Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 710 / Att se bilder olika...

 

 

 

(Bilden har inget med texten att göra).

 

I morse när jag "läste" igenom DN och SN så tyckte jag att "de va inte mycket att läsa i idag!?"  Men jag har haft liknande upplevelser andra mornar, och kommer ihåg att tidningarna av någon anledning blir mer läsvärda litet senare... ;)
Tex efter en kopp starkt kaffe och en macka... :)

 

Nåja, och så till något helt annat!  Satte mig sedan och kollade på bilder på Fotosidan, då något slår mig liksom...
(Det här händer då jag läser en nytillkommen kommentar på en av mina bilder, en bild som legat ganska länge utan kommetar!) 

Nu va det inte så mycket tips och råd som den kommentaren handlade om,
utan en kommentar som stämde litet med min tanke bakom bilden...
Å det blev en bekräftelse på att min tanke med den här bilden, den tanken fanns hos några andra också, å då kändes det bra!

Men grunden till det här är såklart att vi ser och upplever bilder olika....
För vi är alla olika, med olika "program" i vårt själsbagage! 

Men hade det varit för några år sedan, då hade jag känt mig orolig om en bild legat länge på Fotosidan utan någon kommentar!

Nu  känns det som ett annat läge i min fotografering, och det här har jag känt en längre tid nu, och det är spännande, och det känns bra! :)


/Bengan

Ps.
Länkade till pianomusik i min blogg igår, Keith Jarret,
här kommer en annan av mina pianofavoriter...

http://www.youtube.com/watch?v=g7LWANJFHEs

 

(Bilden har inget med texten att göra)

 

 

Inlagt 2010-04-30 08:27 | Läst 9755 ggr. | Permalink
Förlåt, men jag fattar inte någonting av det här inlägget. Skriver inte detta för att kritisera, utan för att jag är nyfiken på vad du egentligen ville säga. =)

Du läste tidningen och sen tittade du på bilder, och då insåg du att någon hade kommenterat om en viss riktning på en bild, och det var andra som hade samma tanke som du om den bilden...

Vilken bild handlar det om? Vad är det för tanke?

Sen konstaterar du att du inte längre blir orolig när en bild ligger länge utan att få kommentarer.

Högintressant! Men... varför känner du inte oro längre? Jag kan ibland känna det lite hopplöst när man inte får kommentarer. Och kommentarer som kommer långt efter att jag lagt upp den här, tenderar jag att inte bry mig så mycket om. Tyvärr. Så jag undrar hur du resonerar om detta.

Detta var ett intressant inlägg i den bemärkelsen att det inte var lika sammanhängade och meningsfullt som du brukar skriva. =) ;-)

/ Alex
Svar från Benganbus   2010-04-30 11:27
Hej Alexander, å jag gillar din fråga!
Ibland när jag skriver i bloggen, så blir det kanske litet mycket egna funderingar, och kanske även litet svårförstådda formuleringar.

Så, om vakenheten och DN, det va en sak! ;)
Jag va inte riktigt vaken, å då ser jag ofta inget läsvärt i DN...
Men det brukar konstigt nog "komma fram" bra artiklar i DN när jag vaknar till litet senare! :)

Det andra, det som är litet spännande, för mig alltså!
Det är att jag känner mig säkrare i mina bilder numera.
Jag känner mig tryggare i min egen fotografering!?
I mitt eget "bildtyckande"!
Jag tror på mina bilder liksom! :)
Hur som helst, det känns bra för mig i alla fall!

Men märk väl, jag tycker självklart att det är trevligt och inspirerande att få kommentarer, inte tu tal om annat, det är inte så jag menar,
men många gånger så funkar det även utan kommentarer, om jag inte skulle få några.

Och det va den funderingen jag försökte formulera i den här tidiga bloggen! ;)
/Bengan
Hej.

Klart man inte kan läsa tidningen och hitta något intressant innan man vaknat och druckit kaffe!? ;-)

Och jag förstår precis vad du menar med att man skriver som man tänker varpå formuleringarna kanske inte förstås av andra än en själv. Jag är likadan. =) Men i det här inlägget så blev det nästan lite "dagens-outfit"-varning som man kan läsa i tjejers tonårsbloggar; man skriver något utan mening för att få en hög frekvens av inlägg. Men det räddas med bravur om din förklaring i kammentarssvaret.

Så till det relevanta.
Intressant att du, som i mina ögon, har fotograferat länge och borde (ur mitt perspektiv) ha en trygghet i dina bilder, känner att du tror mer på dina bilder. Det är ju ett tecken på att vår fotografiska färdighet och foto som utrycksform inte går linjärt uppåt. Utan det går snarare i vågor. Det är ju något jag själv upplevet, men kanske inte över en längre tid (5-10 år), utan snarare över tre- fyra månader. Man kanske skulle kunna sammanfatta det som att du känner dig mer rutinerad (notera: inte slentrian) i både ditt fotograferande och ditt bildbedömmande. Du vet vad du gillar och du har en tydligare bild av hur du vill ha dina bilder.

I alla fall, kul att du förtydligade dig. Misstänkte att det fanns något vettigt bakom texten. =)

/ Alex
Jag skriver denna kommentar efter att ha läst -- inte bara bloggposten, utan också de två tidigare kommentarerna, och ditt eget svar till en av dem.

Efter din kommentar rörande sambandet mellan tidningsläsning och kaffe och macka känns det kanske lite frestande att tro att du inte bara försökte tidningen utan också bloggposten före kaffet och mackan! :-D För jag får instämma i föregående kommentarer att det inte var lätt att få ut något av din text. Så din förklaring var välbehövlig. Men det gör inget, fortsätt du att skriva som det kommer för dig, med eller utan kaffe och macka!

Jag som själv känt mig vilsen inför detta med fotosidan och hur man ska ställa sig till bildkritik -- eller total frånvaro av bildkommentarer -- blir lite uppmuntrad av att jag inte är ensam i båten. Jag upplever ju dig som en mycket mer rutinerad fotograf än jag själv. Jag minns en bild jag hade i en bloggpost, av en gammal rostig lastbil på en åker. David Elmfeldt själv bevärdiga den med en kritisk kommentar. Jag tycket själv om bilden, annars hade jag inte publicerat den. Men han sågade den med den sammanfattande kommentaren att den hade passat bättre i ett familjealbum. Jag säger inte att han hade fel, jag har funderat mycket sedan dess över vad det är för bilder jag väljer ut och hur jag komponerar dem, och säkert kan jag bli bättre. Men jag känner mig verkligen just som en som plåtar för familjealbumet. Åtminstone när det kommer till rutin och talang. Men jag tycker ändå att jag de senaste åren blivit lite säkrare och mer rutinerad, både när det gäller att bedöma bilder och när det gäller att själv ta bilder. Det enda jag kan komma på är att jobba på.

Lite tröstad blir jag också när jag någon gång tittar i Galleri FS. Massor av snygga bilder, men ofta utan någon spirit som lyfter dem. Om en sådan slätstrukenhet är kriteriet för att vara talangfull, då har jag inget behov av att vara det :-)



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

 

Lägg till

Tidigare blogginlägg