Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 1186 / Varför fotograferar man med en analog M Leica nuförtiden?
Magnus Fröderberg skrev en artikel om några analoga fotografer för ett tag sedan, "Analogt för känslans skull". Och det analoga ligger ju inte direkt i tiden liksom, så det kan väl kännas litet bakåtsträvande! Jag menar att fota analogt alltså!
Men artikeln med tillhörande länkar tycker jag va mycket intressant.
Bla för att jag också gillar avikare! Ursäkta! ;)
Och då jag såg hur Daniel Milnor arbetade med sin analoga M Leica i nutid,
så väcktes även minnesbilder från en förfluten tid!
Kom även att tänka på en fotograf som heter Dave Harvey, och en bild från en religiös ceremoni på 1990-talet.
Hittade även ett reportage från Sicilien i tidningen National Geographic.
Tycker faktiskt att den här tidningen va bättre förr... ursäkta igen! ;)
Å jag vet inte om det blivit bättre bilder med en digitalkamera! ;)
Nåja, diskussionens vågor kan ju ibland gå rätt höga här på Fotosidan vad gäller det digitalas förträfflighet mot det analoga, även fast det analoga är ett mycket, mycket litet och udda fotosegment numera.
Det digitala har ju stora fördelar vad gäller snabb framkallning av bilden,
bra skärpa, fina färger och att utrustningen är mycket lättanvänd för de flesta.
Och då undrar man liksom, varför då fota analogt, som tex Daniel Milnor gör?
Och varför med en M Leica?
Å det finns nog inget bra svar på den här frågan, å då speciellt inte när en känsla är inblandad.
Och sannolikt kommer vi att få leva med det här beteendet hos en mycket liten grupp av dagens fotografer, en grupp där det tekniska och perfekta inte är det viktigaste.
Hur som helst, intressant och tankeväckande artikel.
Å här e Daniel Milnor igen för den som vill! :)
http://vimeo.com/17344581
/Bengan
Kör faktiskt färgfilm i den här just nu! Ursäkta! ;) :)
/B
Måste vara Pirelli-gummi! ;)
Det är ett UV-filter med gänga med ett fastsatt motljusskydd av gummi!?
Har aldrig set nå't sån't förut, men tack för det! :)
Tillskriver vi inte "känslan" lite väl stor betydelse? Och hindrar inte letandet efter det enda objektivet och den enda filmen oss från att verkligen ta de där bilderna? För mig har det varit så. Ena veckan: "å, nu ska jag bara plåta med TriX och trettifemma, så konsekvent det ska bli", andra veckan "färgneg och mellanformat är ju ändå det snyggaste", tredje veckan är det något annat som ska göra en salig.
Och egentligen är skillnaden minimal och bilderna ungefär likadana. Är det inte mest så att vi vill skilja ut oss från andra, och att den enkla vägen är att välja någon apart metod?
Känslan (eller förälskelse) har alltid ställt till det,
och då kan det vara svårt att se klart vad som e mest praktiskt! ;)
B)
Man ser ju också skillnader i om fotografer använder sig utav kompaktkamera eller större kameror även om de fotograferar digitalt. Det blir ju tydligt stundtals att fotografer som tar liknande bilder strävar efter liknande utrustning. Något som lätt verkar leda till en likriktning då skillnaderna mellan de digitala spegelreflexkamerorna i känsla är försvinnande få.
Men nu svamlar jag nog mest. Likväl så inser jag gång på gång att även om man skaffar sig samma utrustning som sin favoritfotograf, så kommer man inte att ta lika bra bilder. Eller ens samma typ utav bilder.
Så är det för mig också Johan, men fråga mig inte varför...
Å man kanske bara skall vara nöjd att det är så.. :)
/B
Å pengar e inte allt här i världen! ;)
Man vet aldrig ;)
Mätsökarkameror är mindre praktiska, snabbjobbat och smidiga. Lågpresterande i jämförelse med alternativa fotografiska verktyg. Det förvånar mig att dagens yrkesfotografer tillämpar M-Leica som ett arbetsverktyg eller kompletterande verktyg. Snacka om att göra det svårare för sig själv och sitt arbete.
Då är vi åter igen till bygg- och fotografisk känsla. Så rent logiskt, har vi där svaret! :-)