Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 813 / Vi har alla olika fotointressen....
Vi som är här på Fotosidan har ett fotointresse, men ofta har vi olika fotointressen. Så ni som är på Fotosidan av en annan anledningen än den som jag skriver om här nedan, ni behöver ju inte bry er, och kan helt bortse från innehållet i bloggen! :)
Alltså, jag hittar ibland intressanta påståenden, här är ett av dom. Och det står för Stephen Gandy.
Han säger: "Now comes the hard part.
Place all your new wonder pics on a table, and open up books showing the works of Mr. Smith, or Capa, or Cartier-Bresson, Stieglitz, or Margaret Bourke-White. Now then, Do your pics compare well with theirs???... as though I didn't know.
Possible of course, but not very damn well likely.
The amazing thing about this little test is that most if not all of the above were shot with NO TTL metering, NO Autofocus, nor motor drives or TTL flash, and heavens forbid, outdated lenses no self respecting refugee from the monthly lens tests would allow themselves to be embarrassed with.
How could they do it?
Do they know something you don't?"
Det blir väl ungefär så här..
Litet avkortat och litet förändrat...
Lägg upp dina nytagna bilder på ett bord, och slå upp några fotoböcker som visar verk av Mr Eugene Smith, eller Capa eller Cartier-Bresson, Stieglitz, eller Margaret Bourke-White, och se hur dina bilder står sig mot deras bilder?
Det fantastiska med denna lilla jämförelse är också att de flesta bilderna i de här fotoböckerna, är tagna med kameror utan TTL-mätning, utan autofokus, utan zoom eller blixt, och med ganska omoderna objektiv, även på den tiden,
objektiv som inte heller då var med i de senaste testresultaten vad gäller skärpa och sån't....
Men hur kunde dom fota så här?
Vet dom om något som vi inte vet?
Då man inte är nöjd med sitt fotograferande, men tycker fotografering är viktigt, så kanske man tror att lösningen ligger i en ny kamera eller ett nytt objektiv!
(Missförstå mig nu inte, visst kan det vara inspirerande att byta objektiv eller kamera ibland).
Men om du vill undersöka "kaninhålet, ända till botten", då tror jag i alla fall att det är andra saker som gäller än ett kamerabyte.
Då er'e saker som envishet, mod, långsiktighet, nyfikenhet och träning,
träning kanske ända upp till 10.000 timmar som gäller! ;)
Och även, att våga vända sig åt fel håll liksom, mot strömmen! ;)
Ok, de va några funderingar!
Och som sagt,
ni som inte funderar på det här, ni behöver inte bry er! :)
/Bengan
Slutet av augusti kommer han, (som har "min" Yashica Minister D) hem från Island. Ska bli mycket kul att börja använda den. En testrulle genom den och lämna in för framkallning, är det mer än kritvitt eller kolsvart när de kommer tillbaka ska jag nog ge mig på att framkalla själv hemma är tanken och förhoppningen.
För övrigt en trevlig blogg som läses, men jag sällan lämnar kommentarer i.
//Chasid
Så mitt recept är - lär känna din utrustning fullt ut, samt dina egna förutsättningar och egenskaper och slutligen ha tålamodet och nyfikenheten att utforska miljöer, motiv och förhållanden.
Det är nog så att om det rätta fotografiska sinnelaget är för handen - då blir det bilder, och det är fotografen som åstadkommer dem - inte kameran!
/Peter Hennig
Ang. att känna sin kamera så är det ju bara att lära sig var bländarreglaget och slutarratten sitter sen är det ju bara att "åka".
Obs, jag gillar det du säger här och det du citerar.
mvh
Pa
Tror nog att många känner sig vilsna i sitt syfte med bilder (tror oxå att det förekommer en del statusjakt i kameror)
Efter att ha skaffat och studerat åtskilliga fotoböcker kan jag bara tycka att:
Många mästerfotografer platsar inte i Galleri FS. Men man gillar deras bilder ändå!
Oskärpa spelar ofta ingen roll. Det beror på motivet eller situationen.
Svart/vitt är intressantare än färg.
Jag fortsätter att utforska kaninhålet =)
Och skall man vara ärlig produceras lika mycket skit med gammal utrustning som med ny, så detta att använda retroprylar är i sig ingen garanti för att det skall bli bättre ;)
Och tvärt emot citatet ovan så tycker jag nog att de flesta av de "gamla" mästarna använde prylar som var ganska moderna för sin tid. Cartier-Bresson till exempel släpade ju inte med sig Atgets storformatsprylar bara för att "de dög åt Atget" liksom.
Hur som helst handlar god fotografi liksom alla andra "konstnärliga" uttryck om tid och kontinuitet, man måste fotografera konstant om det skall bli något, dessutom måste man försöka hinna med att titta på mycket fotografi och framför allt att reflektera över sådant man ser.
Sedan vad som behövs för bra dokumentär bilder? Tja, egentligen skulle nog ingen av oss behöva något bättre än en Kinesisk engångskamera för 40 spänn ;)
Men det är kanske inte bara detta det handlar om. Finner man glädje i och prioriterar "de bästa" prylarna så skaffar man sig dessa, annars plåtar man på med det man har.
Detta är ett fritt val, på samma sätt som att bättre prylar inte är någon garanti för bättre bilder är de heller ingen garanti för motsatsen vilket jag ibland tycker mig läsa in mellan raderna. Bättre prylar ger förutsättningar för bättre bilder ur ett rent teknisk perspektiv, och även om det tekniska aldrig ensamt kan göra en bild kan det däremot bidra till att göra en bra bild bättre.
Jag tror att det viktiga är att man själv trivs med sina prylar, är man själv nöjd finns egentligen ingen anledning att predika om prylar. Var och en kommer säkert att finna ut vad de själva anser sig behöva, och det är egentligen ett såväl meningslöst som omöjligt företag att tala om för andra vad de behöver eller inte, dessutom kan det uppfattas som en smula förmätet.
-affe
Därför tycker man ibland att dessa tester och mätningar ner på micron-nivå är rätt absurda. Om folk lärde sig att använda de grejor de har skulle de höja bildkvaliteten många gånger om, mycket mera än om de skaffar nya saker.
När vi sedan kommer in på att göra BILDER tror jag alldeles för många är för ovana att hantera sina kameror. Den gode Christer Strömholm tjatade ju alltid om att lära sig kameran så bra att man kunde ställa in alla inställningar utan att tänka på det. Hjärnan skulle liksom ägna sig åt det som var framför kameran, inte åt kameran.
Stefan
".......
ATT STÄLLA IN SJÄLV
Finns det då någon specifik fördel med att arbeta manuellt? Många hävdar att automatiken befriar fotografen så att han/hon kan ägna sig mer åt själva bilden - men faktum är att det finns anledning att tro att det ibland förhåller sig precis tvärtom
Att hantera de grundläggande tekniska faktorerna ger inte bara en säkerhet om vad det är man håller på med - det höjer även medvetandegraden om de rent bildmässiga omständigheterna, det ger tid att tänka efter hur bilden egentligen skall se ut.
Många yrkesfotografer som växelvis arbetar med en manuell och krävande storformatskamera, och en smidig och automatisk modern småbildskamera, känner väl till det här förhållandet.
Automatiken har en tendens att förslappa fotografen om man inte ser upp. Och handen på hjärtat - visst är det roligare ett ha computern i huvudet, än att ha den i kameran?
ATT KÄNNA SITT VERKTYG
En gång när jag satt och läste en gammal tysk fototidning fann jag en artikel som handlade om en av de tekniska omvälvningar som då höll på att bryta igenom. En speciell mening löd så här: "Och nu kom de nya kamerorna, och tusentals amatörer fick sina rutiner förstörda". Så kan det vara - rutiner är viktiga! Ett väl avvägt verktyg, och god kännedom om det gör att man utvecklar bärkraftiga rutiner som blir till en ryggrad i den praktiska fotograferingen. Mer än något annat tror jag att det bidrar till att man kan lösgöra sig från tekniken för att kunna ägna sig åt bilden.
När man står inför valet av ny teknik, kan det visserligen vara så att den nya kamera som man så hett åtrår rent objektivt överglänser den gamla - ändå kan det ta lång tid innan man fotograferar lika bra som med den gamla.
Det kan vara något att tänka på när kameraönskningarna marterar oss som värst."
/Peter Hennig
Utvecklingen inom det digitala området är explosiv och nästan omöjlig att helt följa. Jag tycker det är ett fantastiskt tillfälle för alla som fotograferar i dag. Det är bara att välja och vraka. Varför ligga fast i enbart en teknik, ett sätt att fotografera. Varför nöja sig med enbart sillen? Det finns så mycket att prova på och kanske leder den nya, eller för somliga den gamla, tekniken till att du tar annorlunda, och kanske t o m bättre bilder. Själv har jag gått tillbaka till den analoga fotografin på deltid och tycker det är väldigt inspirerande och roligt. Småbild har jag ju använt länge men mellanformat är en ganska ny erfarenhet. Ett bra inskannat negativ av det formatet ger en fantastiskt fin kvalitet som tilltalar mig mycket.
Av Alf fick jag tipset att prova på Fuji Acros 100 ISO och det håller jag på med nu. Första intrycket är att det är en fantastiskt fin film med ett makalöst fint korn. Nästan som att fota digitalt! Jag testar och har under tiden vansinnigt roligt. Så mitt råd till alla är att vara nyfiken och våga prova något annat än det kända och invanda. Jag instämmer till fullo med Leif. Det är ingen tävling och jämför dig med dig själv men var öppen och låt dig inspireras av alla fotografer. Både nu levande och för länge sedan borta.
I regel brukar det vara så bland fotografer att den överdrivet teknikintresserade är en dålig fotograf - medan de bra fotograferna är måttligt teknikintresserade. Undantag finnes förvisso.
/Peter Hennig
Citerar Tor-Ivan Odulf från 1965:
"... Ordet 'teknik' är som bekant de fotografiska medelmåttornas räddningsplanka. Många 'fototekniker' är väl ursprungligen misslyckade fotografer. Den som saknar engagemang, fantasi och förmåga att skapa bild, vänder sig mot det 'tekniska'. Jag citerar här ordet 'teknik' för att markera att det inte gäller en vetenskaplig färdighet, ett praktiskt tekniskt kunnande, utan en oanvändbar pseudo-teknik, som bara duger som sköld för misslyckandet som fotograf..."
-affe