Straight Photography!

Aha, så en del av problemen med aberration har med vinkeln på ljusstrålarna att göra!
Det här talar ju för ljusstarka spegellösa konstruktioner med mycket hög kvalitet på bilderna är framtiden, samtidigt som att X100 är retro på många sätt.
/Peter

Att sensorer skulle vara mer känsliga för koma (punktdistorsion) vet jag inte om jag riktigt håller med om. Och jag tror inte heller att optik med bakre linsgruppen närmare film/sensor (som icke retrofokusobjektiv) och flackare ljusvinklar generellt har mer koma än än andra. Anledningen till att flacka ljusvinklar ställer till det för sensorer är att fotodioderna sitter som nedsänkta i en brunn och om ljusvinklarna blir flacka får de svårt att "nå botten av brunnen", eller fotodioden, de kommer i stället att träffa "brunnens väggar". Det var till stor del detta som ställde till problem att konstruera en fullformatssensor till Leica-M och därför man konstruerade M8 med cropsensor. Utvecklingen har dock gått framåt, så med en kombination av fysiska åtgärder som anpassning av microlinsernas placering, tunt uv filter och inget aa filter och elektroniska åtgärder där man förstärker signalen mer mot bildkanterna lyckades man göra M9 med fullformatssensor. I framtiden kommer vi att se sensorer med ytplacerade fotodioder (finns redan) som kommer att om inte helt eliminera problemet så åtminstone göra det mycket mindre.

Sedan kan man med konstruktioner som ger rakare ljusvinklar även korrigera mot koma och andra aberrationer men det finns det även andra sätt att göra, som med asfäriska linser och exotiska glas till exempel.

-affe

Svar till Alf Johansson: Nej jag talar inte om punkdistorsion orsakad av koma. Korrektionstillståndet avseende koma är fullt tillräckligt hos modern optik för att den saken skall vara i stort sett problemfri i kombination med digitala sensorer. Möjligen skulle jag inte ha använt termer "punktdistorsion" fastän det är just vad det handlar om när en ljusstråle går snett mot sensorns yttre delar - även avseende Alfs brunnsliknelse. En del av ljuset når inte ner, och en punkt kan därför inte definieras. Då är man i högsta grad hjälpt av om den rackarns ljusstrålen har vänligheten att komma lite mindre flackt. Den typen av optisk konstruktion är ju sist och slutligen även mycket gynnsam ur vingetteringssynvinkel.
I de båda slutexempel jag nämner; den moderna Ernostaren fån 2009 och Fujinonobjektivet, är flack strålvinkel i stort sett eliminerad mellan slutlinsyta och sensor - och det är just själva poängen.

Tror Staffan J. att det är en slump att Fjiobjektivets bakre linsgrupp ser ut som den gör? Det finns i princip två sätt att åstadkomma en relativt rak strålgång. Det som Staffan nämner, det vill säga en lång snittvidd som på ESR-kameror. Där är det, som Staffan säger, inga problem med vidvinklar, eftersom objektiven är av retrofokustyp. Alla gluggar från 50mm och nedåt har i princip samma snittvidd. Det andra sättet, som i vissa fall kan ge en i det närmaste helt rak bakre strålgång, är att länka ut ljuset via den bakre linsgruppen. Om du tar och tittar Staffan, på principritningen av Keyences Ernostarobjektiv i min DVB ovan, så får du en enkel antydan om hur det går till. Svart på vitt så att säga - jag vet att du vill ha allt verifierat genom vad andra skriver. Fuji visar inte strålpassagen genom objektivet i sin ritning, men det går bra att räkna på det - gör det Staffan. Det finns program för sådant - men egentligen räcker det med ungefärligt approximerade brytningsindex så kan du lätt rita upp saken på en pappersbit med Fujis ritning, och kanske bättre förstå vad det går ut på.