Bengt Björkbom

Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1523 / Fotoklubbarnas framtid och "distansutbildningar" vad gäller foto!

 

 

 

Det har varit funderingar i några bloggar om fotoklubbar, och om fotoklubbarna kanske är överspelade? Jag tror inte att fotoklubbarna är överspelade, utan problemen, om man nu anser sig ha problem, det kanske är själva inriktingen i klubben!?

För jag tror, att vill man utvecklas inom fotografi, eller konst, eller i ett hantverk, så måste man kunna prata med och ha ögonkontakt med läraren, och även med de andra eleverna, för att kunna diskutera, och även få ett förtroende så man tål kritik, ungefär som i en vanlig skola! 

Men "distansutbildningar" för foto då, typ Fotosidan och liknande, med Bildkritik, specialpooler där man blir antagen om man har en "bra bild".  Jag själv är tveksam till distansutbildningar om man inte bor väldigt avlägset!  ;)  Och kan även ha synpunkter på de här frivilliga "bildlärarna" på en så'n här "distansskola"!  Ursäkta mej!  ;) 
"Utan någon som helst legitimation", skulle nog skolminister Björklund ha sagt! ;)

Men blanda inte ihop det här med att det är ofta är väldigt trevligt här på Fotosidan, och att det finns mycket bra bilder att titta på, och att man får många vänner här som peppar en i ens fotografering (eller bloggande) det är inte det jag talar om! Att få glada tillrop liksom, även på distans, det är viktigt här i livet!

Men åter till Fotoklubbarna, och med den mänskliga närkontakt som där ofta finns, som borde kunna ge en hel del bra saker, och då kanske man måste tänka om litet om nu eleverna sviker!?

Kanske ha fler inbjudna "speciallärare", och att man kör mer saker i kortare projekt!
Typ gatufoto! Naturfoto! Porträtt i svartvitt!
Se'n kanske man har en liten ständig gatufotogrupp i klubben, eller en svartvitgrupp...?
För nu har ju tex projektredovisningar blivit mycket lättare att göra via det digitala!

Som en sammanfattning, jag tror på Fotoklubbar, men jag tror även på Fotosidan! ;)
Och var sak har nog sin plats, så tror i alla fall jag!

Och jag tror inte det är nattsvart på nå't sätt för fotoklubbarna,
men man kanske måste tänka om litet bara! :)

/Bengan

 

 

 

Inlagt 2012-05-22 21:44 | Läst 3819 ggr. | Permalink
2012-05-22 23:22   Tom Gagner
Det mesta i utbildningsväg går att genomföra på distans - även fotografi. Bildintresset är stort hos ungdomar och många av dem skaffar sig goda kunskaper i såväl praktisk fotografi som bildredigering utan formell utbildning. Instruktioner till det man inte kan finns på YouTube och hjälp och stöd hittar de på webben i olika communities. Skillnaden gentemot traditionell skola är ofta att kunskapsutvecklingen här är intresse- eller behovsdriven och inte "påtvingad" som i den vanliga skolan. "Lärarna" i de här sammanhangen är har vare sig formell utbildning eller legitimation. Deras status och legitimitet sätts utifrån vad de presterar och vilken nytta man har av deras tjänster. Intressant tycker jag som till vardags bl.a. sysslar med lärarutbildning.
För den som är intresserad finns hela distansutbildningar för att bli fotograf.

Kanske är behovet av att träffas öga mot öga snarare en generationsfråga… :-) En tonåring som är van att lära av och tillsammans andra via webben upplever förmodligen inte alls att möten i det fysiska rummet som särskilt viktiga.

När det gäller platser som Fotosidan är väl risken där att det blir lite som på Facebook; man visar upp sina bästa sidor och hoppas få många klick på "Gilla" :-)

Kanske kan man rent av uppfatta Fotosidan som en slags fotoklubb fast on-line.

Vad beträffar majoren Björklund verkan han mer intresserad av kontroll än lärande… ;-)

Fin bild förresten :-)
//Tom
2012-05-23 07:39   Hans Wahlgren
Bengt, den här gången har Du "många rätt" i Ditt inlägg. Jag tror att ett av fotoklubbarnas bemymmmer är att dom är generella, dom har öppet tillträde för alla oavsett kunskapsnivå eller fotografisk inriktning. För att då kunna bli en klubb för alla tvingas klubbarna måla med de breda penslarna, vara generella, vara allmängiltiga. "Alla ska med", som nå'n sa. Fotografer med lite speciell inriktning eller fotografer som kommit vidare från "kamerans generella inställningar" och "grundkurs i Photoshop" kan då ha svårt finna nytta och glädje med föreningen, om det inte handlar om de rent sociala aspekterna, plus en eller annan bra föreläsning. Underavdelningar i fotoklubben kan vara en väg ut ur det problemet, eller nischade klubbar, klubbar för "vi som bara fotograferar xyz..." Jag vet inte, men den sociala aspekten av klubbverksamhet skall inte underskattas.

När det gäller nätbaserad undervisning så tycker jag man kan dela upp den i minst två underavdelningar, och nu pratar jag bara foto.
- Undervisning som handlar om tekniska färdigheter tycker jag fungerar mycket bra på nätet. Jag gick för många år sedan en Photoshoputbildning som gjordes av Moderskeppet på uppdrag av Högskolan i Jönköping. Den utbildningen var väldigt bra. Ren och skär färdighetsutbildning i verktyget. Det var ett tag sedan och nu finns som Tom Gagner skriver en hel del på Youtube. Många av Moderskeppets kurser finns även att köpa för några hundralappar på DVD, Allt det här fungerar utmärkt och bygger på att eleven har ett utbildningsbehov och verklig lust att lära.
- Utbildning som handlar om bildseende, bildens språk, kort sagt att kommunicera med bilder, tycker jag går mycket sämre att hantera på nätet. Jag går för närvarande en sådan utbildning också genomförd av Moderskeppet på uppdrag av Högskolan i Jönköping. Det blir teoretiskt, platt, och oändligt tråkigt. Tvivlar på att jag orkar tröska mig igenom alla avsnitt. Lika dåligt tycker jag bildkritik fungerar på nätet, man tar sig näsan aldrig förbi "bra bild"-nivån. Och dessa omdömen kommer alltsomoftast från kompisar som vill vara stöttande. Man lär sig ingenting. Just nu har jag ju en utställning hängande på GalleriTUoch då kan man snacka bild! I förrgår var det nästan 100 personer inne på galleriet efter DNs artikel. Folk som kom dit eftersom dom var genuint bildintresserade efter att ha läst Lars Epsteins recension. De dialoger som uppstår då går aldrig att få på nätet. Värdet av det mänskliga mötet skall inte underskattas i dessa nätbaserade tidevarv.
Tom Gagner 2012-05-23 12:50
Intressanta tankar!
Det är ett problem med kvalitet i webbutbildningar eller utbildningar på dvd. Ofta är de ganska trista, men för den motiverade kan de funka när det gäller tekniska delar, precis som du skriver och det var det som jag menade med filmerna på YouTube.

Det finns en fara i att använda sig själv som norm eftersom det då lätt blir så att man antar att alla tycker så som man själv gör. Jag tvivlar inte alls på att diskussionerna på galleriet igår var både intressanta och givande och önskar att jag hade kunnat vara där, men betyder det att det inte skulle gå att uppnå detsamma via webben? Antagligen inte. Verktyg som AdobeConnect och betalvarianten av Skype gör det möjligt att "träffas" i slutna eller öppna rum där man kan diskutera på ungefär samma sätt som IRL. Efter lite tillvänjning känner man i stort sett samma gemenskap som om man satt i samma rum. I en sådan miljö kan man förmodligen diskutera kring bilder på samma sätt som i det fysiska rummet. Jag skriver då och då rapporter tillsammans med kollegor i Google Docs. Förhållandena är uppkoppling via Adobe Connect där alla ser och hör varandra och så dokumentet i Google Docs som man gemensamt bearbetar. Funkar mycket bra och diskussionerna är stundtals ganska intensiva.

Så varför inte kvalitativa aspekter på bilder... :-)

Mycket handlar antagligen om vana och människan är förunderligt anpassningsbar.

Komentarerna på Fotosidan är ett fenomen i sig och där påminner Fotosidan ganska mycket om Facebook tycker jag. Det blir ganska ytligt.

Skulle vara rätt intressant att testa Twang via webben. Det går visserligen inte att skicka runt kameror som man kan få klämma på, men man kanske kan prata bilder. :-)

Det kan förstås vara så att det är papperskopian som är det avgörande och att det är en kvalitativ skillnad i att betrakta en bild utskriven/kopierad på papper än att se den i en dator och då menar jag inte kvaliteten på bilden utan hur bildens innehåll uppfattas av betraktaren. Ser man andra saker i en bild på papper än om samma bild visas på en skärm?

I all vänlighet under lunchpausen :-)
//Tom
Hans Wahlgren 2012-05-23 16:45
Tom, Gemene man har inte tillgång till Adobe Connect eller allehanda andra specialprogram för utvecklat samarbete på nätet. De flesta har bara tillgång till det som finns på resp mediaplattform. Men jag tror inte det handlar om vilka programvaror man har eller inte. Jag tror det handlar om allt som händer när människor möts. Minspel, undertoner, betoningar, språkval, gester, osv. Kort och gott allt som sker människor emellan i samtal med ögonkontakt. Det är något helt annat än att vi sitter och skriver till varandra och trycker på Enter.
Tom Gagner 2012-05-23 20:30
Hans,
Det finns verktyg för webbaserade videokonferenser, t.ex. Flash Meeting, som inte kostar något att använda och som funkar på de flesta datorer. Samma sak med MSN. Har man en Mac kan man använda iChat. Vidare upplever de flesta deltagare i e-möten att dessa ger i stort sett samma möjligheter som de i det fysiska rummet. Och e-möten är något helt annat än att sitta och skriva och trycka på Enter ;-)
Vänligen
//Tom
PS - ursäkta för kidnappningen av tråden Bengt. Hoppas att du inte tog illa upp. Ber om ursäkt i så fall :-) /DS
2012-05-23 09:28   Tomasz
Jag skulle gärna gå med i en ... fotoklubb? Men inte en sådan som den uppfattas traditionellt, utan snarare en konstförening som uteslutande satsar på fotografier.
Ett helt annat grepp alltså men med intresset för fotografi i centrum, skulle inte en "fotoklubb" kunna fungera så?

Ha det gott! /Thomas
Hans Wahlgren 2012-05-23 10:10
Intressant tanke, men det kan ändå bli ganska disparat. Konst kan ju ta sig många uttryck även om det är med fotografiska förtecken. Några gillar att gå ut i naturen och fotografera natur på ett konstnärligt vis, andra gillar att dra i reglagen i Photoshop så att det blir "konstnärligt" medan en tredje falang gillar att gatufotografera, vilket också kan betraktas som konst. Men jag gillar tanken. Den skulle kunna utvecklas vidare så att målgruppen blir "skapande" fotografer, inte bara betraktande. Fotografer som realiserar sina fotografiska idéer i projekt, utställningar, böcker, bildmappar, portfolios, osv. I så fall får man en fotoklubb där legitimiteten för medlemskap är att "man gör något", en klubb som driver medlemmarnas utveckling framåt. Jag har ju personliga erfarenheter av fotoklubbsverksamhet och det är i alltför stor utsträckning en underhållningsbransch, man betalar medlemsavgiften och förväntar sig bli underhållen, plus träffa kompisar. Att ha med sig eget material, att ha egna bilder i centrum, är inte självklart. Jag tror dessutom att en fotoklubb med "konstinriktning" måste antalsbegränsas. Blir det mer än 30 - 40 medlemmar så blir gruppen för stor. 10 är kanske det perfekta antalet....
Svar från Benganbus 2012-05-23 11:25
Intressant fundering Hans!
Man kanske skall ha den "underhållande verksamheten" som ett "stormöte" några gånger under året? Ett redovisningsmöte?
Och mellan "stormötet", så pågår det olika fotoprojekt i klubben!?
Tex en grupp fotar gatufoto, en grupp fotar tango, en grupp fotar boxning! ;) :) :)
/B
Hans Wahlgren 2012-05-23 13:39
Precis! Man måste givetvis "redovisa" de jobb som görs på ett eller annat vis och det kan mycket väl vara i den samlade större gemenskapen ur viken de mindre grupperingarna hämtats. Tror det finns mycket roligt att göra om man bara samlar rätt personer. Saker som driver ingående personers fotografiska utveckling framåt med stora steg.

Se'n gäller det att finna arbetsmetoder. Vi är alla olika men för mig fungerar det bra om jag ger mig själv ett projekt och så jobbar jag inom ramen för det. Att hålla på tämligen planlöst funkar inte, till det är jag antagligen alldeles för lättsinnig.
2012-05-25 22:03   Kitty58b
Jag tycker att det är bra att man kan skaffa sej kunskap på olika sätt. Nätutbildning kan vara väldigt givande för den som inte ha möjlighet att skaffa kunskap på annat sätt. Det är inte alltid avståndet till andra som sätter begränsningar och det ena behöver kanske inte förta det andra.

Det där med olika projekt i klubbarna tycker jag är en bra idé. Det är spännande att se hur olika vi tolkar samma ämne!

Sedan min fråga: Är fotoklubbar verkligen intresserade av alla? Jag menar t.ex. en medelålders kvinnlig novis utan värsta kameran ;) //Anne-Lise



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?


Lägg till

Tidigare blogginlägg

Kategorier