Straight Photography!

Peter!
Det råder ingen tvekan om att du har djup insyn i Zeiss och även av C Sonnar 1,5/50 ZM och dess historiska bakgrund, och det uppskattar jag verkligen! Men fokusshiftet inte något jag ”snackar om” i största allmänhet, utan är något som är mycket välkänt, dokumenterat, och fullt synligt i praktisk användning! Finns att läsa om ute på nätet!
Jag prövade Ulf Forsbergs objektiv på Tårtan för ett tiotal år sedan och upplevde fokusshiftet! Ulf och jag, i alla fall Ulf, som talar tyska, samtalade med en represantant från Zeiss på Fotomässan för ett antal år sedan som "erkände" ett inbyggt men medvetet fokusskift!

C Sonnaren är ju inte konstruerad som ett modernt, korrigerat objektiv utan som en medveten återgång till 1930-talets test-Sonnar! Med dess fördelar och svagheter! Fokusshiftet är en direkt följd av den optiska formeln och dess sfäriska aberration, det är också en del av objektivets karaktär och blir även dess bildspråk! Det är alltså inte ett fel, utan en egenskap! Och som sagt, det finns många som skriver om det här på nätet!

Jag visar gärna bilder vid tillfälle, men poängen är egentligen inte om fenomenet finns, utan hur man förhåller sig till det! Jag köpte objektivet i den vetskapen och tycker objektivet är mer intressant pga. det! :)

Vissa fotografer gillar det här och anpassar sin teknik därefter! Andra som förväntar sig Zeiss-skärpa på moderna villkor kan då bli besvikna! Speciellt digitala Leicafotografer utan Live Wiew! Men objektivet är gjort så här!

Som sagt, istället för att fundera på budbäraren, så kan man söka på Google: "fokusshift sonnar c 1,5 50 ZM" Det finns ett antal ute på nätet som skriver om det är! Och dom visar även bildexempel!
/B

Jag tar ju inte alls upp fokusskift i min kommentar, och inte du i din bloggtext heller. Det liknar som om det är du som försöker dig på ett debattmässigt fokusskift... :-)
Men OK, jag kommer till den saken.

Vad jag förmedlar är att jag har haft full tillgång till dom personer som beräknade det här objektivet. Jag vet alltså vad det gick ut på – du vet inte, och rundsnack på nätet vet inte heller. Prat med en Zeissrepresentant på en mässa ger inte heller någon validitet; ”...ett inbyggt men medvetet fokusskift”. Tillåt mig att skratta!

Detta är vad vad jag vet (som jag offentligt kan beröra). Här är vad man projekterade:
Man tyckte att det var lite kul att rida på nostalgivågen, särskilt Hubert Nasse som var med på den gamla Sonnarens tid. En äldre grundkaraktär skulle föreligga hos det nya objektivet. Det skulle emellertid ha en rad moderna förbättringar:

Bättre AR
Lägre distorsion
Lägre bildfältskrökning
Lägre sfärisk aberration

Det säger sig självt att en lägre sfärisk aberration inte leder till ett större fokusskift – eftersom fokusskift beror på just den sfäriska aberrationen.
Jag har för vana att visa i bild vad jag menar – det har jag gjort helt nyligen vad det gäller den gamla Sonnaren. Bilderna visar att det inte föreligger något fokusskift.
Om det är så att det finns exemplar ute av den nya Sonnaren som uppvisar fokusskift, alltså har en förhöjd sfärisk aberration - då är det Cosina som har gjort bort sig. Man klarar alltså inte av att utföra sitt producentuppdrag.
Om det förhåller sig så, då är det nog en sak som Zeiss i det längsta försöker undvika att offentligt beröra. Det är i så fall inte att undra på om en stackars Zeissrepresentant på en mässa får stå och vrida sig som en mask!

Du skriver att; ”objektivet är gjort så här” - men det vet du inte mycket om Bengan. Du bara gissar, och kommer med rundsnack från nätet. Jag har gett dig några ledtrådar nu. Mina direktkällor är extremt mycket starkare än dina källor på nätet. Det måste du inse.

Det jag vet om Biotar 1,4/5 cm är att det var den första rejäla ljusstyrkehöjningen av Paul Rudolphs Planar från 1896. Patentet ligger just på 1929, och mannen bakom var Dr Willy Merté.
Mertés objektiv diskuterades när Contax projekterades, men kunde inte konkurrera gentemot Ludwig Berteles Sonnar 1,5/5 cm – på grund av sin storlek (rent klumpig i sammanhanget) och reflexbenägenhet, Biotar med sina fyra fristående linser gav 28 linsreflexer, medan Sonnar med sina tre frisrående element gav 15 linsreflexer. Alltså en stor skillnad för ett objektiv utan antireflexbehandling. Dessutom var då Sonnaren överlägset kompakt.
Likväl kom ju sedan Biotar som semi-vidvinkel till Contax i formen av Biotar 2/4 cm.
Biotar 1,4/5 cm togs inte fram specifikt för Leica - men året 1929 fanns det ingen Contaxkamera, inte ens en prototyp.

Professor Alexander Smakula löste ju sedan större delen av reflexionsproblematiken med sitt patent på antireflexbehandlingen – så efter kriget blev Willy Mertés Biotar till utgångsläget för det ljusstarka normlobjektivet – särskilt som det kunde byggas med längre snittvidd, så att en spegel fick plats. Detta var omöjligt med Sonnar 5 cm.