Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1758 / Såna här plaster skulle det ha funnits förr! Så allt va inte bättre förr!
Kom att tänka på det här när jag försökte öppna en plastförpackning med mineralvatten i går kväll, plastförpackningarna har blivit väldigt bra! :) I alla fall att transportera i! Samma sak när jag skulle öppna en lampförpackning i veckan, de e kniv som gäller! Annat va det förr med plasten! Å för å inte tala om en slags "plast" som hette bakelit, de va spröda grejer det!
Men de va det här som gjorde att jag kom att tänka på mitt Svenska mästerskap! (Nu kommer säkert nå'n som har häckat för länge här på FS att säga, "Det där har du berättat om tidigare Bengan!" Så den här berättelsen är för er ungdomar! :)
Alltså, jag är svensk mästare i miniracing, eller Slot Racing! Sport & GT. 1:24. Tror det va på 1970-talet! Den avslutande tävlingen stod i Ostermas Marmorhallar. De va först ett antal kvalheat, och det gällde att köra fort men inte åka av, och till slut så stod några i final och en av dom va jag. Picko Troberg va prisutdelare! Jag har nog ett papper/diplom någonstans och kanske en medalj liggande.
Man körde ofta på banor med åtta spår i bredd, banan va c:a femtio meter lång, belagd med en slags gummiasfalt och bilarna va elektriska (miljövänliga) och strömmen kom från några truckbatterier som stod under banan. Och fort gick det, om jag inte minns fel, så kunde bra förare köra varvet på 6-8 sekunder fast det va hårnålskurvor inlagda. Man smorde bakdäcken med STP för att få bra fäste! Tävlade faktisk en gång mot Joakim Bonnier!
Ok, plastförpackningar va det, jag vet, men ta det lugnt jag kommer till det!
Å jag va proffsförare! Fick resebidrag och hade fria motorer! :) Det gick fort att byta motor under tex en 24-timmarstävling, det tog c:a fem minuter.
Bilen fick jag bygga själv, mässingschassi med plastkaross! Vikten skulle ligga lågt! Markfrigång nå'n knapp millimeter, och så skulle det finnas en viss flex i chassit, så vissa delar i chassit va upphängda i små gångjärn med pianotråd som mothåll. Karossfästena va små rör där karossen fästes med nålar. Nu börjar ni ana nå't va!
Den här plasten som karosserna va byggda i var litet annorlunda än dagens plast även om det va någon slags tunnare mjukplast även då. Karossen sprack nästan säkert någonstans efter den första avåkningen. Men det gick oftast att fortsätta, för det var karossfästena som tog mest stryk, även om man hade en armerad specialtape där. Så ibland efter ett lopp, så va karossen tejpad på flera ställen, bitar kunde även vara borta ur karossen...
Och efter ett 24-timmarslopp, där man inte fick byta kaross, där blev det mycket tejp! :)
Det va det här jag kom att tänka på när jag försökte öppna gårdagens mineralvattenplastförpackning, den plasten skulle man haft förr, så allt va inte bättre förr! ;)
/Bengan
Ps. Ni som undrar varför det står Amon på Ferrarin så finns svaret här!
Kul att se bygget. :-)
Detta är något jag aldrig testat trots att vi hade vad jag har för mig man kallade "mini racing" på ungdomsgården hemma i Vallentuna, en riktigt stor häftig bana hade de i alla fall och fasligt fort gick det kommer jag ihåg. :)
-affe
Körde själv miniracing på 70-talet, I en källare på Bagarbyvägen i Sollentuna fanns det en bana där jag tillbringade en stor del av min fritid, byggde bilar, målade Lexankarosser, diskuterade vilka däck som hade bäst grepp OCH självklart körde varv efter varv....grymt kul.
Synd att mina bilar och reservdelar är slängda eller borttappade
Tack för påminnelsen :)