Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 7512 // Frigörande pedagogik! Paulo Freire!
Hur förklarar man de här roulettebilderna, och hur de togs 1964 , för en digitalfotograf idag? Det är nog svårt! Jag tror man måste börja i det kroppsliga!
Föreställ dig att du fotograferar i en spelhall där det är förbjudet att ta bilder! Kameran måste hållas lätt dold och lågt, och du måste hela tiden låtsas vara en vanlig besökare som tittar på spelet! För du vill fånga ögonblicken, inte poser eller blickar rakt in i kameran! När du trycker av, ofta med tummen, så kan du därför varken titta i sökaren eller på motivet!
Föreställ dig också att du inte vet om du lyckades förrän flera dagar senare, efter framkallningen! Föreställ dig att du bara har 36 exponeringar! Föreställ dig att du måste gissa avståndet för varje bild, ställa in det manuellt utan att titta för mycket på kameran, och sedan rikta den åt rätt håll medan du själv tittar åt ett annat!
Föreställ dig att du bara har en slutartid runt 1/15 och 1/30 sekund, full öppning på objekltivet och en filmkänslighet på ungefär 400 ISO! Kort skärpedjup, lite ljus, mycket osäkerhet! Det är så man måste föreställa sig det hela!
Att en digitalfotograf inte riktigt förstår det här beror nog på att höftskott idag är enkla: autofokus, auto‑ISO, bildstabilisering, tyst slutare, 20 bilder per sekund och obegränsat med ISO! Det är nog därför man kan titta på de här bilderna och säga: ”Häftiga bilder!” – men kanske inte förstår vad som krävdes för att de här bilderna kunde bli till!
För att förstå måste man förstå frånvaron av allt det digitala! Kanske till och med prova att fotografera analogt i en liknande situation!
Det är som i frigörande pedagogik: "Du måste själv ha varit med om situationen för att förstå den – och sedan kunna förklara den!"
Det är det Paulo Freire menade när han sa att kunskap inte kan hällas in i någon!
Den måste erövras genom att vara i situationen, känna den, leva i den!
/Bengan


Lite kanske - men faktum kvarstår att om vi på den tiden inte hade övervunnit svårigheterna, så hade det i dag inte funnits bilder från den tiden av det slag som du (och jag ibland) visar - men vi och andra fick fram bilder, och nu finns det sådana bilder. Utan bilder - ingen bra berättelse om det som har varit.
De tekniska svårigheterna förr var avsevärda. Det var många trösklar att ta sig över. Det finns ju till exempel väldigt konkreta anledningar till att det numera dräller av fågelfotografer, medan det förr fanns väldigt få sådana.
Jag kommer i slutet av inkommande vecka med en blogg om Kodachrome, världens bästa men grinigaste färgfilm i småbild – och vad det kostade att jobba med den. Det tangerar lite av det som du tar upp här, och förklarar ett och annat för dagens digitalfotografer – om dom nu vill veta... :-)
Bra uppfattat, tänker på det här själv ibland! Frågan kan då nog i stället vara, kan analogt foto vara en form av frigörande pedagogik?
Ja, när det praktiseras som ett sätt att återta sin egen blick, sin egen tid och sin egen erfarenhet i en digital tid! Det blir då en motrörelse mot automatisering, mot bildinflation, mot frikopplingen mellan fotograf och verklighet!
Men kanske bara för den som ser det hela från en större utsiktspunkt än bara en kortfattad digital nutid! ;) ;)
B)