Straight Photography!

Straight 1028 / Universum och den roterande spannen...

Bilden har inget med spannen att göra!

Ok, det är lika bra att bekänna direkt, det blir inte mycket  om fotografi i bloggen idag, bara några bilder, så ni som vill läsa om fotografi, sök det i en annan blogg! :)

Då så, då e det så här! Jag gillar att läsa, men min fru tycker ibland att jag läser ensidigt, för hon säger ibland, "Hört talas om Stieg Larsson?"
Jorå, visst har jag det, han är en politiskt deckarförfattare, men jag har inte hunnit läsa nå't av honom än.
Då suckar min fru, och läser vidare. ;)

Jag gillar att läsa, tex om kameror, fotografer, religion, vetenskap, och i fysiken bla om Universum och spannen!  :)
Experimentet med den vattenfyllda spannen, som Isaac Newton beskrev för c:a trehundra år sedan, det har man nog inte riktigt förklarat än, så tycker jag i alla fall   ;)

Så här är experimentet!
Tag en spann halvfull med vatten, häng upp den i handtaget i ett rep, vrid spannen så att repet tvinnas hårt, när det är klart, släpp det hela. Nu börjar spannen att rotera, vattenytan i spannen är ganska stilla i början, jämn och plan, men efter hand som spannen roterar överförs rörelsen av spannen till vattnet genom friktion och även vattnet börjar rotera och antar till slut en konkav form, vatten går upp på väggen av spannen liksom.

Jaha, och..  ?

Man kan ta ett annat exempel. Ute i rymden så kan en astronat börja att rotera och känner då hur armarna dras ut från kroppen...
Varför? 

Och varför trycks vattnet upp mot spannens väggar?

Om astronauten blundade, då visste han inte att han roterade, men skulle sannolikt känna av rotationen ändå..!?
Rotation i förhållande till vad?

I ett universum som va helt tomt, inga stjärnor, inga planeter, ingenting,
där man inte skulle veta om man roterade, skulle man ändå känna av en rotation? Att armarna drogs utåt?
Nå'n som vet?

Tycker inte man ger en bra förklaring här, man pratar runt om problemet liksom..   :)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4nna_relativitetsteorin

Ok, inget om foto i bloggen, men det sa jag ju redan i början!  :)
Och min fru verkar stå ut med mig trots roterande spannar...
Hon har stått ut i trettio år i alla fall! :)

Nu är det snart dags att gå ut med Roffe, har hört att han e vaken och ligger och hummar i rummet intill. Han hummar när han hör någon gå nere på vägen, han vill varna mig för överfall!   :)

Carpe Diem!  Å så var'e Ellens idag 15.00, glöm inte det!

/Bengan

Den här bilden har heller inget med spannen att göra!

2011-02-09 09:44   ojanson

Om du inte påverkas av några yttre krafter färdas du bara rakt fram, med konstant hastighet. Passerar du en planet längs vägen kommer dess gravitation ("tyngdkraft") få din bana att ändras.
Din egen massa är för låg för att fötter och huvud skall hållas i bana runt ditt masscentrum, vid den vinkelhastighet du tänker dig. För att det skall ske krävs en annan "kraft".
Det är centripetalaccelerationen som stramar i benen.

Svar från Benganbus 2011-02-09 11:16

Konstant hastighet, jämfört med vad?
Jag vet det där med rumtiden och krökning, men det låter ganska flummit.. ;)
Utan frågan va om spannen? Varför kryper vattnet upp på kanten på spannen?
B)

2011-02-09 09:46   Instantclassic

"I ett universum som va helt tomt, inga stjärnor, inga planeter, ingenting,
där man inte skulle veta om man roterade, skulle man ändå känna av en rotation? Att armarna drogs utåt?"
Premissen är falsk.
Om vi bortser från det så kommer rotation i sig själv att skapa känslan av just rotation förutsatt att man har någon känsel i minus 273 grader celsius :)

Svar från Benganbus 2011-02-09 11:25

Påminner om när fysiker fått frågan om hur man skall beskriva hur en sannolikhetsvåg ser ut ...
"Den frågan får man inte ställa!" ;) :)
B)

2011-02-09 09:49   joakimsundkvist

Jag skulle nog mest känna mig väldigt liten och ensam i ett helt tomt universum.
/Jocke

2011-02-09 09:59   jpgrahn

Vill ge dig ett boktips då du verkar vara intresserad av sånt här
Min absoluta favorit är en bok av Bill Bryson, "A Short History of Nearly Everything".
Underhållande genomgång av det mesta i vetenskapshistoria genom tiderna.
Även Ulf Danielssons " Stjärnor och äpplen som faller " är mycket bra.
Brysons bok finns översatt till svenska om du föredrar det.

Svar från Benganbus 2011-02-09 11:20

Tack för mycket bra boktips Johan!
Men har böckerna redan, och några till!
Jag gillar Danielsson!
Har sätter in vetenskapen i ett större politiskt perspektiv också...
Har även mailväxlat med honom! :)
/Bengan

2011-02-09 10:41   Instantclassic

@jocke
I praktiken är just universum tomt och ensamt. 4% materia och av den materian är 99% plasma.....

Kosmiska snuttefiltar är dock legio hos oss....

Svar från Benganbus 2011-02-09 11:29

Undrar om inte det föreligger något sifferfel här... :)
Tiderna och även universum förändras med ökad kunskap.. ;)
B)

Svar från Benganbus 2011-02-09 12:11

Kunde inte hitta på nå't bättre..!
Sifferfel alltså! :) ;)

2011-02-09 11:54   Norpan

Jag är ju ingen fysiker, men när något roterar så utsätts det för acceleration. Armen, vattnet eller lodet i änden av exempelvis snöret vill flyga iväg i tangentens riktning, men får inte det för snöret (eller hinken).

P.g.a massans tröghet så känner snöret av en belastning. Det är alltså jobbigt att hela tiden byta riktningen på lodet. Den kraft man drar snöret med med hjälp av handen kallas centripetalkraft.

Astronauten känner av rotationen i förhållande till sina egna armar. Armarnas massa gör att de vill stanna kvar på samma ställe medan hans kropp roterar. Astronauten känner alltså centripetalkraften i sina armar.

Sedan är det ju ändå lustigt på något sätt att vattnet åker upp på väggarna i spannen.

Svar från Benganbus 2011-02-09 12:13

Det här med massans tröghet tycker jag är intressant..
Det är väl Higgs partikel som kan ge ett svar..?
Om man nu hittar Higgs partikel! :)

Norpan 2011-02-09 13:00

Det där med Higgs har jag ingen aning om. Jag vet bara att det åtgår energi att flytta ett föremål oavsett om miljön är så att säga friktionsfri.

Det är alltså jobbigt att sätta en stridsvagn i rörelse även ute i rymden.

2011-02-09 12:07   Tomasz

Hur vet man att vattnet roterar när det kryper upp utefter kanterna? Det kanske är så att det roterade från start och kryper uppåt när det slutar rotera?

Det kanske är frågor man inte får ställa men ibland kan det hjälpa att tänka tvärtom när man vill lista ut något.

Ha det gott! /Thomas

Svar från Benganbus 2011-02-09 12:14

Sådana där antilogiska frågor är bra!
Dom ställer till det i huvudet! :)
Ha det bra du med!
/B

2011-02-09 16:14   Tomasz

Nu har jag och en kompis labbat lite. Svaret på min förra fråga har vi fått fram, det var bara att sticka ner handen i hinken så märkte man att vattnet roterade. Det roterade så mycket att vi blev nedstänkta.
Sedan testade vi en annan variant på rotation. Jag placerade mig som solen i vårt solsystem och snurrade runt med hinken i ena handen. Efter ett tag började hinken höja sig mot taket och jag blev yr. Men vetenskapen ger sig inte så lätt, vi kunde nu konstatera att både hink och vatten roterade runt mig. Men vi ville också undersöka om vattnet roterade inuti hinken, så min kompis försökte sticka ned sin hand för att känna efter. Då kantrade hela systemet och vattnet flög iväg åt (nästan) alla håll. Min kompis blev plaskblöt.
Vår teori just nu är att vattnet kryper upp mot kanten för att det har en inneboende önskan att blöta ner något, helst en människa.

2011-02-09 18:40   EGW

"Den som bygger invid vägen får många goda råd" säger ett gammalt ordspråk. Och den som exponerar sin förmodade okunskap på bloggen blir snabbt upplyst om sakernas rätta förhållande. Jag blir nästan full i skratt när jag ser hur folk hastar till för att förklara. Men det är ju idel välmening förstås. Tanken att Bengan ska ligga sömnlös på nätterna och grubbla över känslan att rotera i ett tomt universum manar till snabba åtgärder :-)

Men kosmos är onekligen fullt av gåtor. När min yngsta dotter var i treårsåldern grep hon telefonluren från min fru, som jag just talade med. Jag sa glatt "Hej" på min sida, och försökte förgäves avlocka flickebarnet någon respons. Men till sist kom det: "Pappa, är du inne i den här lilla grejen?"

Faktum är att jag tror att de flesta inte riktigt vet hur telefonen fungerar, hur en röst kan överföras på små tunna trådar över väldiga avstånd. Men de tycker ändå inte att det är gåtfullt. För de har vant sig!

Vet du vad som händer i din dator när du kliar tangentbordet? :-)