Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1085 / Fortsättning på den "icketänkande gatufotografen". Med eller utan M Leica! :)

 

 

#1428587

 

Har skrivit några bloggar om det här med fotografisk intuition, och fått många inclick, men inte så många kommentarer. Kan bero på att jag förklarar det hela dåligt, ursäkta i så fall, eller att få håller med mig! :)

Men man kanske måste se det i ett slags sammanhang, då kan det vara lättare att förstå! Olika fotografer står också på olika fotografiska platåer, det måste man ta i beaktande! Man har fotat olika länge alltså!
De e som musik tex, vi startar ofta att lyssna på en "enklare" musik, och kan genom lärande och lyssnade "utöka smakupplevelsen", eller hur man skall beskriva det hela, och det är sannolikt samma sak med tex konst, även då fotografi.

Och för att förstå det här som jag försöker att beskriva, så kanske man måste ha upplevt det själv i nå't sammanhang? Kalla det en Déjà vu-upplevelse, och det behöver inte vara inom fotografi!

Men för att då ta ett fotoexempel, tex inom sk "gatufoto", så kan man som fotograf känna att något plötsligt händer i omgivningen, det känns som om man har upplevt något förut!  Eller man känner igen något, eller kanske oroas av något, något i omgivningen "stör" plötsligt, men jag vet ännu inte riktigt vad det är, det är bara en känsla som jag plötsligt får...

Det är det här som författaren Tor Nørretranders  bla menar i sin bok "Märk världen"!

Vi människor samlar på oss medvetet eller omedvetet en mängd upplevelser under livet. Enkelt uttryckt, vår hjärna registrerar mängder av saker, som vi inte är medvetna om!  En fotograf samlar säkert på sig speciella upplevelser,
både vad gäller , bilder, litteratur, livserfarenhet och massor av annat inom tex konst och fotografi.

Och så i ett givet ögonblick så kan en syn, doft, hörsel-retning eller en kombination av det här skapa en känsla av något...
Men det här är ett ögonblicket alldeles innan den medvetna upplevelsen kommer!

Man tar då bilden innan man medvetet börjar analysera vad det är vad man ser och upplever.  För börjar man analysera vad det är, då börjar man sannolikt intellektualisera händelsen, och kanske titta efter en bättre komposition, osv, och då kanske förtrollningen bryts..? :)

Det är det här jag menar med intution i tex gatufotografi! 

(Men obs, det finns andra ögonblick inom gatufotografin, tex dokumenterande,
eller pictorialistisk gatufotografi, som också ytligt kan beröras av det här)
Men det jag försöker beskriva här det är en upplevelse som uppkommer strax innan den sk medvetna aha-upplevelsen kommer upp, mao strax innan man börjar att tänka klart!  :)

Om man nu tycker det här kan vara intressant alltså! 
På fota på intuition alltså!  :)

/Bengan


Ps.
Zlatan spelar boll på intuition i vissa lägen, Stenmark åker ofta skidor på känslan, så varför kan inte en fotograf fotografera på intuition också?  :)

 

In passing 1964

 

Inlagt 2011-03-28 09:20 | Läst 6553 ggr. | Permalink
Jag håller med du! Min pappa lärde mig tidigt att lyssna på klassisk musik och det sitter kvar än idag. Men inte övergav jag popen och rocken för det.
Intuition ja, Ibland känner man att det kommer nåt. Omedvetet medveten skulle jag kunna kalla det.
Jag tror att man ska vara aktiv, rent av proaktiv för att använda ett modernt ord. Författare brukar säga att det går inte att sitta och vänta på inspiration utan man måste arbeta, prova idéer för att komma framåt. Samma sak gäller säkert inom fotografin. Men du kan också stå i ett gatuhörn och aktivt leta av omgivningen efter det "avgörande" ögonblicket.
/John-Erik
Appropå mätsökarkameror så har visst Nikon något riktigt spännande på gång, mer om det kommer i en blogg nära dig om ett par dagar!
//Chasid
Frågan är om man kan gå med på att intuition och tänkande skulle utgöra ett motsatspar. Det är snarare så att det är frågan om både kognitiva strukturer (tankar, minnen och bilder, etc) såväl som kognitiva processer (uppmärksamhet, bedömning av situationer, abstraktion…). Att särskilja dessa är svårt då de inte kan existera utan varandra och dessutom framkallar känslor som ger intrycken någon sorts mening. Avtryckarfingret fungerar givetvis inte autonomt men vi vet att vi kan analysera resultatet i efterhand och tar ofta många bilder som inte håller måttet. Men ibland stämmer det.
Å då kommer berättelserna...
Svar från Benganbus   2011-03-28 20:48
Benjamin Libets experiment tenderar också att nedvärdera medvetandets betydelse.Om Libets har rätt, att medetandet alltid är fördröjt med en halv sekund, så är det nå't som inte stämmer....
Vi är faktiskt ofta så snabba att leverera våra repliker under ett samtal,
att det faktiskt inte finns tid att bli medvetna både om den fråga vi svarar på och om vårt svar....
Tro Hans! Det kan försätta berg! ;) :)
Tror du själv på detta slag av fotografi utan M Leica? (Alltså, jag kunde inte motstå frestelsen, förlåt :-))

Min egen uppfattning är att det till en viss och kanske rätt stor del är en personlighetsfråga hur mycket man förlitar sig på intuition. Med andra ord, den fotograf som går mycket på intuition i sitt fotograferande gör det antagligen i de flesta andra livets skiften också. Men alla kan förstås öva upp sin intuition. Och när det gäller foto så sker det genom att man fotografera. Jag har tidigare talat om kvantitativ övning. Där är jämförelsen med musik bra. Man kan fördjupa sin musikupplevelse med kunskaper om t ex olika musikaliska epokers sätt att skapa musik, men i botten måste det finnas lyssnande, lyssnande, lyssnande. Om du lyssnar på t ex en klassisk symfoni så många gånger att du till sist nästan kan den utantill, då har också ditt gehör utvecklats, och hela din känsla för musik.

Sedan tror jag också att vi är benägna att överskatta en viss kameras effekt på resultatet. Man trivs bäst med en viss kamera, av någon orsak, och då kommer man att vara lyckligare med den än med någon annan kamera. Men hade den inte funnits, eller man har inte tillgång till den, då går det ändå. Själv tror jag inte att jag blir vare sig bättre eller sämre fotograf av att inte ha en M Leica. Men hade jag en så skulle jag förmodligen i längden lyckas ungefär lika bra eller dåligt med den som med mina andra kameror. Det viktigaste skulle antagligen vara att jag hade en optik som jag funkade bra ihop med.
Svar från Benganbus   2011-03-29 14:26
Jag är nog inkörd på M Leica under en lång tid, så är det nog, och ibland efter att jag tagit några bilder, så kan jag undra, "Mätte jag ljuset, eller ställde jag in tid/bländare och avstånd!?"
Det hade jag gjort, automatiskt, så mycket av handhavandet sker nog automatiskt på nå't sätt med en M Leica.
Nu e det inte så invecklade grejer det handlar om kanske! ;)

Så jag håller med dig, det du skall bli bra på måste du öva på!
Och du måste ha ett "instrument" du gillar.
Och sedan måste man "lyssna in" ett stort antal fotografer, det är som att lyssna in musik, för att hittta till egna bra bilder. Och kanske ha ett bra bildsinne, vad det nu är...?

För att ha en helt egen unik bildstil, eller en helt egen musikstil, det är nog ytterst få förunnat!
/B



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg