Straight Photography!

Straight 645 / I dag finns ingenting kvar. Ingenting utom jättedammens märkliga spegelblanka yta.

Midsommar 1959 i Ystad.

"Man var stentuff och progressiv, man såg framtiden tydligt men blundade för historien. Man var oberoende".
Oberoende...det blir man aldrig.... 

Läser Niklas Wallöfs recension i dagens DN av Olle Hägers Tv-dukumentär "Minnet från Messaure". (Bilddokumentären som jag även skrev om i gårdagens blogg).
http://www.messaure.se/

Messaure var under några år en myllrande tätort i Norrbotten med 3000 bofasta innevånare. Här fanns torg och gator, kyrka, mataffärer, skola och förskola, post, frisör, bageri, biograf, polisstation, vårdcentral, bensinstation, Folkets hus osv. Alla har jobb, en skola, och det var en plats där alla behövdes, och allt var för det stora dammbygget vid Messaure.

I dag finns bara minnesbilder kvar av själva dammbyggandet och om orten som är helt borta...

Olle Hägers facinerande filmdokumentär visar även en mängd saker om Sverige på 1950-talets mitt, men tydligast av allt visar det en sak,
kasta inte bort dina minnen, för en dag behöver du dom för att titta på......

 Bussresa 1964.

 Tetrapak 1964.

 Tetrapak 1964.

Det här tangerar vi fotografer ständigt, för vi samlar ju på minnen....

Vare sig vi samlar på blombilder, djurbilder eller bilder på familj, vänner eller händelser som vi varit med om, så är det minnesbilder från en strax svunnen tid...

För efter bara några minuter efter du tagit bilden så är det ju en svunnen tid...

 Kungsgatan i Stockholm 1963

Och vissa bilder vi tar, dom som bländar för ögonblicket, eller bilder tagna med ny bildteknik, eller i en ny bildtrend, eller bilder som skall likna bilder i ett bildmagasin, eller att försöka ta bilder som påminner om vackra målningar,
dom bilderna har ofta ett mycket kort "bästföredatum", fast det tänker vi nog inte på just då vi tar dom......

Spårvagn i Stockholm 1964

Dom andra bilderna, som vi kanske tycker inte är så viktiga, de bilder som vi befinner oss i hela dagarna, vardagsbilder liksom, livet vi lever, bilder som inte uppmärksammas speciellt mycket i bildtidningar och som aldrig vinner några pris i fototävlingar, för dom bilderna säljer inga lösnummer, om vi nu skall tala i krass ekonomisk klartext! ;)


Inga lösnummer ännu i varje fall! ;)

Roulette, Gröna Lund 1964

Men det är ändå dom bilderna som sannolikt står som vinnare när allt är klart!

 

 Min mamma, 1959.

För vinnarna i det långa loppet är vardagsbilderna, bilder från våra arbeten, från platser som snart försvinner, vårt vardagsresande, porträtt på vänner, stadsmiljöbilder, bilder på våra föräldrar, våra barn, våra fritidsintressen just nu, å dom bilderna har inget "bästföredatum"...

För här har vi fryst mänskliga ögonblick i tiden, det som kameran är så bra på, för oss själva, eller för andra att titta på...

Kom att tänka på det här när jag läser i DN om Messaure och efter att jag sett dokumentären: "Minnet av Messaure"...

Målare, 1964

Så glöm inte bort vardagsbilderna, grip tillfället och ta dom nu, för sedan är det alltid försent, för du kan aldrig fotografera en tid som redan flytt..

/Bengan

 Lucia 1990.

Bk Sparta 1964

2010-03-09 14:29   memx

Hej Bengan,
Håller med dig. Ofta är det vardagsbilderna som är den stora behållningen, på den långa resan genom livet. Livet kan bara återskapas fotografiskt.
Bra gjort av dig härovan.
Bästa hälsningar Ronny Persson Helsingborg

2010-03-09 14:31   alf109

Fina bilder, och visst är det så, de vardagsnära bilderna är de viktigaste vi kan ta. Speciellt eftersom de flesta av oss knappast ägnar oss åt att dokumentera de stora världshändelserna. Fast det fina i kråksången är ju att de vardagsnära bilderna tenderar att bli betydande tidsdokument vad det lider, och därmed kanske till och med viktigare än alla dessa i stunden rådande "världshändelser".

Det unika med det fotografiska mediumet är ju dessutom just den unika möjligheten till dokumentation. Jag skulle till och med kunna påstå att just denna egenskap är det som berättigar fotografin, hoppas fler får upp ögonen för detta faktum ;)
-affe

2010-03-09 14:37   johnerik

Fina bilder allihop.Men ändå tycker jag den andra står ut som dokumenterar filmjölkstetran. Hur många kommer ihåg den otympliga förpackningen?
/John-Erik

2010-03-09 16:35   Krille-K

Kloka ord och fina bilder Bengan.
/Krister

2010-03-09 18:47   EGW

Vardagsbilder och flashiga bilder... det där är något jag äntligen börjar komma underfund med. Trots att jag fotograferat så länge har jag inte helt insett det förut.

Så sant det där att de vackraste bilderna har kortast bäst-före-datum, ändå är det sådant som alla tycks jaga.

Jag är inte den som ofta ångrar saker och ting (utom när jag varit taskig eller försumlig mot någon, vilket jag hoppas inte är så där jätteofta). Men just nu sitter jag och tänker att jag borde ha varit lite mer ambitiös i mitt tidigare fotoliv. Att jag skulle ha behållit någon av de bästa kamerorna, kanske min Canonet eller min Yshica 44 och använt den för att just ta svartvita bilder i vardagslivet. För jag inser att just de bilderna skulle det ha varit roligt att ha i dag.

Men det är som det är med den saken. Carpe Diem!

Svar från Benganbus 2010-03-09 19:48

Tror det är viktigt att veta om dom två alternativen...
Pictorialismen vs Straight Photography! ;)
Och sedan bestämma sig!
/B

Ps.
Eller det går utmärkt att fota på båda sätten också!
Bara man vet vad som är vad!:)

2010-03-09 20:30   N Thomas Meldert

Huvet på spiken. Ett av dina bästa inlägg. Jag fascineras mycket av att se på gamla bilder och har insett att de där "vardagliga" bilderna håller i längden och att de bilder jag tar idag kanske inte är så märkvärdiga just nu. Men om 50 år är de kanske de enda bilder man vill se.
Fina bilder som vanligt och inte en enda bild på en kamera. Du har just startat ett fotografiskt samtal så nu myser väl Affe och Ernst.

2010-03-10 00:02   Sabud

Du har naturligtvis helt rätt. Hemma hos mina föräldrar finns ett gammalt album från min tidigaste barndom och fram till tonåren. Svartvita bilder tagna med farsans gamla Agfa Jsolette. Negativen är för länge sedan borta men det gör inget så länge albumet är intakt
/Stephan