Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1921 / Henri Cartier-Bresson på Fotografiska, och avgörande ögonblick, va e de med de då?

 

Gatufoto


Nu en det dags igen för skaror av fotointresserade att vallfärda till Fotografiska för att se gatufotoikonen Henri Cartier-Bresson, eller HCB, som vi initierade säger! ;)  Jag har sett bilder av HCB sedan jag började fota på tidigt 1960-tal, så det borde kanske räcka, och så har jag några böcker av HCB såklart, och har även sett några tidigare utställningar av honom, bla på Konstakademin där man även kunde köpa bilder, men det här va för några år sedan.

Men jag kanske ändå går och tittar på HCB på Fotografiska, kanske sa jag, men det är under vissa förutsättningar!  Att det är litet folk, och att jag slipper fotokompisar när jag går och tittar på bilderna! ;)  Och det kommer nog inte att bli lätt, för jag misstänker folkvandring och många av mina fotopolare vill nog också gå och titta på HCB!  Å varför e jag så negativ till mycket folk och mina fotovänner då? ;)

De sista gångerna jag har varit på Fotografiska så har det varit för mycket folk, bla flera grupper som går runt med en slags informatör som berättar högt om konstnären, tex hur man skall tolka konstnären, och så har jag ofta varit i trevliga fotovänners lag, som gärna visar sina favoriter bland bilderna och berättar varför det är favoritbilden, så jag hinner inte riktigt med att titta själv...

Om jag skall koncentrera mig på en sak, "sjunka" in i något, vare sig det gäller musik, fotografi eller ett samtal, så vill jag ha någorlunda tystnad och vara någorlunda ensam med det jag skall titta på och fundera på, så vad gäller att titta på HCB på Fotografiska, så tror jag det kommer att bli svårt med ensamheten! ;)

Nu finns det faktiskt ytterligare en finess med att gå och titta på HCB på Fotografiska! Det är bilder som hänger stilla på en vägg! Och det är ganska ovanligt i dag!  Och har vi tur, så kan det vara fint gjorda kopior, eller printar, som det numera heter.

Så drömmen vore nog att få gå själv i ett ganska folktomt Fotografiska och titta på bilderna, och kunna stanna upp vid en bild, och/eller återkomma till nå'n eller några bilder litet senare, då dom inte va riktigt färdigtittade, eller gå nära bilden för att titta på valörer, backa tillbaka för att se helheten, se'n gå fram till bilden igen, sätta på mig glasögonen, för att se hur passepartouten är skuren, fundera och se'n tänka  "det är så här fotografi skall visas!  På vägg!  Allt annat e bara dagsländor!"  :)

/Bengan

Ps. Men har man inte sällskap av sina fotokompisar, så blir det tråkigt på ditvägen, å tråkigt på hemvägen och även tråkigt under fikat på fotografiska, de e inte lätt det här!   ;)

 

 

Inlagt 2013-01-25 09:42 | Läst 4001 ggr. | Permalink
Jag håller med om att det blir något extra när en bild ramas in snyggt och hängs på en vägg. När det dessutom är en av de stora fotoikonernas alster som är i blickfånget behövs koncentration. Och största möjliga tystnad.
/H
Gillar din bild, Bengan! Snacka om "avgörande ögonblicket"! Förresten, det är kanske nåt man borde testa, det som fotografen på din bild gör. Söka nya vinklar genom att lägga sig ner på marken när man är ute på stan och tar gatubilder. Det gjorde inte ens H C-B ;)
Det går utmärkt att gå på fotoutställning med sällskap, så länge alla är införstådda att var och en tittar på bilder i sin egen takt. Blir någon klar före, så kan denne/de gå och fika så länge. :)
Jag vet ej om det är sanning eller löst rykte angående HCB:s bild med mannen och språnget över vattnet, att den bilden är tagen genom en springa mellan plankorna till ett staket och att det var ett turskott, då fotografen ej kan se kompositionen genom sökaren, som skyms av staketet?



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg