Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 7184 // Vänner, fotografer, bildälskare, låna mig era ögon! :)
Jag kommer inte för att hylla den analoga fotografins storhet, nej, jag kommer för att begrava den, såsom många redan gjort i sina hjärtan! Den digitala eran är här, och med den pixelperfektion, autofokus och tusen filter! Vad skall vi med filmrullar, mörkrum och kemikalier? Det är vad de säger!
Men den analoga fotografen var ändå en konstnär, inte en maskin? Och konstnärer, även när de är gamla, förtjänar väl vår vördnad?
De säger att analogt är långsamt. Ja, men är inte tålamod en dygd? De säger att det är dyrt! Ja, men är inte värde något som växer med insats? De säger att det är opraktiskt. Ja, men är inte det opraktiska ofta det mest mänskliga?
Ni minns kanske hur ni själva en gång laddade film i kameran, hur ni väntade, hoppades, tvivlade, och hur ni jublade när bilden blev som ni tänkt! Var det inte magi? Var det inte verkligt?
Digitalt är snabbt, ja, men det är också glömska! Hur många bilder ligger i era telefoner, aldrig sedda, aldrig saknade? Men en analog bild, den lever! Den hänger på väggen! Den kanske gulnar med tiden, men den berättar sin historia, inte bara visar den! Nu talar jag inte för att förkasta det digitala, nej, det har sin plats! Men låt oss inte glömma att det fanns en tid då varje bild var ett beslut, varje klick ett åtagande! Analog fotografi är inte död, den sover, och den drömmer!
Så när ni nästa gång ser någon med en gammal kamera, le inte medlidsamt! Le med respekt! För de bär på en tradition, en tyst protest mot det omedelbara, en kärlek till det äkta!
Och om detta är märkvärdigt, låt oss då vara märkvärdiga! :)
/Bengan
När det gäller en hobby så är ju den sentensen ändå dagens sanning. Med en hobby skall man ha kul – vad skall man annars ha den till?
Det digitala är ju högpresterande, enkelt, och slimmat – och därför innehåller det en farlig tråkighetsfaktor. Det märker många unga, och man ser sig om efter något som kanske är roligare och mer stimulerande. Jag misstänker att det är en bärande förklaring till den nu redan långvariga hypen för analog fotografi.
Bra skrivet Bengan!
Men - visst fanns ”Vivaldi” redan på den analoga tiden; Fyra årstider på samma 24-bildsfilm.
:-)
Men, skämt åsido: var har du fått det ifrån att den stora skillnaden mellan analogt och digitalt fotografi är att det sistnämnda av någon slags naturnödvändighet är snabbare (och därför "sämre")? Det beror väl på fotografen, inte på tekniken?
Själv kommer jag numera (digitalt utrustad) i genomsnitt hem med ungefär lika många exponeringar från en fotovända som jag gjorde på den analoga tiden: mellan fem och tio stycken. Att själva kameran skulle klara det mångdubbla betyder ju inte att man MÅSTE hålla gasen i botten hela tiden, så att säga.
Däremot kan jag numera, när jag kommit hem och ätit och vilat, ta en snabb direkttitt på bildfilerna med hela sitt innehåll och tonomfång, bedöma vilka som är värda att jobba vidare med, och trimma dessa så jag får ut allt som finns att hämta i råfilen. Därmed har jag ett underlag för att se vad som faktiskt är värt ytterligare "finlir" med efterbelysning, pjattning m m (i sin digitala utforming), utan att göra av med massor av papper och ett flertal mörkrumspass med väntan på att bilderna skall torka och gå att utvärdera.
Jag har lite svårt att se att den skillnaden i sig skulle göra bilderna sämre. Är jag däremot en dålig fotograf, eller ur slag den dagen, så BLIR det kattskit av alltihop, vare sig det är digitalt eller analogt.
Vad gör man inte för att verka intressant! ;) :)
B)
Ps. Det här lilla tecknet B) betydde en gång i internetvärlden att man suttit för länge framför datorn!
Och, jag önskar ju analog fotografi en fin och rik ålderdom i frid hos alla som gillar att utöva den! Men det finns ju fina alternativ, och inget är "bäst" i sig. Det finns bra bilder, och det finns mindre nödvändiga bilder, helt enkelt...
Annars är jag helt inne på din linje – men eftersom jag bara plåtar analogt och visar mycket bilder, blir jag på något sätt hopbuntad med motståndarna till digitala bilder. Det har inget stöd i något som jag skrivit.
Det jag gärna hävdar är att så länge det sysslas med en hobby, så är det jag som bestämmer min hobbys innehåll – enväldigt.
M9 har automatisk ljusmätning - visst (bländarförval), men det hade M7 också liksom många analoga kameror som jag nyss nämnde.
Den stora skillnaden ligger väl i framkallningen av "filmen" som sker direkt i digitalkameran. Jag har aldrig varit någon vän av mörkrumsarbete. Jobbigt att slabba med kemikalier i ett mörkt rum och mycket svårare att få en bra kopia. Men man var ju tvungen.
Numera slipper ju även "analoga" fotografer mörkrumsarbete - man kan skanna (om man har ett negativ eller dia).
Bara för att digitalfoto är "enkelt" så upplever jag det inte som "tråkigt". Det är väl fortfarande lika svårt att få till en bra BILD! Dessutom ser man ju direkt vad som man missat och kan ändra inställningar eller bildvinkel i kameran.
Digitalfoto var faktiskt det som fick mig att återuppta mitt fotograferande på allvar, och då hade jag ändå fotat i 20 år. Nu har jag fotat ytterligare 25 år med digitala kameror!
/Tomas
för att ni i balanserar detta inlägg på ett vettigt sätt och jag håller med till 100%. Jag brukar normalt inte bry mej om den här typen av inlägg men ibland blir det bara lite för mycket. Jag skulle kunna skriva ett mycket långt svar om vad den digitala tekniken betytt för undervattensfotografering, där så många andra faktorer spelar in förutom kamerautrustningen. Att få en snabbtitt på resultatet fast man är kvar i vatten och kunna korrigera därefter är ett ofantligt lyft mot, ja ni vet, den långa analoga processen....när man är hemma från sin dykresa...
Hälsningar Lena
/B