Straight 7477 // En morgonessä om ett litet personligt objektiv! :)

Nokton 40/1.4 SC är just ett sådant personligt objektiv! Det föddes inte ur någon marknadsanalys utan i en längtan hos några japanska fotografer som saknade hur objektiv brukade teckna förr! Lite mjukare! Lite öppnare! Lite mer mänskligt! Så dom gick till vännen Mr. Kobayashi, ägare av Coina-fabriken, och önskade ett objektiv som inte "pressade ihop skuggorna för mycket"! Som inte gjorde motljus till en fiende, utan till en del av bilden!

Och Kobayashi, som alltid haft en svaghet för udda brännvidder och sina vänner, protestera först, då dom önskade ett objektiv helt utan antireflexbehandling, "men single coating, sa han, det kan vi göra!” Och så gjorde han det! Första batchen på 500 ex sålde slut direkt i Japan!
Som om folk gått runt och saknat samma sak utan att riktigt veta om det! En sådan kompis som Mr. Kobayashi skulle man ha!

Och vän av ordning tycker såklart att 40 mm är en märklig brännvidd! Men historiskt är det ingen nyhet! Och på senare tid hade både Leica CL och Minolta CLE byggt en liten identitet kring 40 mm! Dessutom gör 40 mm att objektivet kan vara mycket kompakt! 29,7 mm långt! 175 gram!
Ett f/1.4‑objektiv som knappt märks på kameran, men som märks i bilderna! :)

Och så SC  (single coating)  det är inte nostalgi utan en estetisk ståndpunkt! Single coating betyder inte heller ”billigare” eller enklare, utan att ljus som får mer bete sig som ljus! Det är en enklare antireflexbehandling som släpper igenom lite mer flare, lite mer mjukhet, lite mer av det där som moderna objektiv desperat försöker städa bort! Men kräver kanske litet extra av fotografen! Känsliga saker att säga idag! ;)

Men för er som är lite oroliga för SC , lugn bara! Det togs fantastiska bilder redan på 1940‑talet med SC‑optik! Titta bara på Zeiss Sonnar 1,5:an! Den blev single coated efter ett tag och ritade bilder som fortfarande får folk att tappa hakan! Om Sonnaren kunde leverera magi med SC redan på 1940-talet så klarar Noktonen nog det 2026 också! Det finns faktiskt fotografer som fotograferar även i dag med en förkrigs-Sonnar med så utmärkt resultat att man häpnar! ;)

Så avslutningsvis, (och mycket personligt) så är Nokton 40/1.4 SC för fotografer som inte jagar teknisk perfektion utan egna stämningar!
För dom som tycker att en bild får vara lite ofullständig bara den känns sann och som jag själv såg bilden!

Det är ett objektiv som inte bara registrerar världen! Det möter även ljuset i världen!
Poetiskt va? :)

/Bengan

Ps. Jag har skrivit om det här objektivet förr! Men det finns sannolikt nytillkomna tittare, inte bara överliggare här på Fotosidan! ;)

2026-05-30 11:18   syntax

Vad menas med "Single Coated" ? Hur många skikt?
Rent språkligt, om jag förstår svenska rätt, borde det vara ett skikt.

Svar från Benganbus 2026-05-31 06:53

Jag tycker det, ett skikt alltså!
/B

syntax 2026-05-31 07:54

Då uppstår det lite problem, minst sagt.
Redan av den okulär inspektionen av skikten som jag kan göra via bilden här på Nokton, kan man se att det handlar om många skikt – den fullt synliga och bedömbara reflexminskningen säger detta. Som du vet har jag en avsevärd erfarenhet av AR och de tekniker som sammanhänger med saken. Ett skikt är uteslutet – det ser helt annorlunda ut.
Jag kan inte veta mera precist hur många skikt det handlar om, men jag skulle gissa tre till fyra. Vad jag däremot vet är att de tidiga Sonnar 1,5 som du hänvisar till i texten som Single Coating, i verkligheten håller två till fyra skikt. Zeiss patent på Antireflexbehandlingen 1935 täcker även Multi Coating, så tekniken för att lägga många skikt var känd för Zeiss. Den beskrivs noga i patenttexten för den som läser tyska.

Alltså Single Coating är bara snack – sådant finns bara på gamla filter och på det yttre linsytorna av ryska objektiv. Titta på ett gammalt filter så förstår du vad jag snackar om.

Vad beror nu det här på då?? Jag tror att man förhåller sig ”lite rationella” hos Cosina. Gränsen mot vad som skall definieras som en Multi Coating brukar sättas vid sex skikt, och allt därunder väljer Cosina att här kalla Single Coating (eftersom det inte är Multi Coating). Det gör man därför för att DET TALAR TILL EN VISS MÅLGRUPP.

Den målgruppen är du Bengan, och andra som tänker som du – precis just så som du ger uttryck för i din bloggtext här ovanför. Du är milt förd bakom ljuset av Cosina, via begreppet Single Coating.

Jag är ledsen för att jag är en tråkig teknisk typ - och förstör det roliga

Svar från Benganbus 2026-05-31 11:01

Jag kan bara vidarebefodra vad jag läst om Nokton SC från tillverkaren Cosina Voigtländer! :)
/B

syntax 2026-05-31 11:32

Vilken, om mina slutsatser är riktiga, inte är att lite på.
Som alla andra kommersiella vinstdrivande företag, sätter man för det mesta sådana synpunkter först.
Om man, som här, vill differentiera och rikta sig till olika grupper med samma produkt - så måste produkten profileras gentemot kunden.
Här har man gjort den profileringen via en lita enklare AR - men om man hade lagt en verklig Single Coating, då hade prestanda blivit för låga.

Åter igen - sorry för att jag dödar nimbus och s´ånt!

Svar från Benganbus 2026-05-31 14:28

Det e lugnt Peter, jag tål sanningar! Så jag har kollat runt litet, "Cosinas SC betyder som sagt, enklare, mer klassisk coating som ger mer flare, lägre kontrast och mjukare rendering.”
Det betyder inte:
“Ett enda lager som på gamla 60-talsobjektiv" ;)
/B

syntax 2026-05-31 14:58

Då är vi överens Bengan... :-)
Utom då att inga 1960-talsobjektiv bara har ett lager.
Det här är ju annars mycket konkreta saker – inget Hokus Pokus.
Zeiss började leverera T-objektiv (AR) 1941. Efter kriget hade man alltså en del kundreaktioner på saken – och dom gick ut på att många svartvitfotografer tycket att det var för hårt, att det blev besvärligt i mörkrummet.
När Västtyska Zeiss i Oberkochen projekterade de nya objektiven till de nya kamerorna Contax IIa och Contax IIIa i slutet av 1940-talet, lade man på en AR om fyra till fem skikt. Den var högeffektiv inom mittområdet av det synliga spektret. Som kontrastregulator använde man därför blanka bländarlameller. Det var en speciell sorts blankhet som varierade med ljusets infallsvinkel.
Kontentan var, att ju kontrastrikare fotograferingsljus, dess fler sådana speciallameller införde man i strålgången.
Jag vet att detta funkar i verkligheten. Min Sonnar 1,5/50 mm från Oberkochen är oerhört lätt att ha att göra med i svartvitt arbete.

2026-05-31 20:46   ztenlund

Objektivet finns ju som både "SC" och "MC", men "Some Coating" fungerar kanske inte så bra som motpol till "Multi-Coating". ;)

40 mm finns det flera nyare objektiv av numera, efter att det verkar ha varit någon slags "dipp". Nikon har ett enklare 40/2, Voigtländer gör 40/1,2 till spegellöst osv, som det finns en FS-medlem som stenhårt "envisas" med enligt tanken att det ska vara en kamera och ett objektiv.. Sigma gjorde ett 40/1,4 till spegelreflex (och med inbyggd adapter till Sony spegellöst), men det är en ganska rejäl pjäs.