Straight Photography!

Straight 7236 // Fotografisk morgonpoesi! För den som så vill! ;)

Skannat dia!

.

Och en liten morgonessä om ett slags motstånd! Inte det stora motståndet, det är omöjligt, motståndaren är för stark och många har redan klivit ombord på den digitala AI-resan ofta utan att ens reflektera! Och AI finns numera i nästan allt omkring oss! Även i våra kameror och bildbehandlingsprogram! Det är praktisk, bekvämt, och framför allt oundviklig! Men för mig finns ett slags motstånd, ett stillsamt och personligt! Ett motstånd som inte syftar till att förändra världen, utan för att ha kvar min egen känsla! Därför njuter jag så länge jag kan av min analoga hybridfotografering! :)

Det finns något subtilt, nästan gåtfullt, i filmfotograferingen som jag tycker aldrig låter sig översättas till det digitala! Att tex. med händer, fingrar sätta in filmen i kameran, dra fram till första bilden och känna hur filmen har fäst i mottagningsspolen! Att sedan lyssna till verktygets mekaniska andetag under fotograferingen! Och framför allt, att inte veta! Att vänta på framkallningen, med en blandning av förväntan och osäkerhet, visst säger erfarenheten att det brukar gå bra, men vissheten saknas! Det handlar om sannolikheter! Och bilden kan inte direkt kontrolleras, för att sedan direkt tas om om behov finns! Så Schrödingers katt är en träffande liknelse: bilden både finns och inte finns, tills den framträder efter framkallning! Det är mycket otidsenligt, javisst,  men också unikt och som jag tycker, poetiskt!

Visst att jag sedan går in i det digitala när filmen väl är framkallad, med scanning och printar! Men den analoga resan innan med dess begränsningar och krav på tålamod, är en upplevelse jag inte vill släppa! Kameran och objektivet, med sin historia och sina spår av tidigare brukare, fördjupar min känsla ytterligare!

För vissa är det analoga ett konstigt sätt i nutida fotografi, eller en störande påminnade läsning, för andra en ofullständig analogi eftersom jag inte följer den analoga vägen hela vägen in i mörkrummet! Men det är mitt sätt att fotografera, en poetisk hybridfotografi som jag tycker, oförutsägbar som livet och framtiden!
Som jag även gillar att reflektera över i bloggen! Även om framtiden och som sagt, även om själva fotograferandet! Som i den här lilla morgonessän!
Så håll till godo för den som så vill! :)

/Bengan

Ps. Och så en kort liten poetisk reflektion om AI! 

AI lyser starkt i vår tid, men dess hjärta slår bara så länge strömmen finns!
När ljuset slocknar, tystnar servrarna, och framtidens röst blir stum!
En bok kan läsas i skenet av ett ljus, en kamera med film kan fortfarande andas!
Det digitala är mäktigt men bräckligt, beroende av våra kablar och kraftverk!
Människan kan improvisera i mörkret,
AI kan bara vänta på att åter få energi!  :)

2025-11-25 07:15   syntax

Jag har lite svårt att förstå din fascination inför AI? Antingen är du den nya teknikens varma anhängare - eller du är skräckslagen. Vilket kan det vara? ... :-)
AI kan man naturligtvis inte stoppa sådär. Teknikskiften har alltid i modern tid inneburit, att vissa kan tjäna extremt mycket pengar.
Annars har du nog rätt i det du skriver – speciellt då den sista knorren! Det kör vi på, och håller i minnet.
Själv har jag inget AI i min vardag – förutom att man utan att fråga om lov, har installerat Copilot på min webbläsare. Jag ignorerar den för det mesta – använder den alltså inte till förströelse. Ibland anlitar jag den till kunskapssammanfattningar, istället för att springa som en skållad råtta runt i mina bokhyllor. Den gör då samma jobb som jag skulle ha gjort – men blixtsnabbt. Den kommer antagligen att skämma bort mig, den rackaren.

Så din välkomponerade bild!
Tänk vilken fruktansvärd färgtemperatur lysrören hade förr i världen. Vad skall vi kalla den saken? Den gröna vanställningen? Allt var inte bättre förr... :-)