Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1366 / Vi som fotograferar har såklart synpunkter på andras bilder! Ä det verkligen konst dom håller på med?
Jag kommer ihåg en diskussion någonstans, men kommer inte i håg var ;) där nå'n sa, "Det är skaparen av verket som bestämmer om det är konst!" "Se'n får man se hur långt det bär!" :)
Och konstbegreppet diskuteras ju dagligdags, "Skall det där kallas konst!?" Och "Det där kan ju vem som helst göra!" Så vad är då konst? Riktig och bra konst! Å även bra bildkonst!
Wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstbegreppet
En bra bok om vad är konst!
http://www.ernstbillgren.se/vadarkonst/#
Å här får man utomatiska svar på svåra konstfrågor!
http://www.ernstbillgren.se/vadarkonst/#/besserwissermaskinen/
Så vad är fotokonst?
Är gatufoto fotokonst, och/eller är IKEA-posters fotokonst, eller?
Se'n är det en annan tanke som slagit mig, både när jag sett mina egna bilder och ser andras,
även berömda fotografers bilder, och börjar ana något...
Vi kan väl säga så här, under en viss tid, så tar man en del bilder som man tycker e ganska bra,
å andra tycker också att dom e bra! Se'n är det svårt att återupprepa de här bra bilderna, varför?
Tänker som sagt även på en del välkända svenska fotografer också!
Man kan ha olika uppfattningar om det här, men jag tänker på min egen erfarehet. Jag sprang och tog en massa bilder på 1960-talet, vissa tycker jag är bra, men känner att det är svårare att ta liknande bilder numera. Praktiskt i alla fall! Å varför då?
En del av det hela, så påstår jag i alla fall, det är att man ofta är mera uppbunden som "vuxen", det begränsar utespringandet och fotandet! ;) Begränsningar är ofta arbete, barn, hus, karriär, mao det vardagliga som måste skötas före fotandet. Det här gäller nog för många yrkesfotografer också...
För jag tror att man faktiskt utvecklats bildmentalt under åren, hoppas jag i alla fall ;)
även för att kunna ta "bättre" bilder, men då räcker inte tiden till när man blivit litet mer "bildklokare". (Nu vet jag att det finns undantag, det finns det alltid)
Så här tror jag i alla fall! :)
För övrigt så tog jag en långpromenad med Roffe i Nyköping i morse på två timmar.
De va en skön promenad i ett skönt väder! Tack för det trevliga sällskapet Roffe!
Och jag fotade med en svart OM-1! Tack Jonas!
Flanerande fotografering liksom!
Slow Photography! Och det blir snart en rulle till att lägga i kylskåpet! :)
/Bengan
PS: konst tycker jag är konstigt, men fotografi är att måla med ljus.
mvh Tommy
Vi gick förbi roddhamnen och kollade bla på de relativt nybyggda husen på Brandholmen.
Vattenståndet va högt vid Vattensportens hus!!
/B
Ps. Konst är konstigt! ;)
http://www.kolgrillenrhodos.se/text1_6.html
Ha det bäst :-)
"Jag sprang och tog en massa bilder på 1960-talet, vissa tycker jag är bra, men känner att det är svårare att ta liknande bilder numera. Praktiskt i alla fall! Å varför då?"
Med för att trampa i klaveret så är mitt intryck ofta att äldre fotografer inte är lika engagerade i sitt fotograferande som när de var yngre även om deras intresse för fotografi i stort består. Eller att det går för långt emellan tillfällena så att stringensen i komponeringen och känslan för tajming inte sitter. Ur form helt enkelt
Några saker som tydligt skiljer dina gamla bilder från de nya är:
- kopieringen. Dina gamla bilder är snyggt kopierade med svärta och lagom kontrast.
- kompositionen. Den var stringentare förr.
- tajmingen. För att få rätt energi i bilderna gäller det att öva upp känslan för det avgörande ögonblicket. Då blicken på personen man fotograferar har rätt energi, då personen utrålar rörelse osv.
Jag tror inget går förlorat om man har hälsan kvar. Men det gäller att gå in för det och träna upp sin förmåga.
Konst är det om det gör tillräckligt intryck - det vill säga att någon är villig att betala för det.
Om man tittar på allt från fotografer och konstnärer till musiker och skådespelare så tycker i alla fall jag att man kan se en gemensam nämnare hos de som fortsätter att göra bra grejer år ut och år in - de är i ständig förändring. Eller kalla det utveckling om du vill.
Att försöka upprepa gamla framgångar är nog dömt att misslyckas. Det som gäller är att hitta nya vägar framåt, det vill säga utmaningar som tvingar en att kämpa lite, tänka nytt, ställas inför ett problemlösande.
Sedan tror jag en hel del på Magnus förklaringar också! ;-)
(Zen och konsten att sköta en motorcykel)
Alla har vi olika uppfattninger om saker och ting,
sannolikt utifrån vår egen livserfarenhet eller livsupplevelser och även för stunden präglat av den miljö vi för tillfället befinner oss i.
Och vad är då vägar framåt?
Och vad är bra grejer?
Och vem bestämmer vad som är framåt!?
Är det som säljer mest och bäst,
den rätta vägen framåt? ;)
B)
Ps. Tittade nyss på ett intressant program på Svt Play,
kvällstips alltså! :)
http://svtplay.se/t/132078/lehman_brothers_sista_dagar
Vägar framåt är för mig sådant som känns intressant, där jag hittar utmaningar som stimulerar, sådant som gör mig nyfiken och får mig att vilja lära mig mer. Det är vägar som jag känner att jag måste återvända till för att det är så kul!
Men det är såklart bara min version! ;-)
Kanske är konst vägen till målet och inte målet:-)
but what you make others see"
EDGAR DEGAS
mvh
Morgan Larm
Konstbegreppet är trassligt eftersom både premisser och sammanhang skiftar. Enklast är definitionen att konst är det som ställs ut på ett konstgalleri. Ibland behöver det inte heller vara någonting alls.
Personligen gillar jag Yves Kleins "The Void". Ett helt tomt kostgalleri draperat i hans patenterade blåfärg. Massor med besökare och förlängd öppetid för att husera alla köande besökare. En zenbuddistisk koppling som jag tror du gillar Bengt.
1920-talets konstliv lämnar inte heller mycket i övrigt att önska när det gäller surrealistiska och till synes meningslösa dadistiska performance fyllda med tolkningsmöjligheter. Och som Peter säger "kommunikation". Även om det bara är inom det vi kallar "självet".
/H
PS. Det här inlägget är ingen konst att skriva. DS.