Straight Photography!

Den där kameraväskan är ju av typen never-ready. Lika illa som Leicas originalväskor m a o. Men ok, billigare.
Ahh, Praktica. Mig veterligen den enda kamera som låter som den heter =)

Hej!
Vill bara berätta att jag nu har provat Amedeo-adaptern. Först ut blev en efterkrigs-Biogon, den som sticker in måttligt i kamerahuset. Den monterade jag på en M3:a och tog några bilder i svartvitt som nu är framkallade och ser helt okej ut. Nu sitter adaptern på en M2:a med en förkrigs-Biogon som gick att montera utan problem.
/Jan-Olof

Försvar.... hum? Tyckert att det alltid är av vikt att kalla saker och ting vid deras rätta namn. Med den nuvarande inriktningen på militära insatser utomlands under andras ledarskap, är det rätt uppenbart att vi inte har någon försvarsmakt - vi har en krigsmakt. Man kan alltså inte tala om försvaret. Vad skall man då säga? Kriget kanske. Faktiskt inte så tokigt som det låter - det är ju ändå vad man sysslar med.

Det var en riktigt praktiskt kameraförvaring och eventuella extra objektiv går säkert att stoppa i raggsockor :) Min lilla diskreta kameraryggsäck har inget vadderat fodral för en laptop och istället för att köpa en dedikerad ryggsäck för 1495 kronor så förvarar jag laptopen i en stötsäker jiffybag som jag hade liggande!
//Chasid

Ryggsäck och cykel är ingen bra kombo, jag brukar sätta ryggan i en barnstol när jag cyklar (såvida sonen inte åker med)! Hade du inte haft med 90:an i cykelväskan så hade du saknat den :) Jag har saknat objektiv när jag har varit ute och rest och gången efter har jag tagit med dem och knappt använt dem :)
//Chasid

Sista kapitlet i analysen av svenska försvarets avveckling är ännu inte skrivet. Jag jobbade i försvaret under en del av avvecklingstiden, 1972-1982, och jag vill påstå att okunnigheten om vad som höll på att ske inte var så kompakt som Agrell tycks göra gällande. Försvarets viktigaste politiska roll under den här tiden var att vara stödverksamhet för ett antal kommuner som hade svårt att klara näringslivets strukturella omvandling. Vilken försvarsmateriel som skulle beställas, vilka förband som skulle bevaras resp läggas ned etc styrdes i praktiken av de kommunalpolitiker som hade det starkaste inflytandet på rikspolitiken och slog vakt om sin egen orts militära eller industriella verksamhet. Men självfallet fanns detta inte tydligt uttalat någonstans. Socialdemokraterna ville inte ha en öppen debatt om försvarets avveckling. Det var dock tydligt från de olika försvarsministrarna att de var inställda på den processen. De trodde inte på ett försvar av det slaget vi hade vid ingången av 1970-talet. Och det gjorde inte ÖB heller. ÖB har i åratal velat avveckla den allmänna värnplikten, som kostade för mycket och gav för lite. När arméchefen Nils Sköld någon gång på 1970-talet (?) förespråkade ett segt djupförsvar (de s k sega gubbarna) var det delvis styrt av behovet att hitta en användning för en mobiliseringsorganisation och ett värnpliktsförsvar som kostade alldeles för mycket. Men jag tror inte att många riktigt trodde på det där med svenska cykelskyttebataljoner som skulle försvara oss mot ryska stridsvagnar. Fast politikerna brydde sig inte. Ur deras synvinkel handlade avvecklingen av det gamla invasionsförsvaret bara om vad som var politiskt genomförbart. Att det var irrationellt oavsett från vilken punkt man såg det förmådde de inte göra något åt.

Min egen uppfattning när jag jobbade i försvaret var att Sverige efter kriget började bygga upp förmågan att utkämpa det krig som just avslutats. I ett slags eftertankens kranka blekhet. Den processen rullade på av sin egen kraft ända tills pengarna tog slut och armén i panik tvingades inställa ett antal planerade repetitionsutbildningar för de sega gubbarna. Men att pengarna faktiskt skulle ta slut hade de räknat ut redan på 1960-talet. Så varför satte man inte i gång en mer rationell förändringsprocess redan då? Jo, man började med det, men det är svårare att avveckla än att utveckla. Mycket svårare.