Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 7258 // Det är e speciell fototid nu och alla har vi nog en liten Rosenlundare i oss! ;)
Vad gäller nutiden och marknaden där fototekniken överväldigar oss med sin tillgänglighet och skärpa! Men tekniken har även, tack och lov, gett oss verktyg för att kunna oskärpa våra kanske ofta för skarpa bilder! Tex för att göra bilder som dom såg förr, inte så skarpa alltså! ;)
Igår hittade jag även en bok från förr! Vi har några bokhyllor där jag då och då hittar för mig tidigare okända böcker, som den här boken! "När vi byggde landet" Av KW Gullers! Här kanske man även kan ana en liten antydan till ett socialrealistisk fotograferande, fast inte lika tydligt som i Ivar Lo-Johanssons fotoböcker! Ivar Lo tar ställning som även Sune Jonsson gör! Och förresten, det finns ju något som heter det Sociala arvet, (Skå-Gustav), då borde det väl finnas ett fotosocialt arv också? Allt e inte bara genetik tack och lov! :)
Ok, det va det om det!
Så nog för nu!
/Bengan
Ps. Funderat på den tekniska fotografin! Jag tycker vi får akta oss så inte det tekniska tar över för mycket från den poetiska fotografin! Poesi och även bildpoesi går aldrig att vetenskapligt analysera för det är en subjektiv upplevelse och känsla! Så låt tusen blommor blomma, låt Bokeh, glow och microkontrast få leva även om vi inte kan visa upp begreppen i tabellform på vår dator! :)


Vad jag menar är att man får se upp lite så att det poetiska inte blir till rent flum - som i fallet med mikrokontrast.
För mig går teknik och poetisk fotografi alltid hand i hand.
Jag tycker att din inställning är bättre!
(Bilden långt från superskarp men väl värd att låta sig sugas in i.)
"Det är inte fotografi att likrikta alla ungdomar att se världen på samma sätt", menade Gullers och fortsatte sedan att raljera över fotoklubbarnas ensidiga (och enfaldiga?) fokus på tidens konstfoto.
"Det är inte konst bara för att man inte kan gissa sig till vad bilden föreställer. Katter i flykten utan huvud, cirklar och spiraler, till oigenkännlighet grovkorniga dansöser, trappor i knallsvarta varianter..."
Det kan nog vara lätt att känna igen sig. Jag tycker mig ha upplevt att mången fotograf känner en viss ängslighet över att "duga till" i andra fotografers ögon, att snarare efterhärma än låta sig inspireras. Jag tror det är osunt att fastna för mycket i sådana tankar, om hur de egna bilderna står sig. Med det sagt så kan man så klart med fördel utforska upptrampade stigar, inte minst för att framöver lättare kunna orientera sig själv och lära sig nytt.
Var det då kört för nästan sju decennier sedan? Nej, menade Gullers.
"Det tas fortfarande bilder som är äkta. Bilder som inte ger sig ut för att vara något annat än dom vill vara: fotografier..."
Hur är det idag? :)
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/stolt-fotograf.htm
/Affe
Jag är inte klok nog att delta eller kommentera ämnet här :-)
Det var ordet "Rosenlundare" som fångade min uppmärksamhet. Det var länge sedan jag såg det. Jag förstod dess betydelse när det användes om en av mina bilder för ett tag sedan. Det är tydligen ett svenskt "slangord" och det är därför jag inte kunde hitta det i min svensk-danska ordbok.
Idag frågade jag Colpiloten vad det betyder. Det kom med en längre förklaring och detta avslutande meddelande:
Sammanfattning
"En rosenlundare är inte en person i klassisk bemärkelse, utan en term för en fotografisk stil som är nostalgisk, romantiserad och lite gammalmodig. Det används ofta humoristiskt eller kärleksfullt om fotografer som tar bilder med en estetik som påminner om målningar eller vykort."
Jag måste därför erkänna att jag förmodligen har några bilder som passar här :-)😊
Din dias-bild gör det förmodligen också.
Med många vänliga hälsningar från Erik.