Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1854 / Säkraste bildlagringen? Om man nu vill spara sina bilder till eftervärlden alltså! :)

 

 


Alla som fotograferar spar väl sina bilder ett tag. Och några tänkar spara sina bilder litet längre.
Kanske för att visa sina vänner eller släktingar eller kanske spara släktbilder till sina barn, barnbarn osv. Bilder som man själv tycker är viktiga att barnen får. Se'n får man hoppas att barn och ev barnbarnen också tycker de här gamla bilderna e viktiga när dom får dom!
Men det är en annan sak! ;)

Och vad gäller det digitala, så finns det en del olika sparamöjligheter, men det mesta går i alla fall ut på en det måste ske en viss bevakning under åren. Man måste kolla så bilderna finns kvar på de här digitala lagringsmedia och/eller föra över bilderna när det kommer nya lagringsmedia. Se'n får väl nå'n firma ta över "bevakningsjobbet" när man själv inte orkar eller hinner, om släkten nu inte vill ta det förståss!  ;)

Men blir man berömd fotograf, då kan det bli ett mycket "spännande" jobb för släkten efteråt såklart! ;) :)

Annars kan man göra en fotobok med sina bilder!
Tycker att det verkar vara ett ganska enkelt och bra sätt att "lagra" sina bilder säkert inför en osäker framtid! Man gör några fotoböcker med sina släktbilder, eller vad det nu är man vill spara, kanske även en bok med sina "konstnärliga bilder" och ger sedan bort några böcker i julklapp och sätter några i en egen bokhylla!
Då blir bilderna lagrade ganska säkert på flera olika ställen! :) Och så behöver man inte kontrollera med jämna mellanrum så bilderna inte försvinner!

 

 

 
Orsaken till de här funderingarna va att jag hittade en liten bok i bokhyllan. Den boken hade min frus morfar gjort. Här är några bilder ur boken. (Det kan vara litet oskärpa på bilderna då jag höll boken i ena handen och kameran med den andra)

Hur som helst, håll till godo med det här tipset på bildlagringsmöjligheter! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och jag tycker det är trevligt med text i fotoböcker, för både text och bilder blir intressantare ju mer tiden går också.  Tror förresten det är viktigt med en personlig text i personliga fotoböcker! Även med "konstnärliga" bilder. Många kanske tycker att det är väl inget viktigt med mig som person, bilderna får tala! Tror att det är ett feltänk, med åren så får en bok med både bra bilder och en intressant text, även biografisk text, ett mycket större värde! Det sämsta e nog att hitta fina gamla bilder i en skokartong utan några som helst noteringar på bilden...
Då blir det i bästa fall, loppis! ;)

/Bengan

 

Ps. Vad gäller ungdomligt intresse, så har det hänt flera gånger att nå'ra ungdomar i släkten bett att få titta i den där "gamla lilla semesterboken" igen, den som jag visat i bild!  :)

 

 

 

Inlagt 2012-12-03 08:40 | Läst 3699 ggr. | Permalink
Mycket tänkvärt, och trevlig läsning så här till morgonkaffet.
Och jag har själv funderat kring detta med eftervärlden, och på vilket sätt man ska spara eventuella bilder.
Där håller jag helt med dig, och speciellt att den personliga texten gör mycket för värdet.
Då tänker jag speciellt på någon släkting, eller arvinge, som ska läsa, titta, och knyta an till bilden på något sätt.
Jag tror att texten kommer att göra att bilden "talar så mycket bättre".

Ha de gött.

M.V.H
/Tobias
Svar från Benganbus   2012-12-03 11:44
Tack för det betyget Tobias!
Å visst kan man gjuta in bilderna i plast eller liknade och stoppa ned dom i ett bergrum för slutförvaring! ;) ;)
Men tror att eftervärlden = släkt och vänner alltså, tycker det är både roligare och trevligare att ha bilderna i en bok i bokhyllan! :)
/Bengan
2012-12-03 09:40   per aronsson
Hej Bengan !
Bilden på tvättanstalten Soltorken väcker minnen till liv. När jag som barn på 60-talet åkte med mina föräldrar i en brun Volkswagen bubbla längs gamla Göteborgsvägen. på väg till och från Liseberg, passerade vi tvätten.
Den byggnaden fanns kvar under många år, de sista åren övergiven, men är nu riven och borta.
Jag tänkte ofta; Nästa gång skall jag stanna och fota, men så blev det aldrig........
Skjut aldrig upp till morgondagen!

För övrigt; Dina inlägg läser jag med glädje, de är alltid mycket läsvärda! Heder!
mvh
Per Aronsson
Svar från Benganbus   2012-12-03 11:39
Hej Per
Kul det här med bilden på Soltorken! En bild som jag visar, där jag aldrig varit, skapar minnesbilder hos dig!
Och jag håller helt med dig vad gäller, "Skjut aldrig upp till morgondagen"
Det här kan även gälla människor, vänner, som man sägar att man skall försöka träffa senare vid nå't lämpligt tillfälle framöver...
För man vet inget om framtiden!

Stort tack och bock för dina ord om mitt bloggande!
Så'nt värmer!
Mvh från Bengan
Jag har nyligen funderat på att göra en årsbok för 2012 - när 2012 är slut förstås. Det blir ju ungefär som gamla fotoalbum och skriver man några ord till bilderna så blir det ju en samtidsdokumentation som blir ädlare med åldern.
syntax   2012-12-03 10:13
Fotoböcker, det vill säga skrivarkopior, har en begränsad hållbarhet Thomas.
N Thomas Meldert   2012-12-03 11:24
Ja, de riskerar ju att bli sönderlästa =)
Det säkraste sättet att lagra fysiska bilder är att svavel eller selentona svartvita bilder på en syrafri pappersbas och att se till att få bort alla rester av fixeringen. Hållbarheten blir då lika lång som pappersbasen kommer att hålla.
Det säkraste sättet generellt, är digitala bilder som bombsäkert kommer att migreras regelbundet (överföras). Ettor och nollor ändrar sig inte, därför blir färgerna bestående hur länge som helst - om man migrerar alltså. Det är nog allt som behöver sägas om den här saken saken.

Bra att du äntligen har insett att bildtexter har sin poäng... ;-)
Det här lilla albumet som din frus morfar har gjort för länge sedan är verkligen kul att titta på - och det föder ytterligare en del tankar om bildens hållbarhet. Här har vi vanliga svartvita bilder - och sådana gjordes ordentligt då för tiden, och därför har vi dem kvar nu. Knappast att en fotobok av i dag kan förvänta sig den livslängden.
Det digitala är däremot inte så dumt om det sköts på rätt sätt. Vi kan ju anta att en ung människa börjar att fotografera 18-årsåldern. Ettorna och nollorna håller sig oförändrade (färgerna alltså), eftersom han regelbundet migrerar sitt material. På sin 90-årsdag kan han avnjuta bilder i perfekt bevarade färger från sin ungdom. Så dags vet barnbarn och barnbarnsbarn vilka delar av materialet som är högintressant - och dom ser till att fortsättningsvis migrera det. Om han hade gjort fotoböcker istället, hade han haft ljusblaskiga sidor med diverse färgspår att titta på.
Bengan   2012-12-03 13:02
Jag ser en annan verklighet....
Positiv som jag är! :) ;)
Den här kärmfamiljen som du förutsätter, det låter mycket bra, men... ;)
Jag tror ändå att det är bra att i tid sprida ut en del av bilderna i förtid,
för man vet aldrig om man kommer ihåg va man lade bilderna när man blir 90 år! ;)
Och om barnbarnsbarnen överhuvud taget tycker bilderna e så kul då!
Å dom kanske sitter i Kina och jobbar då förresten! ;)
syntax   2012-12-03 15:54
Visst är det så för det mesta när man betraktar verklighetens värld. En annan sida av verkligheten är att det är väldigt få som tonar bilder med svavel eller selenium för att sprida ut sådana kopior i förtid - men en välgjord vanlig svartvit kopia håller rätt länge även den.
Sedan ytterligare en sida av verkligheten: Migrering av digitalt material är den ENDA metoden för att få oförändrade färger över riktigt lång tid. Vi får väl hoppas att det finns en och annan kärnfamilj som den antagna.
Migrera låter bra och jag hoppas det utvecklas en kultur att verkligen göra det. Många åker på smällar med kraschade hårddiskar.

Välgjorda pappersbilder är bra, i album ännu bättre.
Häromveckan skannade (600 dpi) jag ett album med ett femtiotal små svartvita bilder från 40-talet åt en kompis. Jag fixade lite med kontrasterna men dammet orkade jag inte. Sen skickade jag in dem så hon fick tre ex av varje i10x15-storlek. Hon gav dem till två olika släktingar och så hade de träff hos en gammal moster i 90-årsåldern som hjälpte till med fakta om personer och platser. Gissa om det uppskattades! Många nostalgiska tårar blev det.

Lite kul med Soltorken som låg på vägen till Landvetter. Jag tror till och med att den brann för ett antal år sedan.

Och till råga på allt ser jag på datum att det var den veckan som jag föddes! På Värnamo BB.
syntax   2012-12-03 18:26
Det som är lite trist i sammanhanget är att migreringsbehovet inte alls skulle behöva vara så stort. I en CD etsas informationen in i en tunn metallfolie, och gjuts in i ett plexiglasliknande material. Det finns inga hinder för att göra CD-skivor som håller 100 år +. Inte skulle dom behöva bli så många kronor dyrare heller. Det är bara det att i vårt upphetsade konsumtionsekonomi så går det inte att hålla räknenisse stången.
JanKw   2012-12-03 21:06
Hållbara CD och DVD är nog inget problem. Problemet blir väl att ha en CD-spelare och program som klarar jpg-filer. Redan nu försvinner CD-spelaren i de nyaste tunna datorerna.
Fiberpapper med pigmentbläck eller bruntonad(=svavel) silverbild är hittills oöverträffat, eller?
syntax   2012-12-04 00:14
Visst - det är ju här som den reella fysiska bilden har sin fördel. Den kan ligga länge undanstoppad och bortglömd. Sedan bara att ta fram och betrakta - utan vidare teknisk insats. Eftersom jag har museibakgrund vet jag att många bra och viktiga bilder har överlevt just på detta sätt - glömts bort, för att sedan hittats igen.
Viktiga saker, Bengan!
(Hoppas jag inte har inspirerat till dessa funderingar via sidan 26, DN den 11 november där jag figurerar i bild och text och är kraftigt felciterad - lita aldrig på vad som står i en dagstidning!).

När det gäller det digitala finns det sätt att förlänga livet på bilderna. Flera olika kopior på skilda platser och på olika media. Samtidigt är detta ett problem för eftervärlden.

För min del tror jag problemet är mer att det produceras så otroligt mycket mer idag - för att det går - och att det är så lätt! Som jag sa i intervjun i DN tror jag inte alls på "Molnet", dels pga. av bristande struktur, dels pga. mångfalden moln och att "molnets broder" (Ägaren) mycket väl kan gå i konkurs!

Så var det inte förr. Ett eller två fotoalbum och kanske nåra fler negativ blev kvar. Resultatet blir idag litet för mycket angar bland vetet. Det gäller nog hela kedjan - Från de egna diskarna (jag har mycket skit som borde tas bort) till publikationer i fotoböcker av varierande halt.

I mitt eget arkiv av bilder som far och mor faktiskt ärvde är det ytterst litet som återstår. Så jag vet inte om det var bättre förr. Där finns enorma luckor som jag ändå verbalt har minnen av: Farmor berättde att farfar var nåt år i USA för att testa lyckan efter förra sekelskiftet. Inte ett spår av detta finns i släktens fotoalbum. Möjligen en enda tveksam bild av en gentleman med käpp. Kanske det var misslyckandet i emigrationen som skulle döljas?

Som slutsats håller jag med om att en fotobok är ett bra substitut för dåtidens fotoalbum. Men då bör den va rätt så rejäl i storlek, och då blir det dyrt. Så digitala printar (utskrifter med pigment-bläck), ev. inbundna (det går!) är troligen det bästa alternativet för den privata sfären. Tiden går - dags att gå igenom lådorna.
Det finns fiberpapper som är dubbelsidiga. Man behöver bara lära sig att binda böcker.
http://harman.hahnemuehle.com/site/en/1311/matt-fibre-duo.html
http://freestylephoto.biz/c3004-Inkjet-Papers-Double-Sided-Papers
Bengan   2013-01-02 14:11
Det kan bli mängder av bra information i en blogg!
Men ofta i kommentarerna alltså! :)
Tack för det Jan!



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg