Straight Photography!

Straight 653 / 1989 Tour de France Final Time Trial

Jag har tävlingscyklat under några år, och minnen av det kommer fram, till och från och nu senaste med hjälp av kommentarer i tidigare blogg! ;)

Tittade även nyss på det avgörande ögonblicket under Tour de france 1989, tempoloppet som avgjorde vem som skulle bli segrare det året.
(Jag såg det direkt i Tv 1989)

Måttbetälld Italiensk racerram, Somec. Numera ombyggd till en Metisse!
Med Moutainbike styre/reglage/bar-end, samt med en ombyggd Super Record bakväxel med lång kedjeupptagningsarm för sexdelad krans typ 14-28. Mycket bra för grusvägscykling, å gärna på bomvägar! På bomvägar kan man cykla i bredd! :)

Ni som inte känner till landsvägscykling, ett tempolopp är ett lopp mot klockan, man åker ensam. (Time Trial = Tempolopp). 
Linjelopp, det är när en större grupp cyklister som startar samtidigt)

Tempolopp är inget kul, om man inte är bra på det, det är smärta i stort sett hela tiden om du vill försöka "vara med!" (Jag va aldrig speciellt bra på tempo, jag gick bättre där det va backe och jag va bra på spurt).

En annan måttbeställd cykel, med svarteloxerade Campadelar, men som jag lagt på "hyllan" som syns! ;)

Kommer ihåg hur man lärde sig uppfatta vissa "sublima" saker i ett cykellopp, tex under en körning uppför under en lång stigning då man kunde ligga en tre fyra åkare i en liten grupp. Någon låg ofta först, men här va inte att ligga på rulle så viktigt, utan det viktiga va att inte tappa sitt tempo, och att inte bli avhängd, för allt va en balans på om att orka hänga med, att balansera mellan mjölksyra och kramp liksom, och hitta sitt pedaltempo, och sedan är det är alltid lättare att åka i en grupp en att sitta ensam och "pumpa"!

Men det kan vara i så'na här situationer som det nästan ohörbara, det nästan omärkbara händer under ett litet, litet kort ögonblick, som ger en signal för den som e observant, att något är Pg! 

Någon håller på att bli trött alltså...!  :)

Det kan vara något så enkelt som en litet omotiverad växling, eller att någon ställer sig upp och trampar under någon sekund, eller lägger sig sist i gruppen, eller dricker litet omotiverat, eller något annat litet, aningen litet avvikande.. 
Det kan även vara så att om någon gör ett ryck på några hundra meter...
För vad det handlar om, trots det här rycket, någon håller på att bli trött!! :)

Och då kan det vara läge för en egen liten tempohöjning, bara för att kolla leget liksom  :)
Å se'n tar man det lugnt några minuter, se'n prövar man en liten tempohöjning igen, bara att hjälpa någon att komma ur sitt tempo litet, å sån't kan göra susen i det här läget, å det kan bara behövas så litet!  :)

Men, det finns ju en hake i allt som sagt, det här förutsätter att jag själv har liksom litet extra krafter kvar.

Så i cykel, speciellt uppför i mycket långa stigningar, där måste man under körningn kunna "läsa" av de andra i gruppen för att veta när det är dags! :)
Eller när det är dags att släppa... :(

Som sagt, Nostalgia, som inte behöver vara något negativt, utan kan även vara en spännande tidsresa i kortlådan!  :)

Här är "The Decisive Moment " i Tour de France 1989 mellan Greg LeMond och Laurent Fignon.
http://www.youtube.com/watch?v=AyvwtOQYQ-E

Och det blev tidernas minsta segermarginal...



/Bengan

Ps. Vi se's på Ellens 15.00!

2010-03-17 09:51   johnerik

Intressant om TdF. Och vilket tempolopp! Jag är ingen cyklist men följer TdF på sommaren.
/John-Erik

Svar från Benganbus 2010-03-17 11:26

Det här tempoloppet va en rysare för hela Frankrike! De flesta trodde nog att Fignon skulle kunna hålla undan med det försprång han hade.
Men här kom aerodynamik på en tempocykel in för första gången i Touren. Jag har sett aerodynamiska uträkningar på cyklarna, hjälm osv (som man gjorde senare) och vad jag kommer ihåg, så va det en miss att Fignon inte hade en liknande cykel som Lemond...

2010-03-17 12:57   Rolf jansson

Hej Bengt!Ja är det inte härligt med cykel!
Vi var till Paris i somras det var en upplevelse.
Jag tittar på cykel varje gång på TV när Vacchis
och Adamson referera.
Föra veckan var det Paris-Nice och Tirreno-adratico.
Nu till helgen blir det Milano-Sanremo
Jag har en fråga Bengt du som har tävlat,bilarna
som liger efter de tävlande stör de inte luften,
kan det inte bli något vacuum på något sätt?
mvh Rolf

2010-03-17 16:42   EGW

Förr i tiden sattes folk som galärslavar för att ro. Numer är det förbjudet, så den som vill plåga sig får vara lite kreativ. Maratonlopp och tävlingscykling är populära ersättningar :-)

Men en del håller fast vid rodden också, har jag hört. Ror över Atlanten och sådant.

2010-03-18 00:20   Fredrikpersson

Beskrivningen av cykelsporten är mitt i prick. Jag har aldrig varit tävlingscyklist men jag känner så väl igen psykologin med de små, små tecknen som signalerar att någon i klungan är stark, på väg att falla av. Är det dags att attackera.. Håller jag för ett ryck. Vem får jag hjälp av...? Samma psykologi finns i amatörtävlingar och till och med på vätternrundan ibland. Måste rekommendera en bok av Tim Krabbé som heter just "The Cyclist" och som beskriver vad som rör sig i huvudet på en cýklist under en tävling. Läs den om du är det minsta intresserad. Finns hos många nätbokhandlare.

Håller slutligen med om att tempolopp är tråkigt. Har aldrig gillat det. Föredrar den meditativa plåga som det innebär att köra 5-10% uppförslut i en mil..

/Fredrik
(just nu i Milano passande nog)

Edit: Boken heter "The Rider"

Svar från Benganbus 2010-03-18 15:43

Tack för boktips!
Och i Milano!! Spännande!
Håller med om att köra i uppförslut!!
Varit några gånger i Italien (och på Mallorca på våren) och där kan man hitta bra uppför!
Och att få sitta och köra uppför några mil passade mig också...!
Hade José Manuel Fuente som min bergsidol! :)
På Slätten va det Bernard Hinault! :)
/B