Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 1080 / Att fota analogt med digitalt tempo! Eller att fota analogt på riktigt! :)

 

 

 


Brukar tänka på det här när jag läser om "digitalfotografer" som går och fotar analogt, men verkar ha svårt att släppa det digitala tempot i fotandet, och måste då såklart även fota upp hela rullen på 36 bilder på en gång! ;) 
Och se'n har man bråttom att komma hem och framkalla rullen direkt!  Leverera liksom! ;) :)

Å då påminner det också om det här tvångsmässiga att hela tiden vända på digitalkameran efter varje bild och se på displayen, "Blev det nå't?" 
Man fotar på nå't sätt "digitalt", fast man fotar analogt liksom!
Man tar med det digitala tänkesättet även när man provar att fota analogt! :)

Man kanske inte har känt på det "analoga tempot" tidigare, eller inte vet om att det ofta är ett annat tempo, ett tempo som ofta är litet mer lågmält, eller avspänt, och som kanske ändå e bra för kreativiteten!? 

De flesta "äldre" analoga fotografer känner nog igen den här!?  :)

Dom visste också att det blev nå't när dom tog en bild! 
Man hade en känsla, eller kalla det kunnande, eller kanske en trygghet, i sitt fotograferande! För när man tog en bild, då visste man, och kände, "Där satt den!" :)

Å se'n va det väl ingen brådska med att ta fram bilden!?
För bilden fanns ju kvar i  filmrullen!!

 

 

Kolla! Det står Schweiz på rullen! Det måste vara en rulle som jag tog under förra årets fjällvandring i Schweiz!  :)

 

Och det va även ganska vanligt att man kunde ha en film i kameran flera veckor, ibland flera månader innan man framkallade!  :)

Och världen gick inte under för det! ;)


Å så e det nog viktigt att inte ha krav på nå't bildpresterande!  ;)  Eller att komma in i en "djup personlig kris" om man inte fotat och levererat bilder på några dagar, "Jag har ingen inspiration längre, jag har inte tagit någon bild på en hel vecka! Vad händer med mig? Är jag slut som fotograf? Någon som vet? Tacksam för snabbt svar!"  ;)

Eller,
"Jag har flera oframkallade filmrullar liggande i kylskåpet! Vad skall grannarna tycka!? Är jag slut även som framkallare?" ;)

Dom här superexistensiella frågorna fanns nog inte förr! ;)

 

Å det kanske är så, att när man skall bredda marknader, vare sig det gäller nya bilar, eller nya kameror, så måste man bygga in litet extra grejer såklart, 
så en digitalkamera speglar nog också den nya tiden, då många användare inte hinner lägga ner så mycket tid på sitt fotograferande, utan vill komma "till skott" fortare än vad som kanske är normalt!?  ;)

 

Ok, och alla blir saliga på sin fason, de e väl tur det, och alla söker sina egna vägar och i sitt eget tempo, men jag tror i alla fall att ett litet mer avspänt förhållande till fotograferingen e bra!  ;)



För kreativitet pressar man inte fram!
Den kan inte levereras! ;)
Den räknas inte i antal!
Och den kreativitet som många söker,
den kanske man missar i brådskan....!  ;)


/Bengan

 

 

En nytillverkad Single Coated optik!  Mycket underlig och väldigt otidsenlig! 
Inget för klarsynta moderna fototekniker!!  ;)

 

 

 

Inlagt 2011-03-23 08:21 | Läst 5097 ggr. | Permalink
Jag håller inte med dig fullt ut, i dina antaganden. Alla har vi vår egen takt och är olika "hungriga" efter att mätta det fotografiska behovet. Samt att lära sig något mer eller något nytt.

Att hålla jämna steg i sin analoga fotografering som i sin digitala dito är snarare en egenskap som visar att man kan kombinera en äldre teknik med en nyare teknik.

Att framkalla en 36-filmsrulle tar ca 8-12 minuter och inskanning tar ca 1-3 min per bildruta. Föreställ dig att du laddar in en digital bild i datorn och gör "framkallningen" i något bildredigeringsprogram. Där kan man lätt lägga 5-10 min per digital bild för standardredigering. Vissa lägger nog mer tid i digital framkallning än i den analoga framkallningen.

Om jag tar mig själv som exempel, så slösar jag inte med mina filmrutor. Medan när jag vet att jag kan lagra 600 råfiler på minneskortet, så tar jag kanske några mindre betänkta bilder.

Du som har fotograferat i många år är säkert "mättad" och har inte samma hunger som den fotograf som bara hållt på ett par år. Det handlar inte om någon trygghet i sin fotografering.

Så fortsätt du att fotografera då och då när det känns rätt för dig, samt frysa in oframkallad film och framkalla den när du känner för det. Du har haft dina "bråda dagar" och kan ta det lugnt. :)
Fotade givetvis i morse och nu ligger filmen i sköljen. Spännande.
Kan inte alltid vänta ;)
Svar från Benganbus   2011-03-23 08:59
Skall ut med Roffe en vända först,
men se'n e jag nyfiken på den där Schweiz-rullen! :)
/B
Det är det som är det sköna. Ifjol framkallade jag en film som hade suttit i i drygt femtio år. De bilderna fanns kvar de också. :-)
Jag började ju med film år 2002. Då körde säkert 50-60% av alla fotografer analogt fortfarande. Jag vill minnas att ivägskicken till Proffskopia med framkallning kändes som en oändligt lång tid fast det bara tog tre dagar.

Fasen, jag var ju helt grön och ville veta hur det gick. Rent ekonomiskt vore det ju helt fel att stoppa i en rulle i kameran innan man sett resultaten från den tidigare rullen.

Så känner jag fortfarande. Jag känner mig fortfarande som en nybörjare och behöver se resultatet så fort det bara går för att se om jag tänkte rätt.

En annan sak, som inte jag riktigt känner, men som jag kan tänka mig att andra känner, är internetpressen :) D.v.s om du inte publicerar minst två nya bilder om dagen så får du inte tillräckligt många besök på din blogg eller flickr-sida och riskerar att glömmas bort. Naturligtvis finns det ett förhållande där med kvantitet kontra kvalitet.

Bengt - Du har förmodligen ett jättearkiv med intressanta bilder som du tagit genom åren. Det är inget problem för dig att publicera två bilder om dagen (vilket du gör...minst). Men för oss gröngölingar som inte kan så mycket fotografi än och inte har fotat så mycket är leveransen av bilderna viktig.

Dels för att se om man gjorde rätt och dels för att leverera bilder till de som läser bloggarna...antagligen.

Ditt inlägg är väldigt bra skrivet och det är kul att läsa hur din lunk går till. Det skulle vara skönt att vara så avkopplad som du är. Du har ett mycket bra förhållningssätt till fotografi.

MVH
Dawid
Har inte riktigt förstått varför man tvunget måste använda 36-rullar när man har bråttom och inte fotar upp hela filmen på en gång? Man kan ju köpa filmen i 30-metersrullar och ladda själv i återanvändningsbara kasetter. Då kan man köra in precis det antal bilder i kasetten som passar en själv, och framkalla direkt när man kommer hem för att hänga med i cybertempot. Förr körde väl många pressfotografer med 24-rullar också, för att inte så mycket film skulle gå till spillo om inte hela rullen fotades upp på uppdragen.
Skärmtittandet när man har tagit en digital bild är ofta ett elände. Jag brukar fråga: "Vet du inte vad du har tagit för slags bild? Skärmfixeringen kan vara så dominerande att fotografen står och glor på skärmen när han borde ha tagit nästa bild - kanske den avgörande bilden. Glömmer man bort motivet, då får man inte bilden.
Som Bengan påpekar har vi gamla analogfotografer lärt oss när bilden "sitter". Vi är genast redo för nästa bild eller nästa motiv. På det viset är vi mycket snabbare än digitalfotografen.
Kul inlägg! :-)

Själv fotade jag analogt i mer än 20 år innan jag gick över till det digitala. Jag vet, det är bara en nanosekund jämfört med hur länge du förmodligen har plåtat med film Bengt! ;-) ;-)

Jag håller med dig om att tempot kunde vara annorlunda då. Och precis som du skriver kände man oftast när en bild satt. Man hade mer koll på något vis. Idag chansar man mer eftersom tekniken tillåter det. Det går att ösa på.

Men – jag kunde vara minst lik otålig på den analoga tiden som jag är idag. Ville gärna få fram bilderna så snabbt som möjligt. Speciellt om jag var inne i en läroprocess eller om jag hade tagit bilder som jag var extra nyfiken på.
Bengan är en ganska sävlig typ, filosof. Det är därför han kör telemark, de svängarna är liksom långsamma. Annars kan jag ju berätta hur jag arbetade på "Fältet" då det begav sig med trix o Leica. Varje utomlandsresa som skulle pågå i en månad, eller två, betydde, tre par kalsonger, två skjortor, två leicor, två objektiv, 21mm o 35,,,o femtio rullar tri-x. Ibland framkallade jag på hotelrummet, sköljde i toaletten eller under en kran.

Det värsta var att jag sällan tog mer än en film om dagen och då patrullerade jag gatorna i minst 8-10 timmar om dagen, plus natten. Ibland brände det till, slagsmål med Spanska snuten osv, då gick det fem rullar. Ofta var det så att efter en månad hade jag dragit 35 rullar, och hade femton kvar på min 50 rullarsranson. Då körde jag upp femton rullar på två dagar för jag fick inte åka hem innan jag bränt alla rullar på något motiv.

Det hela slutade efter tjugo år på "Fältet" med 80 negativpärmar, varav jag senare kastade femtio, rensade ut skiten och idag är jag nere på tio pärmar med kvalificerade negg...nu är jag digital, tar aldrig mer än femtio knäpp på en dag, fattar inte vad folk knäpper på? Kolla här på Fotosidan, nog skulle man kunna tycka att 90 procent av bilderna skulle kunna vara närmare, mer genomtänkta osv,,o till den tanken kommer man inte OM man inte tänker först och förflyttar sig , så kroppen får ett slags bildminne, att man ska flytta sig närmare, o när bildminnet finns där, kroppen automatiskt flyttar sig rätt, jag då kan man börja knäppa utan helvete....

Jaja, solen skiner vänner, Bengan rastar hunden och vi har en härlig tidf framför oss. Glöm inte att ställa ner tri-xen på 200 asa efter 1 april....
Svar från Benganbus   2011-03-24 18:51
Intressant att läsa om dina förehavanden Micke! Ger bra funderingar!
"...så kroppen får ett slags bildminne, att man ska flytta sig närmare, o när bildminnet finns där, kroppen automatiskt flyttar sig rätt, jag då kan man börja knäppa...."
/Bengan
Varför ha bråttom när man kan ta det lugnt?! Helt rätt Bengan.
Verkar som om vi "äldre" verkar ta oss mer tid trots att vi har mindre av den varan, det handlar nog främst om kvalitet före kvantitet och att man med åren lär sig göra saker bara för att man gillar det och inte nödvändigtvis för att man skall prestera i första hand. Å andra sidan brukar även prestationerna bli bättre när man släpper kraven på snabba resultat, lustigt :)

Det enda problemet med den nya tiden är att det blivit så fasligt dyrt att plåta färg om man vill hålla sig till det analoga.
-affe
En teori om det här med att man som äldre tycker att saker och ting går för fort:

När man var 20 år var 24 timmar 1/7 200 av ens dittillsvarande liv. När man är 65 år blir 24 timmar 1/23 725 av ens liv (alltså mindre än 1/3 så mycket). Om man i 20-årsåldern fotade och framkallade två filmer i veckan, så upplevs samma sak i 65-årsåldern som om man fotade och framkallade kring 7-8 filmer i veckan.
Om att titta på "skärmen" efter varje bild skriver Michael Reichmann (Luminous Landscape) så här:

The 21st Century Light Meter

When I teach my landscape and wildlife field workshops and am using a DSLR (which I usually am these days) I am frequently asked why I frequently look at the LCD after taking a shot.
The answer is that I’m barely even aware of the image on the LCD,
it’s the histogram that commands my attention.

Det är alltså en bra idé att kolla histogrammet! Digitalkameror har oftast ett mindre dynamiskt omfång än film, särskilt om man (som många amatörer gör) avstår från att använda RAW-formatet. Histogrammet är en mycket bra indikator på rätt exponering dvs att varken skuggor eller högdagrar är klippta. Men även om delar av tonomfånget inte används. Typexempel på motiv där många oerfarna fotografer får fula bilder är landskap i snö. Om bara halva histogrammet (vänstra halvan) innehåller nånting så blir det fasligt grådaskig snö. Så histogrammet är en utmärkt exponeringsmätare som man kan använda i efterhand! Helst förstås i förväg, genom ett extra provskott :-)
Alla plåtar inte stileben! Säkert gör inte gatufotografer som Bengan det. Visst kan man kolla skärmen i dom fall när man har tid - och att motivet förblir vid sin läst, skyltdockor och dylikt.
Jag kommer säkerligen ha liknande inställning när jag tillhör den "gamla generationen". Som jag egentligen tycker är ett töntigt begrepp och en dålig ursäkt för att rättfärdiga något. Man är så gammal som man gör sig till, ända tills du visar din id-handling. :)
Jag kan inte förstå kritiken mot att titta på digitalkamerornas display. Varför ska man inte anpassa sig och utnyttja den teknik som finns tillgänglig? Det var samma diskussion när autofokusen kom. Fullständigt onödigt och bilderna blir mycket bättre om man fokuserar manuellt. Ekon av den debatten kan t o m höras än i dag. Som fotograf i dag har du så mycket att välja på. Jag fotograferar analogt en hel del för jag uppskattar dels själva hantverket kring det analoga dels den relativt långsamma processen som verkar skönt avstressande. Digitalfotografering kan lätt bli odisciplinerad med mängder av bilder som följd. Bilder som sedan ska tas om hand i flera steg efter en klokt uttänkt strategi. De enorma arkiv av digitala bilder som man ganska så snabbt bygger upp skapar i alla fall hos mig en ständig känsla av stress. Har jag gjort backup på rätt sätt, kommer hårddiskarna att krascha osv. Jag tror nog att man blir lyckligare som digital fotograf om man anammar lite grand av det analoga tempot i sitt fotograferande. Lagom många bilder är naturligtvis bäst :-).
Ärligt talat, när jag fotograferade analogt nöjde jag mig för det mesta med 20-bildersrullar. Ifall jag inte körde med 120-film, då blev det ju ännu färre. Men jag tycker faktiskt att det är lättare att fotografera digitalt, när avståndet i tid mellan fotografering och bild är lite kortare. Då menar jag inte bilden på kameradisplayen, för den berättar sällan särskilt bra om vad jag åstadkommit.

Är det så att yngre digitalfotografer nervöst brukar jaga efter bilder? Jag känner nog inte tillräckligt många för att ha någon uppfattning om det. Själv lägger jag ibland kameran åt sidan någon vecka eller två, tills jag är sugen igen.

Men sedan handlar det väl också om hur road man är av att organisera och efterbehandla bilder. För mig är det en viktig bit av fotograferandet. På den analoga tiden kunde jag inte göra så mycket åt bilderna, eftersom jag inte hade mörkrum och inte var duktig på mörkrumstekniken. Men jag kände alltid detta som en brist. Att få mörkrummet i datorn blev ett stort lyft för mig.
Håller helt med Ernst Göran. Det "digitala mörkrummet" 'är ett lyft. Själv plåtar jag visserligen helt analogt, men efter kameran är det digitalt för hela slanten. Jag förfalskar aldrig bilder, men först nu kan jag med varsam hand återföra bilden till tämligen exakt vad mitt öga såg vid fotograferingstillfället. Det gick sällan fullt ut förr i världen.
Jag gillar min kombination av tekniker. Film i kameran har sina poänger. En bra negativ färgfilm (exempelvis Kodak Portra 160) har ett större dynamiskt omfång än en digitalkamera - till och med om man använder RAW-format.
Fint skrivet! Jag scannar in en rulle från 13:e mars nu, känns oändligt länge sedan ;)
Jag har saktat ner tempot själv nu, mest för att det är förfärligt väder och andra i-landsproblem!
Intressant inlägg!
Jag har tyvärr aldrig fotat med analog systemkamera, och kan sakna det där med att man blir tvingad till kunskap på ett helt annat sätt när man fotar analogt. Min pappa är gammal yrkesfotograf, och har en gedigen samling gamla kameror... En dag ska väl denna samling gå under klubban, men jag har bett honom spara en bra analog systemkamera åt mig. Just för att jag vill känna på hur det är att tvingas gå ner i tempo, bli mer noggrann med inställningar och komposition osv. Man kan ju liksom inte hasta iväg en serie bilder på samma sätt med en analog kamera som man är van vid med den digitala... :)
Hälsn. Ulrika
Svar från Benganbus   2011-03-24 18:55
Man kan "begränsa" sig med en digital också, för mig funkar det alldeles utmärkt. Jag kör till 99% med 28 mm på min Canon G10, 400 ISO och jpg-svartvitt! Räcker för kopior 50 x 60 cm!
/B



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg