Straight Photography!

Straight 1286 / Att fortsätta analogt! För känslan och/eller vadå?? ;)

Det här har jag skrivit om ett antal gånger redan, bloggvarning alltså! :)

Kom att tänka på det igen efter att ha läst den här bloggen,
http://www.fotosidan.se/blogs/joakimke/ska-jag-salja-min-jadrans-x100.htm

Alltså, det digitala har som de flesta vet, helt klart stora fördelar mot det analoga,
tex vad gäller snabb framkallning av bilden, mycket bra skärpa, nästan obegränsad "filmrulle", fina färger och att utrustningen är mycket lättanvänd för de flesta.

Å en digitalkamera har även en massa andra funktioner inbyggd i kameran, å då undrar man liksom, varför då fortsätta att fota analogt, och varför med en M Leica?

 
Jag har inte kunnat ge något bra svar på den här frågan tidigare, å kan det inte nu heller!

Jag har försökt hitta några bra argument, jag lovar ;) men hittar inget, utan det blir mest känsloargument som: "Det är en speciell känsla att fota med en M Leica, och att använda film är magi på nå't sätt..."  :)

Och jag misstänker att vi kommer att få leva med det här beteendet hos en mycket liten grupp fotografer även framöver, där det tekniska och perfekta inte är det viktigaste, utan det är nå't annat!  ;)

Här en tidigare blogg i samma ämne,
http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-1186-analog-m-leica-i.htm

/Bengan

2011-10-20 20:14   N Thomas Meldert

Känslan och magin är viktiga komponenter i det här. Annars kan inte jag heller förklara vad det är som får mig att fotografera på film. Kanske är det nån slags protest?

2011-10-20 20:19   Joakim K E Johansson

Jag är inte så säker på att det bara kommer att vara en liten grupp. Det är nog inte omöjligt att det analoga återigen kan växa fram som en parallell kraft. I alla fall bland entusiaster och proffs som jobbar mycket med egna projekt.

2011-10-20 21:15   Chasid

Det är en speciell känsla att fota med en M-Leica och särskilt med en Leica med dubbelslag :)
//Chasid

2011-10-20 21:36   Hans Wahlgren

Som Ni alla är inne på, det är något mentalt problem Ni dras med. Sannolikt finns det en diagnos på det här också, kanske t.o.m. en flerbokstavskombination, eller något amerikanskt begrepp som slutar på "syndrom". Kännetecknande för den här typen av problem är att det inte finns några säkert fungerande botemedel. Vad man än hittills försökt med så är personer som drabbats av denna åkomma tillbaks i sitttvångsmässiga beteeende ganska snart. KBT kanske skulle kunna hjälpa, möjligen. :-) ... För egen del är jag lycklig och digital. Alla mina analoga kameror sover sin Törnrosasömn och kommer aldrig att bli väckta. Det närmaste jag kommer Era problem är att jag överväger köpa en Leica CL Mk II, eller Fujifilm X10 som den heter på riktigt. Men viktigast av allt är att man använder de kameror man trivs med och gör FANTASTISKA bilder, eller hur?

2011-10-20 21:49   Sabud

Helt klart är det en speciell känsla att fota analogt men samtidigt tycker jag att mycket försvunnit då scanningen ersatt `magin´ i mörkrummet. Har mina prylar kvar så någon gång i framtiden skall det ske:)

Beträffande X100 så handlar det väl om digitalkameran som försökte vara analog.
Allt var perfekt.........men något saknades.

/Stephan

2011-10-20 21:53   dig

Det är nog en ganska stor grupp fotografer "där det tekniska och perfekta inte är det viktigaste, utan det är nå't annat!" och jag tror inte att det har så mycket att göra med digitalt eller analogt eller Leica... Jag hoppas och tror att den gruppen kommer att bli mycket större och det hoppas jag att alla vill?

2011-10-20 22:19   fotomojje

När jag läser din blogg kommer jag alltid att tänka på de tre olika typerna av köpare. Nämligen Andersson, Svensson och Hanzon med zäta.

Anderson är han som alltid vill ha det som han haft det, ska han handla något ska han först gå in i butiken och hämta broschyrer, sedan gör han många analyser, återkommer ofta och ställer mer och mer frågor och bearbetar köpet mycket noga. Det nya köpet ska vara som det gamla.

Svensson är alltid den som är full på bussresan, som vill fixa till allt, om bussen får punka så är det Svensson som ligger under bussen och ska fixa till det. Om Svensson får köpa en sak billigare mot att göra det själv slår han till direkt...

Sedan har vi kunden Hanzon med zäta som vill ha det bästa av det bästa. Det ska inte finnas något finare, något mer exklusivt för Hanzon vill ha det senaste..Det gör inget om det kostar lite bara det är det senaste.

Beklagar detta har inget med ditt inlägg att göra men jag kunde inte låta bli.
mvh
Morgan Larm

2011-10-20 22:20   Göran Olofsson

För känslan och att det funkar alldeles utmärkt, plus att du äger en mycket bra utrustning.
Göran

2011-10-20 22:36   Niklas Groop

Två anledningar som jag har till varför jag hellre fotar med film. 1: Känslan man får i handen då jag tar fram min Nikon F3, går inte att jämföra med sambons Canon 500D. 2: Hur fantastiskt rogivande och roligt det är att stå i mörkrummet och se bilden sakta framträda, tillskillnad mot att sitta framför en dator.

2011-10-20 22:59   ojanson

Jag vet att jag slår in öppna dörrar, men... ;-)
* För att det är en annan känsla att hålla i, och använda, en (allra helst helt mekanisk) kamera med film. Alla gillar den inte, det respekterar jag.
* Man måste tänka själv. Underskattat!
* Man känner när bilden tas, och det sker när man trycker av. Inte en sekund senare.
Till slut:
* Det lilla spänningsmomentet, och högtidsstunden när man får se resultatet.
* Varför måste det vara så bråttom jämt? Om man varvar ner bara lite hinner man njuta också. :-)

2011-10-21 02:38   MichaelAlster

Därför jag inte gillar digitalt, man får fan inte samma s/v-bilder. Hur mycket jag än pillar i PS och när jag väl lyckas så tänker jag bara, "jaha, det tog bara tjugo minuter i PS".... Visst det tar mer än tjugo minuter att framkalla en rulle, men då får man the real deal...

2011-10-21 09:03   Instantclassic

Jag finner det mer givande att syssla med silversalters svärtning i en helmekanisk mätsökarkamera. Min ålder och min bakgrund får mig att uppleva det som mera tidlöst och mindre stressande att basera arbetet på något så påtagligt som ett negativ.
Samtidigt kan man hävda att just detta är en läggningsfråga. Ett sökande sinnelag efter en kvalitet som består.