Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1774 / Dokumentärfotografins dilemma, fotografen!

 

 

 

 


Jag tycker att de riktiga dokumentärförfattarna, eller de riktiga fotograferna, dom verkar ofta själva i den miljö som dom berättar om, och berättelsen blir såklart bättre då!  Vi andra, som försöker berätta om och i en liknande miljö, vi blir bara gästfotografer utan att riktigt kunna förstå vad det hela handlar om som vi fotograferar!

Tycker ibland också att de svenska dokumentärfotografer som har svårt att formulera sig i det egna landet, försöker lösa det här problemet med att åka utomlands för att där ta de "riktiga bilderna"!

Det här gäller nog gruppen Gatufotografer också, tex så åker man till "gatufotografins vagga",  och kommer hem, hårt formulerat kanske, med en massa turistbilder!

Man kanske inte tänker på att de här gatufotobilderna som den berömda fotoidolen har tagit under åren, berodde på att idolen bodde i den här staden under en längre tid!

Och så länge tidningsredaktörer och fotoskribenter tycker den här typen av litet ytlig dokumentärfotografi är bra, ofta tagen utomlands, men i all välmening, så är det den bilden vi får av dokumentärfotografi! 

Så vad skall man fota då?  Hur skall man fota då? Om man vill göra något litet udda alltså, som kanske är intressantare under en längre tid, och som kanske blir än intressantare i framtiden?

Det är svårt att ge några råd om hur man skall fota, för det som tyvärr också är utmärkande för den här typen av fotografer, dom som sätter avtryck alltså, det är att dom hittar intressanta saker att fota,  saker som vi själva inte ser, det kanske ligger oss för nära?  Och dom fotar ofta i en miljö som dom behärskar väl!

Och de här fotograferna har ofta förmågan att komma ur den sk "hemmablindheten" på nå't konstigt sätt också! ;)

 

Hur som helst, några "dokumentärfotofunderingar" på lördagseftermiddagen!
Ha en fin lördagskväll!

/Bengan

 

Ps. Obs! Bilderna i bloggen har inget med texten att göra!

 

Hammarby IF

 

 

 

 

 

 

Inlagt 2012-09-22 14:55 | Läst 2225 ggr. | Permalink
Det är lite förvånande att så få tycks fotografera sin jobbvardag. Jag har ju själv alltid jobbat på ställen där det var fotoförbud, och så här i efterhand borde man nog struntat i det och smugit med kameran vid något tillfälle. Det hade ju varit himla kul att ha några bilder på arbetsrummet med den första "bildskärmsterminalen"!

Sen kan det ju vara en liten vitamininjektion att åka utomlands och fotografera "turistbilder". "Känslan räcker länge" som det hette i resebyråreklamen. :)
Det kanske var den där Christer Strömholm som gjorde att det verkar som om man blir känd om man fotar lite i Paris...

Kloka ord och tankvärda magistern!

Må gott
/nic
Vad skall man fota då? Hur skall man fota då? Om man vill göra något litet udda alltså, som kanske är intressantare under en längre tid, och som kanske blir än intressantare i framtiden? Frågar du.
-Det bästa är nog att ge fan i framtiden, och fota på . Bara tanken på att gå omkring med sin kamera med tanken, det här kanske har en möjlighet att bli intressant om trettio år, ger mig smått rysningar.
/ Bengt Ps Fina bilder Bengt
Att man bättre fotar det som man känner till väl, än det som man inte vet så mycket om, är kanske inte så konstigt.
Utmaningen är väl göra något bra av det som inte är udda. Man är ju världsmästare i sitt eget kök. Jag plåtade min son i skolan i nio år (1980-89). Nu har jag börjat med min sonson, som gick i ettan förra året. Den som lever får se...

I Palmefilmen säger Palme att man inte får fundera på sitt eftermäle för då blir man rädd och anpasslig. (Inte exakt, men ungefär)
I dokumentärfoto ska man förstås känna sin miljö. Det stora föredömet är Sune Jonsson.

Men när det gäller gatufoto vågar jag mig på en annan idé: Människor är sig lika i hela världen och att då se det typiska borde man kunna göra var som helst. Då kanske det till och med är en fördel att vara i en ny miljö. Det är åtminstone spännande. Jag vill gärna ta "min" bild av Eiffeltornet även om det finns tusen vykort. Jag tycker inte man ska känna något krav att dokumentera. Det får de lokala fotograferna göra. Säg gärna emot om jag gått vilse i pannkakan.



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg