Straight Photography!

Straight 6889 // Rekordåren under 1960 och 1970-talet!

Julhandel på Åhléns 1964!

.

Morgonstund är ofta tankestund! Så efter att ha läst DN och kollat litet på nätet så börjar tänkandet! Det är väl bra, jag tänker alltså finns jag! ;)
Mycket av tänkandet beror en del på läsningen tidigare men även på vad jag själv upplevt!
Och tystnaden i huset! Det underlättar tänket! Tystnad alltså!
Kortfattat, 1960- och 1970-talet var nog en av de bästa tiderna någonsin i Sverige! Under dessa årtionden upplevde Sverige en ekonomisk tillväxt och stora sociala reformer! Välfärdssystemet byggdes ut och samhället moderniserades snabbt som en fortsättning på folkhemmet! Och vi började resa utomlands!
Kommer ihåg resebyrån Snöresor! Jag har en broschyr kvar! :)
Den här tiden är även känd som "rekordåren", en tid då Sverige upplevde en mycket stark ekonomisk tillväxt! För oss medborgare innebar det stora förändringar, och arbetslösheten var praktiskt taget obefintlig!

Det är så här jag ihåg det! Jag som va med alltså! Ok, nu kanske någon tycker att jag förskönar det här litet, men ändå inte så mycket va?

Hur som helst, det är intressant och även spännande, eller hur man nu säger, att ha fått varit med om den här tiden! Nu har det varit många år efter de här åren som varit helt Ok, men jag tycker att de här åren under 1960 och 1970-talet var mycket speciella!

/Bengan

Ps. Nu blev det inte så mycket om foto, men det tar jag igen i en kommande blogg! Jag lovar! :)

2025-01-14 08:30   syntax

Visst har du rätt Bengan!
Jag tänker osökt på alla som med den berusades envishet ständigt försöker visa att EGENTLIGRN var det inte alls bättre förr.
Dom har bestämt glömt att titta sig omkring...

2025-01-14 09:16   N Thomas Meldert

Så minns jag det också. Jag fick eget rum 1967. Vilket lyft! Bara som exempel. Jag hade en väldigt gammal cykel som hade fjädring både fram och bak. Vart den tog vägen vet jag inte men jag har saknat den många gånger =)

2025-01-14 10:50   nyanders

Även jag som är något yngre minns de här åren, men då från ett barns perspektiv. På 60-talet blev det semestrar på västkusten, i egenhyrda stugor eller på hotell med helpension som bokades via Reso, folkrörelsernas resebyrå. Senare i början på 70-talet blev det naturligtvis Mallorca.
Även bostadsmässigt gjordes det en resa, jag föddes i en omodern etta i Nyköping 1959, rinnande kallt vatten i köket och utedass på gården. Ca 10 år senare, via några andra lägenheter, landade familjen i en bostadsrätt, en fyrarummare där brorsan och jag fick egna rum.

Det gick i raketfart med standardhöjningen!
//Anders

2025-01-14 16:32   Sten Björklund

Känner igen mig i tiden du beskriver. Om det är bättre nu eller inte ska jag inte uttala mig om. Förutsättningarna är helt andra idag. Min mamma var själv med fyra barn. Vad jag minns så hade vi det bra. Det enda som vi inte hade var pengar. Idag kan jag undra Hur i helsike klarade hon vardagen.
Fick mitt första jobb 1966 på en järnhandel. 90 kronor i veckan. Kunde inget om mått så man fick klia sig i huvudet många gånger, allt var i tum dessutom. Efter en tid behövde någon bara lägga en skruv på disken så visste man vad det var. Då gick det att köpa det antal skruvar man behövde.
Helt klart fick folk det bättre ekonomiskt. Plötsligt skulle alla ha en borrmaskin, elvisp, konservöppnare, skoputsmaskin och köksredskap av alla de slag.
Minns med ett leende företaget Nils-Johan ( köksredskap) som en gång om året visade upp sina produkter i Folkets Hus i Gävle. Fullsatt i tre dar. Tror vi satte in extrastolar någon gång. När dom tog glaskarotten ur ugnen och hällde på kallvatten så det fräste och ångorna stod i taket gick det ett sus genom publiken. Alla fick en biljett som dom kunde komma till butiken och byta mot en Moccasked.
1973 slutade jag och fick jobb vid Mackmyra sulfit. Fabriken stängde och jag hamnade en månad på Korsnäs. Sa upp mig där på fredagen och åkte raka vägen till SJ och började på måndagen. Så visst var det andra tider.
Sten

2025-01-14 19:55   TomasKronberg

En del var väl bättre, en del var sämre...
Minns bara att när jag var barn och tillbringade somrarna hos mormor och morfar. Han var stenhuggare och hade bara en kallvattenkran i köket när han kom hem efter dagens jobb. Och då levde de inte i någon slags misär.

Det var i alla fall inte så bra..

På 50-talet tog matpriserna 50% av hushållskassan för vanligt folk (kolla med Statistiska Centralbyrån om ni inte tror mig). Idag är det <20%. Låt vara att boendekostnaderna har stigit - kanske jämnar ut sig.

Jag tror inte allt var bättre förr, men det är det som är bättre nu absolut. Matpriserna t.ex. Och kamerorna och objektiven.. Datorerna, Tv och alla sådana prylar har blivit bättre.

Krig pågår, men det gjorde det ju på 40-talet också. Och på 50-talet i Korea och Vietnam. Och i Kongo - fast det har det ju varit märkligt tyst om.

Som vanligt är det väl en mix som jag sa: en del är bättre, en del är sämre.
/Tomas

2025-01-15 07:42   per-erik åström

Jag vänder mig emot den nostalgi som din blogg ger uttryck för.
Eftersom jag växte upp med en ensamstående och lågutbildad mamma under 50 och 60-talet minns jag alltför väl hur det var.Några ”snöresor” var det aldrig tal om…
Om man därför försöker gå till statistiken för 55 år sedan och försöker nyansera tiden såg det också ut så här i Sberige 1970:
- Drygt 700.000 barn i förskoleåldern hade 38.000 dagisplatser att dela på.
- Om en kvinna var gift men arbetslös fick hon ingen a-kassa utan förväntades bli försörjd av sin man.
- 1970 gällde fortfarande sambeskattningen.
- Moderskapsförsäkringen, som gav en tusenlapp för 180 dagar gällde fortfarande. Först 1974 fick vi den nuvarande Föräldraförsäkringen där dagarna kunde delas mellan föräldrarna och ersattes med 60% av sjukpenningen.
- Det var fortfarande fem år kvar tills vi (1975) fick vår nuvarande abortlagstiftning.
- Homosexualitet var stämplat som en mental sjukdom och det skulle dröja ytterligare nio år innan sjukdomsstämpeln avskaffades.
- Lagen om 40-timmars arbetsvecka infördes visserligen 1970 men lagstadgad semester som vi känner den kom först åtta år senare.
- Att judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar skulle erkännas som nationella minoriteter i Sverige fanns inte på kartan. Det skulle dröja ytterligare nästan 30 år innan det hände.