjektiv med en röd ring på för ett par år sedan. Husen buktade åt alla håll och kanter pga objektivets undermåliga konstruktion och jag hade fullt sjå med att räta upp dem igen.
/MIkael Good
De bästa bilderna är de som vi tar och inte bryr oss så mycket om det tekniska!
Gillar starkt din bild med Strindberg!
Göran
Svar från Benganbus   2013-02-27 22:15
Det gäller att slappna av och bara fota! ;)
Å tack för bildbetyget Göran!
/Bengan
Nu är ju distorsion två väldigt olika saker: Kuddformig distorsion eller tunnformig distorsion. De flesta vidvinkel har kuddformig distorsion, vilket yttrar sig på ett ganska oskönt sätt genom att ansikten exempelvis dras ut deformerat och snett i bildens hörn - speciellt om man lutar objektivet. Vem vill bli plåtad på det sätt? Inte jag i alla fall.
Det finns vidvinkelobjektiv, exempelvis gamla Olympus OM, som istället har tunnformig distorsion - vilket är betydligt snällare mot ansikten och liknande i bildens hörn. Det här är överlägsna vidvinkel för reportagebruk -
men hur man än vänder sig här i världen så har man ändan bak. I stället gör den tunnformiga distorsionen att exempelvis raka pelare mot bildens kanter kröker inåt, och det på ett mera oskönt sätt än den krökning utåt som skulle ha blivit följen av kuddformig distorsion.
Försöker man korrigera en sorts distorsion i ett bildbehandlingsprogram, finner man många gånger att den motsatta distorsionen uppstår kraftfullt i en annan del av bilden. Om det då finns något känsligt i den delen av bilden, så har man inte vunnit mycket. Som vanligt blir det bäst när det är rätt från början. Att trixa i bildbehandlingsprogram är sannerligen ingen generell universallösning.
Utan alla jämförelser i övrigt: det kan var kul att veta att i en avancerad digitalkamera -typ Sony NEX - fixar kameran själv till ev. distorsion i objektivet - och det på "nolltid". På JPEG-filen vill säga. RAW-filen går också att fixa men då måste man själv säga till att man vill ha det så vid RAW-framkallningen. För ett äldre objektiv där det saknas profiler kan man också ta bort distorsion , men då blir det helt manuellt.
Din fina bild av målaren har en del distorsion men det stör inte mig. Om du vill kan du som sagt få bort den helt i en gammal vanlig Photoshop.
I gatufoto stör det sällan med distorsion. Men om det finns litet "arkitektur" med i bilden kan det kanske störa en del. Dock inte mig.
Svar från Benganbus   2013-02-27 22:20
Å har jag inte sett det snea i hörnen tidigare på målarbilden, så får det va kvar! :)
/B
Så länge inte du eller kameran vet om distorsionen så är allt lugnt.
Innan jag köper nytt så kollar jag naturligtvis tester och vad andra tycker, men framför allt vill jag klämma och känna innan jag betalar, det skall kännas rätt.
Jag är ju själv otroligt förtjust i mina manuella Nikkonobjektiv, de är byggda för att användas, där går känsla före förnuft.
Svar från Benganbus   2013-02-27 22:18
Jag va tvungen att komma till Fotosidan för å fatta va det där i hörnen va! ;)
Å när det gäller fotoprylat, e förnuftet långt efter hela tiden!
/B
Som vanligt glömmer man så´na där småsaker i "skarpt läge". Mina bästa bilder är inte bäst p g a objektivets fantastiska resultat i en mätapparat.
Om jag minns rätt, kanske önsketänkande, sa själve W Eugen Smith, att han använt diverse olika prylar men att han egentligen inte såg någon viktig skillnad på sina bilder. Om han sa det kan vi småpojkar slappna av.
Möjligen kan ett riktigt bra verktyg ge en trygghet som befrämjar kreativiteten. Man slutar tänka på apparaten. Och tänka ska man passa sig för.
Jag upprepar gärna: Det är Irving Penn-vibbar i målarebilden.
http://pinterest.com/pin/144467100519084855/
F-n vet om inte din är bättre. Samma fina ljus och struktur i kläderna men inte i en studio. Mera levande med de (krökta :-)) dörrkarmarna
Svar från Benganbus   2013-02-27 23:50
Med litet rosiga kinder får jag bocka och tacka för det betyget Jan....
/B
Jag har börjat uppskatta större siffror... ;-)



(Visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?

 

Lägg till

Tidigare blogginlägg