Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1251 / Att pröva en annan brännvidd, det kan väl inte vara så svårt!?

 

 

Helena

Helena Hildur, konstnär

 


Det bästa för en fotograf det är nog att lära sig en utrustning, eller använde den utrustning som man känner och behärskar till fullo, vare sig det gäller gatufoto eller ateljefoto, för att se'n fokusera på själva bildskapandet!
Låter som ett bra och praktiskt tänk va?

Jag har under åren fotat ganska mycket med brännvidden 35 mm,
nu prövar jag brännvidden 50 mm ett tag, ett ryskt objektiv från 1957.
Varför då, kanske någon undrar? 50 mm och ett gammalt ryskt objektiv!?
Tänk om alla frågor va lätta att svara på....

Jag har problem med att ständig vara litet för nära vid mitt nya fotande,
50 mm blir som ett kort tele för mig, jämfört med 35 mm...
Men jag ger inte upp!  Jag tränar vidare! :)

/Bengan

 

Ps. En tidigare träningsbild med 50 mm. Här började jag upptäcka att jag kom för nära hela tiden, så här blev att ta ett steg tillbaka innan jag tog bilden.

 

Konstnär

Pattrick Dallard, konstnär

 

 

 

Inlagt 2011-09-16 09:22 | Läst 2461 ggr. | Permalink
God idé Bengan - du som är för enkelhet och dogmafotografi. Normalobjektivet 50mm heter ju inte så för ro skull. Det är en slags kompromiss av tekniska och perspektiviska faktorer. Själv tycker jag att det är det bästpresterande objektivet då man bara vill ha ett objektiv med sig.
Jag tror inte att din fina porträttkonst lider av ett 50mm. 35:an har ju det problemet när det gäller porträtt, att man luras att gå för nära, och då ger perspektivet ett förvrängt ansikte; stora näsor bland annat. Tror säkert att du som är gammal i gården behärskar även detta, men många kan det inte. Själv vill jag inte gärna bli avporträtterad om jag ser att det sitter ett vidvinkel på. Tillhör rörelsen; Våga Vägra Vidvinkel :-)
Jag kör 35 på M8 så det blir nästan 50 och det tycker jag funkar bra. I mitt tidigare liv har jag nästan alltid använt 50.
Synd att jag missade Ellen, jag får leva med den anmärkningen. Kommer igen nästa gång.
/John-Erik
Det är som du säger svårt att fotografera med ett 50 mm man kommer för nära helt enkelt och att köra med hyperfokal är svårt...
Jag har gjort många tappra försök med 50 mm och nu är det snart dags för mig att göra ännu ett försök, det ligger ett 50 mm på Posten och väntar på mig. Önskar bara att det hade varit ett litet ryskt objektiv med ljusstyrka 1,5 men det är det tyvärr inte... Det är ett tungt och otympligt japanskt 50 mm men å andra sidan kanske jag kan byta det mot ett bra 50 mm för Leica M om jag skulle tröttna på det :)
//Chasid
Jag använder mig numera nästan till 99% mig av mitt 50mm:ers och tränar som en galning på att "zooma med fötterna" (ett råd jag fick i en kommentar). Jag använde det på bröllopet och ja, till allt nästan! Jag tycker det är svårt nu, att INTE använda det. Lycka till!

Ps, gillar bilderna ovan, framför allt på mannen som en aning verkar visa att du är lite FÖR nära..eller så är jag bara färgad av dina ord.
Många kloka tankar här... Brännvidderna 28 - 35- 50 etc. mm speglar ett förhållningssätt. En attityd till tillvaron och till medmänniskorna. Vidvinkelfoto innebär engagemang, ibland provokation genom närheten och ett krav på outtalat samförstånd mellan fotografen och modellen. För det mesta finner jag att detta funkar bra. Det kan vara kroppsspråket och mycket annat som spelar in. Med 50 mm blir det mera avspänt och naturligt. Och med 90 mm ett porträtt som bygger på en överenskommelse: Nu tar vi ett porträtt, jag fotograf är en bit bort , jag respekterar dig som modell och du spelar din roll fullt ut som du vill se dig själv.



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg