Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 421 / Ode till en M Leica! Igen!! :)

 

Har haft Canon G10 som min Dogmakamera ett tag nu, och visst är det bekvämt!
Inga inställningar, "de e bar att tryck!" :)

Men det är nå't som saknas...
Kom att tänka på det här igen i veckan då jag fotade med Canon G10 ett tag,
och sedan gick över till en M Leica litet senare på dagen.....

 

 
Leica M4-2 med Canon 1,8/35 mm..
 

Eller så är det vanan, jag kanske har fotograferat så länge, eller för länge ;)
med det analoga, och har inte riktigt kommit in i det digitala fotograferandet ännu.... 

 


Gammal M Leica-bild från Erstagatan...  1964.

 

 


Ny M Leica-bild från (nästan) samma ställe, och fotat åt samma håll... 2009.

 

Vad är det för nå't som jag inte kan förlika mig med i det digitala då?

Först och främst så måste jag säga att jag gillar att fota!
Men det tekniska, eller mörkrumstekniska, har aldrig varit min grej, varken nu eller tidigare.
Å då säger förstås någon: "Då måste ju det digitala vara perfekt för dig!"
Kunde vara så vid första anblicken...
Men när jag fotar, så blir det mycket bilder...att hålla ordning på, både i pärmar och PC.
Men att ha negativ i pärmar känns ändå mycket enklare för mig, har jag satt in dom i pärmen, så finns dom där, vare sig jag är bortrest några år eller är hemma, eller har andra intressen för stunden.

Så de "digitala negativen" växer i min hårddisk..och i min backupp..
Oordningen alltså.. (Entropin) 
Och osäkerheten vid bildlagring....
För en pärm e en pärm!! ;) 

Men visst är den perfekt att ha Canon G10 som bloggkamera, helt klart, men dom bilderna, med några få undantag, rensar jag ju bort! (Klart man kunde göra så här med alla digtitalfotograferingar...)

Och när jag fotar med M Leican, så uppstår det också en känsla, som jag ännu inte känt på en digitalkamera...
(Ursäkta Leica M8...)

Återupplevde den igen, som sagt, vid fotograferingen på Söder i veckan. (Spuntino bla)
Kan inte förklara den känslan riktigt heller..
Kanske "Nostalgia" igen,
att komma hem,
eller den känslan Odysses också kände då han återvände till Itaka! ;)

Men det här kan vara svårt att förstå, eller känna, om man inte har, eller har haft "ett förhållande" med en M Leica...

Å jag vet "vad M Leica gör" hela tiden, och den sviker mig inte..
Å det är lätt att fota med den, det går nästan automatisk!
Men automatiken sitter inte i kameran....  ;)

Det kanske också är en del i det hela, att känna, och veta att jag har kontrollen!!

Så den här lilla kompakta, och "gamla" fotoapparaten, som heter M Leica, den har något speciellt...
Tyvärr! :)

/Bengan

 

 


Ps. Se'n är kameran kompakt! Det är väl en av fördelerna, och tyst!


Den här Summicron-gluggen sticker ut 3 cm från kamerahuset....
Å det här är ju ett allroundobjektiv för kameratypen..

 

 


Å även med en ljusstarkare glugg, här Canon 1,5/35 mm, så blir inte kameran speciellt stor.

 

 

Inlagt 2009-08-28 11:19 | Läst 9309 ggr. | Permalink
Bäste Herr Björkbom - Allt varken kan eller behöver förklaras! Känslan med en M-Leica tex..;)

Jag sviker den dock ofta och luftar en Zorki.. Kanske ligger en del av känslan i det faktum att man har kontroll över kameran, att man måste ha kontroll??? Skitsamma... Nu roar vi oss och fotar lite mätsökare! För det är kul att fota med dem... //Hasse
Svar från Benganbus   2009-08-28 16:46
Det är både en spännande och en oroande upplevelse att vara "passagerare" i en kamera,
och "kapten" i en annan kamera! ;)

Brukar ibland stämma av med mina M Leica-kompisar då vi går på sta'n,"Vad tror du, 5,6 och 1/250?"
Nå'n kollar i M6:an, "Stämmer bra!"
Det känns ganska bra då! ;)
/B
Frågan är varför man måste fota så mycket bara för att man går över till digitalt? Du är inte den första som snabbt fyllt hårdisken med digitala filer! :)

Kanske är det dumt att spara så många av bilderna, kanske vore bättre att bara gallra ut de som är nånting att ha direkt och slänga de andra?

Sen är det lite kamertillverkarnas fel också. För många pixlar i digitala kompakter idag. Den du har, Canon, G10, hade klarat sig med hälften. Och då hade bilderna inte tagit så stort lagringsutrymme.
Svar från Benganbus   2009-08-28 16:41
Vi lever i ett konsumtionssamhälle, vi konsumerar varor, tjänster, relationer osv...
De e klart att man då även skall konsumera bilder! ;)
"Sen är det lite kameratillverkarnas fel också..."
Inte nog bara med pixlar, utan även du kan ta 10 bilder i sekunden!! Eller ännu mer!! Å hårddisken rymmer alla dina bilder, musikfiler, filmer osv ;)
Så du behöver inte vara orolig, säger tillverkaren!!
Inte för det i varje fall! ;)
/B
Om du har svårt att välja ;)

"I don’t think about what camera I should use that much. I just pick up the one that looks nicest on the day". - William Eggleston.
Svar från Benganbus   2009-08-28 13:04
Tack Bernt!
Men det blir ändå litet svårt...
Flera e väldigt nice..! ;)
B)
"...det går nästan automatisk!
Men automatiken sitter inte i kameran...."
Skulle inte kunna sagt det bättre själv ;)

Jag har också testat det digitala såväl med kompakter som med dslr som du vet, och för mig uppstår ofta en form av fotosprayande som gör att jag tappar seendet på något vis. "Det är bara att plåta som med analogt" har många sagt. Men detta "bara" är inte så enkelt, åtminstone inte för mig.

Dessutom ser de analoga svartvita bilderna ut som jag vill utan för mycket trixande (kul) i photoshop, det blir mer levande helt enkelt.

Sedan skall man inte förringa känslan av att ha sina original i fysisk form, såväl säkerhetsmässigt som emotionellt.

-affe
Svar från Benganbus   2009-08-28 16:53
Kan ibland känna det som om jag är ute och går med en filmkamera, och se'n plockar ut den eller de bilder som kanske blev bra....
Bildseendet kommer liksom i efterhand, på nå't sätt..
Litet så är det nog..
/B
Och så finns ju Leica M8 ;-)
Analog känsla (och resultat) i ett bekant hus - men trots allt digital. Och överlägsen DSLR och digi-kompakter, både i känsla o resultat. Stoppar man sedan i ett lagom stort (litet) minneskort så slutar man "filma", kan man sedan låta bli skärmen efter varje exponering så är man nästan hemma ;-)
Mvh
/johan e
Av någon anledning känns Rolleiflexen ännu mer analog och eftertänksam än Leican. Båda mina kameror - Leica och Rolleiflex - saknar ljusmätare och min Lunasix stannar mest hemma och jag är ensam med mina reflexioner och ljuset. Objektivens speciella "tumavtryck" formar dessutom upplevelsen på ett sätt som är allt annat än mekaniskt. Tessaren lever sitt liv och min Summicron 35 IV har sitt speciella sätt som känns lite som en förlängning av min egen personlighet. Båda har ett filmiskt uttryckssätt som anknyter till en tid som flytt och som ett potentiellt dagbrott av framtida glädjeämnen. Den mekaniska konstruktionen som huserar gluggarna är förankrade i en fotohistoria som kan berättas för och ärvas av mina barn och barnbarn. Och ändå vara autentiskt aktuella
/H



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver

 

Lägg till

Tidigare blogginlägg