Straight Photography!

Straight 865 / Smak, lukt och ljudupplevelser förmedlade via en bild från en svunnen tid...

Jag läste en kommentar nyss på en bild jag tagit på 1960-talet, och då jag tittar på bilden, så "hör och känner jag saker".
Här är bilden.

Barnet på bilden, det är min son, han är över femtio år nu :)

Och så tetran, och hur man klippte upp tetran, hur svår den va att hälla ur, spillet som nästan alltid hörde till  :)
Och under duken på bordet finns en Perstorpsplatta, lättskött, men ljudligt :)
Och så Kalaspuffar i filen, allt i en plastallrik...

De flesta som upplevt liknande saker, som tetran och kalspuffar i fil tex, kan nog fortfarande "känna igen" upplevelsen i minnet!
Det finns där, en slags närvarokänsla, med ljud, dofter, fast det va länge sedan...

Och det här är väl det som gör att vissa bilder är lättare att förmedla än andra?

Jag menar, har man upplevt liknande saker som visas på en bild, då ökar förståelsen av bilden. Det blir ett känslomässigt igenkännande, som även kan väcka upp ljud, dofter, smakförnimmelser och egna minnen från en svunnen tid.

Och det här gäller nog de flesta bilder...

Kommer att tänka på Nostalgia...    ;)
http://dotsub.com/view/a608816d-1bc4-4f1e-b60d-323e3f51fdd7

Kom också att tänka på Nostalgia när jag läste Micke Borgs blogg nyss, och ser hans "gamla " bilder...  :)   
"Nostalgia, starkare än minnet ensamt"  ;)

Hur som helst, Carpe Diem,
för solen skiner i Östra Svealand just nu! :)

/Bengan

2010-09-22 08:48   ojanson

Jodå. Jag har också spillt ur TetraPaken. Kalaspuffar var det också som gällde.
Härlig bild på 50-plussaren! :-)

2010-09-22 08:50   N Thomas Meldert

Ja, huvva vad man minns kalaspuffar och tetrapaken med spill och allt. Fast det var vanlig mjölk i min. Det är sånt här som bilder är bra till Minnet hittar allt man "glömt" bara man ser en bild. Härligt!

2010-09-22 09:53   syntax

Skall man snacka om gamla vardagsbilder som väcker minnen och associationer, ligger nog färgfilmen bättre till då den redovisar mer av verkligheten.
Jag började med kombinationen Leica och Kodachrome II året 1969. Fortsatte sedan med Kodachrome 25 när den ersatte II:an - 1974 tror jag. Det här var (är) extremt skarpa och finkorniga filmer. Färgerna är mycket verklighetstrogna - om man exponerade filmen absolut rätt vill säga. Den griniga filmen hade inte den minsta felmarginal - då blev det genast urfrätta eller murriga färger.
När jag i dag projicerar mina Kodachromedia i storleksordningen 1 x 1,7 meter i ett väl mörklagt rum, är det nästan kusligt ibland. Associationseffekter kan bli väl starka - man får nästan träffa sedan länge döda vänner och släktingar. En "förlorad värld" framträder i all sin detaljrikedom på ett sådant sätt att man med en isande känsla i hjärtgropen inser förändringens hela vidd och innebörd.

2010-09-22 11:41   Micke Borg

Ja alla dessa jävla minnen som hemsöker oss i vårt konstnärliga utövande. Jag vill bara ha frid. Men dom kommer som upphoppande ur lådor å kassar :)

2010-09-22 19:39   EGW

Mycket trevligt barnporträtt, förutom att en sådan bild förstås väcker minnen. Minnen som förmodligen många av oss har gemensamma på det ena eller andra sättet. Jag lägger t ex märke till att det står NEN (Nils-Erik Nilsson) på tetran, inte MC. MC svalde NEN så småningom. NENs mejeri låg på Dalagatan, jag passerade det varje dag till och från skolan.

Nu är det Arla och inte MC. Tiden går, allt blir ständigt bättre och bättre! Eller i alla fall är mjölkförpackningarna bättre. Här kallas alla mjölk-pappkartonger för tetrapak. Men de är av den sort som i Sverige kallast pure-pak. Den vanliga svenska brick-förpacningen är mycket ovanlig.

2010-09-23 00:38   froderberg

Tetran är verkligen ett stycke industrihistoria. Min morfar var med och utvecklade tetran vilket fick till följd att min mamma fick stå och kasta fyllda tetror i väggen och på golvet på mejeriet för att se hur mycket de tål.

2010-09-23 11:42   Johan Pihl

Ja, när man sysslar med fotografi som kan man inte undvika att komma in på nostalgi och minnen (på gott och ont). Så fort en bild är tagen så är den ju egentligen ett stycke historia, som efter en viss tid får ett stort värde. Satt precis och tänkte dessa tankar då jag läst Mickes senaste blogginlägg.