Straight Photography!

Men om ha "att fotografera nuet" som en definition på "Gatufoto" är väl ändå rätt problematiskt eller hur? Kan inte precis all fotografi sägas vara just ett fruset "nu"? Problemet med det begreppet är ju att de "Nu" för de flesta människor är det nu som deras klockor visar och inte ett som inträffade för 30-, 40- eller 50- år sedan eller när Capa tog sina bilder vid landstigningen i Normandie, hur mycket nu än hans bilder utstrålar. För en del verkar heller inte "nuet" vara det viktiga utan att man har ett 35mm objektiv på sin kamera eller möjligen ett 50mm som ju var standard under så många år.

Själv har jag nästan alltid haft 40mm både analogt och digitalt - helt enkelt för att min gamla Pentax ME kom med ett Pentax SMC-M 40mm/2,8. Idag är det dock ett 27mm/1.2 Viltrox PRO på min APS-C A6700 eller hellre den äldre A6400 (då den har en vikbar bakdisplay istället för det utfällbara möget som nu finns på alla nyare modeller).

Det lustiga är dock att 35mm ju tvingar fotografen att gå verkligt nära och att köra en kamera med 35mm rakt upp i ansiktet på motiven kommer definitivt att påverka de motiv som man vill ta utan att motiven blir "störda" så att det påverkar bilderna negativt.

Jag har aldrig upphört att förvånas över en sak och det är att de flesta helt tagit ned garden som man så totalt gjort för "mobilfotografen". Där verkar alla ha gett upp. Förmodligen för att man helt givit upp då ju dessa mobiler är överallt och att de inte går att försvara sig mot längre - MEN, kommer du med en större kamera som en FF, så är det ofta en helt annan grej.

Jag fattar dock inte att mobilerna så kan flyga under radarn idag eftersom det verkligen borde vara dessa som folk borde frukta då delning av bilderna för hela världen bara ligger ett par finger duttningar bort. Med en systemkamera är det i allmänhet betydligt bökigare att dela bilder än idag och det motverkar åtminstone en del av dagens tvångsmässiga bilddelanden som sker på "sociala medier".

Av det bode följa att om man verkligen vill ta bilder av folk som har garden nere, så inte är det en stor blaffig FF-systemkamera man ska ha UTAN EN MOBIL förstås. Det är ett av skälen till att jag i vintras beslutade mig för att byta alla mina FF-grejor mot APS-C rakt igenom istället. Jag är väldigt nöjd med det bytet och ångrar att jag inte gjorde det redan när A6400 kom för rätt många år sedan nu.

Jag finner också en del konstiga motsägelser i de förhållningssätt och uppförandekoder som verkar omhuldas. Hela genren andas att man ska ta sina bilder utan att motiven påverkas - vilket i princip betyder "i lönndom" och det är här "silent mode" och vikbar bakdisplay kommer in i bilden - men det ska absolut inte ske med någon zoom för då blir det "peeping Tom"-domen direkt.

Det här var vad Google Gemini hade att säga i frågan:

Begreppet gatufoto (street photography) är ökänt för att ständigt diskuteras, och sanningen är att det inte finns någon officiell, lagstadgad eller absolut regelbok som förbjuder vissa brännvidder.Däremot finns det en mycket stark, historisk tradition och estetik som har upphöjt $35\text{mm}$ (och till viss del $50\text{mm}$) till den gyllene standarden. När purister hävdar att andra brännvidder "inte är okej", handlar det om filosofi, etik och bildspråk snarare än faktiska förbud.Här är de huvudsakliga anledningarna till varför definitionen ofta låser sig vid just $35\text{mm}$, och varför andra brännvidder möter motstånd:

1. Närhetsprincipen
"The Decisive Moment"Gatufotots fader, Henri Cartier-Bresson, och andra ikoner som Robert Capa etablerade idén om att fotografen måste vara en del av händelsen. Capas berömda citat sammanfattar detta: "Om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära."$35\text{mm}$ tvingar dig att vara nära: Du måste stå på ett avstånd där du interagerar med samma miljö som ditt motiv.Det upplevs som ärligt: Det finns en oskriven etisk kod inom det klassiska gatufotot att man inte ska "smyga" på folk på avstånd. Att använda ett teleobjektiv ses av purister som lite fegt eller voyeuristiskt, som att man spionerar på motivet i stället för att delta i gatulivet.

2. Det naturliga mänskliga synfältet
Ett $35\text{mm}$-objektiv (på en fullformatssensor) ger ett synfält som ligger väldigt nära det mänskliga perifera seendet.När betraktaren tittar på ett foto taget med $35\text{mm}$, upplever hjärnan perspektivet som naturligt – det känns som om man själv står på gatan och tittar.Det ger en perfekt balans mellan motiv och kontext. Du får med tillräckligt mycket av bakgrunden (arkitektur, skyltar, andra människor) för att berätta en historia om platsen, samtidigt som personen i fokus förblir tydlig.

3. Hantering och diskretion.
De tidiga gatufotograferna revolutionerade genren tack vare Leicas mätsökarkameror, som var små och diskreta.Ett $35\text{mm}$-objektiv (särskilt av typen "pancake") är fysiskt litet. Det gör att fotografen inte ser hotfull ut eller drar till sig uppmärksamhet.Att dyka upp på en allmän plats med ett stort, tungt $70-200\text{mm}$ teleobjektiv raderar direkt all form av diskretion. Folk stelnar till, ändrar sitt beteende eller blir defensiva, vilket förstör det "oarrangerade" ögonblicket.

4. Skärpedjup och "Zone Focusing
"Innan autofokusen blev blixtsnabb förlitade sig gatufotografer på en teknik som kallas zonfokusering. Man ställde in bländaren på exempelvis $f/8$ eller $f/11$ och låste fokus på ett visst avstånd (t.ex. 2–5 meter). Everything inom den zonen blev skarpt.

Vid $35\text{mm}$ är skärpedjupet naturligt ganska djupt, vilket gör det enkelt att snabbt komponera och trycka av utan att behöva fokusera. Med ett teleobjektiv blir skärpedjupet extremt tunt, vilket gör zonfokusering i stort sett omöjlig i rörliga miljöer. Varför anses andra brännvidder "fel" av traditionalister?

Brännvidd
Varför purister kritiserar Tele (85mm och uppåt)
Komprimerar bakgrunden så att miljökänslan försvinner. Det skapar ett "avstånd" (både fysiskt och känslomässigt) och ger ofta en känsla av övervakningsfoto eller sportfoto snarare än gatufoto.

Ultravidvinkel (under 24mm)
Förvränger proportioner och ansikten i bildens kanter. Det drar uppmärksamheten till själva optiken och effekten, snarare än till det mänskliga ögonblicket. Men... regler är till för att brytas.

Idag är definitionen av gatufoto betydligt mer flytande. Fantastiska gatufotografer använder allt från 28 mm (för att komma ännu mer "upp i ansiktet" på folk, som Bruce Gilden) till 85 mm (för att isolera vackert ljus och porträttlika ögonblick på gatan). Restriktionen ligger alltså inte i kameran, utan i huvudet på de som vill bevara genren exakt som den såg ut på 1950-talet.

Att fotografera nuet ska nog ses som en mer poetisk benämning än ett bokstavligt utsnitt i tidspilen. Nu var det 1914 skrev Eyvind Johnsson.
Gatufoto är ju till sin framtoning rätt oexakt, aningen svävande i sin definition. Det tål att utvecklas. Brännvidder är nog också intressant men ganska utrett vid det här laget.
/Gunnar S