Straight Photography!

Förmodligen är det för att vi som är uppväxta med Tri-X är vana vid att svartvita bilder ska vara lite skitiga och korniga, och i och med det tycker att det blir för rent och snyggt med högupplösta digitalkameror som kan återge alldeles för mycket :)

Jag vet inte, det kanske bara är jag, men jag kan tycka att de digitala bilderna är för släta i ytan. För polerade, och är den inte perfekta så kan man slipa vidare i oändlighet i datorn... Jag gillar känslan man får i att fota film mer, men är för lat att göra det.. Summa av det hela är att film har en känsla som det digitala inte har. Kanske därför man försöker återskapa det i datorn i olika program!?

Nu gör jag det inte själv (ännu i alla fall...)
Men retrotrender har väl alltid funnits, och till retrotrenderna, retrokänslan hör väl gärna ett visst mått av patina....
Särskiljt som 70-talet ( som jag i hög grad förknippar med Tri-x) i hög grad var en tid när "Det dokumentära", det "realistiska" hyllades. Man skulle inte försköna och romantisera, utan utställa verkligheten i den "oförfalskade" råhet, den nu en gång förelåg.
Inom andra hantverk stog "materialkänslan" högt i kurs. Tnga chifonieer i mörka exotiska träslag, med polerlack, och vardagsrumsbord av teakfaner, som skulle oljas sju gånger per dag, byttes mot bokhyllor i furu, och matsalsbord i björk - gärna med ohyvlade kanter, där endast barken tagits av ! blanka skinande kadmiumröda keramikalster ersattes av teracottafärgade alster, med kraftiga drejränder i osv.
Man skulle inte "arbeta mot materialet", utan i stället använda materialet, och arbetsmetoden i sig som estetiska effekter !

Det liger väl lite i linie med det att teknisk perfektion - kornighet - inte ska få lov att kasta några skuggor över en god historia.
Följden är i dag att vi har en tendens att förknipa Tri-x stil med autencitet, dokumentär "sanning" när det dessa värden man vill förmedla ligger det välæ nära till hands att ge bildena ett lite annalogt utseende, lite rått, ellerbara lite retro helt enkelt .

Jag tycker det är kul, och funkar ibland.

Däremot har jag roats många gånger av hur många yngre förmågor tycks upfatta 70-talsfotografiet ibland.
Föar när det så skall till, så l¨åagger man på lager med repor, och "spillæer kaffe" på "Tri-x"- kopiorna och överdriver det på ett sätt som får dem att likna något som lika gärna kunde höra hemma i någon serie typ "Freakbrothers", eller MAD !
Fullt så jävliga ser ( förhopningsvis) inte mina bilder från 70-talet ut ens i dag....!
Men det gör lite detsamma: Det kan väl få vara kul att leka med ....?!