Straight Photography!

Straight 7165 // Det va den första höstkvällen i går!

Tänkte på det igår när vi va ute med Doris, för det va nu mycket kyligare! Och mörkret närmar sig! Och nu i morse + 4 grader i Gnesta! Å andra sidan, vad gäller väder alltså, det kunde varit värre, det blötsnöar i Ljungdalen och är - 61 i Antarktis! :)

.

.

Och det verkar vara oväder utanför Hongkong!

Men sommaren har i alla fall varit fin, varm, lång med mycket farande! Skönt att vi båda kan köra bil, det underlättar mycket vad gäller bilåkande! I dag sista dagen med Doris, Matte och Husse kommer idag, och det har varit en fin vecka! Doris gör att vi kommer ut med jämna mellanrum och att vi får trevligt sällskap! Så det kommer såklart att bli litet tomt de första dagarna!
Mycket tomt, för att tala i klartext!

Så e leget just nu!

/Bengan

2025-09-23 22:02   Turbo56

Kul att se en vovve till i bloggosfären.
En hund är inte bara en fyrbent vän, utan en fullvärdig familjemedlem som gör hemmet rikare på kärlek, skratt och värme. Den delar vardagen med oss, ger ovillkorlig kärlek och blir en trogen följeslagare i både glädje och sorg. Den finns där i små stunder av vardaglig närhet, men också som stöd i svåra tider.
Det är kallt ute, men man skall väl inte gnälla, -61 är nog ganska bistert.
Ha en fin kväll.

2025-09-24 08:21   Benganbus

Vi har inte kommit över det här med Roffe och så är det en ny tid!
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-5266-vissa-bloggar-ar-svara.htm
Vi har blivit äldre och har bestämt att vi skall få mer tid tillsammans, eller hur man nu säger! Så det får bli att "låna" Doris då och då! Doris och Roffe va förresten kompisar, och släkt på håll! :)
/B

Turbo56 2025-09-24 10:36

Att förlora sin hund är att förlora en del av sitt hjärta.
Den lilla nosen, de trofasta ögonen och tassarna som alltid följde med – lämnar nu ett tyst tomrum efter sig.
Det är inte bara ett husdjur som går bort, utan en familjemedlem, en självklar följeslagare och en vän som gett villkorslös kärlek varje dag.

Sorgen är tung, men minnena bär värme.
Alla promenader, lekar, bus och stunder av stillhet lever kvar.
Och även om tassavtrycken bleknar från golvet, finns de för alltid kvar i hjärtat.
Vår Gustav gick bort 2018 och jag tänker fortfarande på honom nästan varje dag.