Straight Photography!

Straight 7381 // Långsamhetens lov! Så gott det nu går! :)

En morgonessä om att fotografera i långsam takt i en allt snabbare värld! ;) Det finns något märkligt med hur fotografering har förändrats! Och inte bara tekniken, utan även själva tempot! I dag har vi vant oss vid att bilder ska visas direkt, helst innan slutarljudet hunnit klinga ut! Digitalfotografin har skapat en kultur där resultatet ska vara omedelbart, där varje bild är till för att konsumeras i samma ögonblick som den tas!

Och här sitter jag med min M Leica, trettio år gammal, laddad med en filmrulle som kanske inte kommer att framkallas förrän om några veckor! Ibland månader! Ibland ännu längre! ;) Det händer att filmrullen får vila i kylskåpet, som ett frö som väntar på rätt årstid! Och så filmrullen som liknar Schrödingers katt! :) En exponerad men oframkallad filmrulle är både full av bilder och helt tom! Den är ett löfte, en möjlighet, ett litet universum som ännu inte har kollapsat till en verklighet! Och att inte veta exakt vad som finns där förrän framkallningen sker! Jag vet att det här sättet att fotografera kan skava hos andra, men vi är olika! Och jag vet att det här är ett sätt att fotografera som inte riktigt passar in i samtidens rytm! Och kanske är det just därför det oroar! ;)

Och jag skriver ofta om objektiv, om mekanik, om optisk historia! Jag kan även förlora mig i ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm och dess karaktär, dess bakgrund, dess egenheter! Men snart så brister det: ”Vi vill se bilder.” ;)

Det är fullt förståeligt! I den digitala kulturen har kameran blivit ett verktyg för att producera resultat, kameran är ingen följeslagare med egen personlighet! Ett objektivet är något som ska bevisa sitt värde genom omedelbara och skarpa exempelbilder, inte genom sin historia eller sin känsla i kameran eller i handen hos användaren!

När jag fotograferar analogt gör jag det i en takt som världen tyvärr verkar har glömt! Jag tar inte 200 bilder för att välja ut en! Jag tar kanske 36 – ibland färre! Det är inte ineffektivitet! Det är ett val! För att hålla kvar något som digitalfotografin nästan suddat ut, förväntan, eftertanke och långsamhet! :)

Nog för nu! :)

/Bengan

Ps. Nu talar jag såklart inte här om yrkesfotografer, för dom har ett leveranskrav! För kunden väntar!

2026-03-10 09:19   Nils Bergqvist

Jag tycker 36 bilder egentligen är för mycket på en film. Det blir ändå inte mer än tre till fem som håller för att kopieras/printas ut. Ungefär lila många som det blir på 12 med en mellanformatskamera. Och 12 hinner man ta upp vid ett tillfälle, så filmen kan framkallas direkt när man kommer hem. Men åren blir man också mera träffsäker och ser vad som kan bli något eller inte. Man chansar inte lika mycket som i yngre dagar. fast det där beror också på vilken typ af fotografi man sysslar med. För en gatufotograf får man chansa en del och ta mycket bilder om man någon gång ska träffa rätt.

2026-03-10 09:50   syntax

Du skriver så här Bengan – och då blir det lite svårt att hålla tyst:

”...Och jag skriver ofta om objektiv, om mekanik, om optisk historia! Jag kan även förlora mig i ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm och dess karaktär, dess bakgrund, dess egenheter! Men snart så brister det: ”Vi vill se bilder.” ;)”

Du försöker på något skruvat sätt få det till att ”det brister” och ”vi vill se bilder”, är ett uttryck för den moderna digitala fotografins krav på omedelbar bilduppfyllelse.
Så är det inte! Istället är det så här:

När man i blogg efter blogg, månad efter månad, hävdar att ett objektiv har avvikande och intressanta egenskaper i sin BILDMÄSSIGA återgivning – då måste man kunna visa det i bild. Annars är och förblir saken på det allmänna rundsnackets nivå - månad efter månad.

Om man följer ditt kommentarfält så ser man att jag inte alls är ensam om den åsikten. Folk tröttnar efter hand på rundsnack utan stöd. Påståenden om innehållet (återgivningen) i bild, måste stödjas via att man visar saken i bild. Att visa bilder i det sammanhanget har inte det minsta att göra med den nya digitala fotografins krav på snabb behovstillfredsställelse.
Att inte visa bilder blir här som med bonden som klippte grisen: Mycket skrik för lite ull!

ronny vervaart 2026-03-10 10:18

Det är väl där den där katten kommer in 🙄

syntax 2026-03-10 11:04

Bonden kanske behöver klippa även katten - så att den faktiska formen blir synlig.. :-D

Svar från Benganbus 2026-03-10 12:47

Peter! Hej!

Tack för ditt engagerade svar. Jag förstår hur du menar, och jag uppskattar att du tar dig tid att formulera det så tydligt.

När jag skrev ”det brister” syftade jag inte på någon digital otålighet, utan mer på det där vänliga, återkommande ropet från bänkraden: ”Bengan, nu vill vi se hur Sonnaren faktiskt tecknar!” Det är sagt med glimten i ögat, inte som en kritik av någon epok eller teknik.

Du har helt rätt i att bildmässiga påståenden mår bäst av bildmässiga exempel. Det är själva hantverkets ryggrad. Och jag håller med: rundsnack utan bildstöd blir som att beskriva en melodi utan att spela en enda ton.

Samtidigt är en del av min glädje just att vandra runt i objektivens historia, deras egenheter, deras små optiska nycker. Ibland dröjer det innan filmrullen vaknar till liv, ibland ännu längre. Det är inte ovilja – bara min långsamma rytm, som ibland går i otakt med omvärlden.

Men jag hör vad du säger. Jag ska försöka låta fler bilder följa med orden, så att ullen matchar skriket, som du så elegant uttryckte det.

Vi är ju trots allt här för samma sak: nyfikenheten, glädjen och det där märkliga ljuset som bara fotografin kan fånga.

/ Bengan

syntax 2026-03-10 13:16

Det var ett elegant arbete vid den språkliga svarven (det är väl inte så att en känd "personlighet" är inblandad?).
Hursomhelst så gillar jag svaret - och jag kanske har varit lite småskuren. Det är kanske även är så att du underskattade problemen med att få fram bra exempelbilder, så här i månaden Mörv, och liknande månader?

2026-03-10 11:14   mombasa

Intressant läsning som väcker en tanke. Är det analoga fotografiet också en slags övning för att fotografera mer analogt fast digitalt. Långsamhetens lov på digitalt vis?
/Gunnar S

2026-03-10 11:21   Wolfgang

Jag är helt enig med Peter!
Dina argument att samla på exponerad film i ett kylskåp eller låda är ihålig. Det bestämmer Du förstås själv, men varför berättar Du det i så många blogginlägg? För bloggstatistiken?
Jag själv framkallar inom 1 vecka, inte för att stressa eller för att konkurrera med den digitala tekniken, utan för att jag är nyfiken, men också för att lära mig av misstagen inför nästa fotografering. Detta är ju en pågående process.
Långsamheten i den analoga fotograferingen har ju inget att göra med rullarna i kylskåpet utan att det tar sin tid att välja motiv (man har ju ett begränsat antal rutor på filmen) och att visualisera, samt att mäta ljus noga innan man trycker på knappen. Mvh Wolfgang

Svar från Benganbus 2026-03-10 12:52

Hej Wolfgang!

Jag märker att mina funderingar ibland landar mer personligt än de är tänkta. Det är aldrig riktat mot någon specifik person – jag skriver mest om mina egna små egenheter, min långsamma rytm och mina filmrullar som ligger och jäser som surdeg i kylskåpet.

Internet gör det lätt att läsa in tonfall som inte finns, och jag förstår att det kan bli så ibland. Men jag har inga dolda budskap, inga pekpinnar och ingen agenda. Jag bara skriver om det jag tycker om – kameror, objektiv, historia och den där långsamheten som jag själv trivs i.

Och som alltid: man tvingas ju inte läsa mina bloggar. Men jag är glad att du gör det.

/ Bengan

2026-03-10 11:41   bassa

Hej Bengan När du skriver om digitalkameran, låter det som ALLA med en digitalkamera tar tvåhundra bilder om dagen. Men så är det inte .Jag tar enbart bilder som jag tycker och ser som eventuelt kan bli intressanta. För det krävs det att jag går runt Stockholms innerstad, och förorter ca:8 km i stort sätt daglingen, och när jag kommer hem har jag med mig lyckligtvis en eller kanske två bilder. Sammanlagt kanske jag har tagit 10-.12 bilder på en dag. Kameran är alltid inställd på en bild i taget . Jag har aldrig tagit en enda serie bild eller använt funktionen. Dessutom är Af rutan fast i mitten och jag komponerar om det jag ser i sökaren .. Jag använder alltså min Sony Rx3 på samma sätt som jag använde min NIkon F3 i många år.Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt om någon föredrar analog fotografi,och äldre objektiv. Man ska ha det man trivs med Bengan..Men jag kan förstå att fotografer med samma intresse då och då vill se lite nutida bilder, eller exempel på hur olika äldre objektiv tecknar. Det känns som du använder telefonen och mest fotograferar din kameror och objektiv och påtalar rätt ofta att exempelvis mina och många andras bilder har kommit till av en slump, bland 200 seriebilder.Jag hoppas du förstår vad jag menar, så är det inte Ha det fint /

Svar från Benganbus 2026-03-10 12:39

Hej Bengt!

Tack för ditt fina svar. Jag förstår vad du menar, och jag lovar — min text var mer en fundering över tiden vi lever i än en beskrivning av dig eller någon annan. Du fotograferar ju med en eftertanke som nästan doftar mörkrum, även om sensorn råkar vara modern.

Själv vandrar jag ibland långsammare än min Leica drar fram filmen. Mina rullar ligger där som små sovande frön i kylskåpet och väntar på rätt ögonblick att vakna. Det är kanske lite tokigt, men det är min rytm.

Och ja, jag ska försöka bjuda på fler bilder. Inte bara kameror och objektiv som poserar som fåfänga husdjur.

Vi fotograferar på olika sätt, men vi delar samma glädje. Det räcker långt.

/ Bengan

2026-03-10 12:47   Benganbus

Frågan är nog ocså, är det vanligt att man läser saker på nätet och tar det personligt?

Ja – det är inte bara vanligt, det är nästan standardläget på nätet.
Och det är inte för att folk är känsliga, utan för att internet saknar allt det där som gör samtal mjuka: tonfall, blickar, leenden, pauser, kroppsspråk.

När de saknas fyller hjärnan i luckorna själv – och den fyller gärna i med ”det här handlar om mig”.

Här är varför det händer så ofta:
🌐 Varför folk tar saker personligt på nätet

Text är platt – hjärnan läser in tonfall som inte finns.

Vi ser inte avsändaren – så vi tolkar utifrån våra egna känslor.

Internet är snabbt – och snabba tolkningar blir ofta fel.

Många identifierar sig med sin hobby – så kritik av teknik, stil eller metod känns som kritik av dem själva.

Bloggar känns personliga – så läsaren tror att du talar till dem, inte om ett fenomen.

Det är alltså helt normalt – men det betyder inte att du gjort något fel.

2026-03-10 13:26   Benganbus

Fast man kan väl tycka att det här e ett fult sätt att få många inklick!
Så om någon nu tycker så, ursäkta! :)
/B