Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 6462 // Nostalgi i kameror! Leica tex!
Sammanfattning av bloggen, så ni inte behöver läsa allt det som kommer här nedan! Alltså, Nostalgi är ett starkt försäljningsbegrepp! Och alla dras vi med på något sätt, vare sig vi märker det, eller inte vill erkänna det! :)
Så till saken, den som köper en M Leica, köper inget nytt, även om den är digital, utan man köper ett begrepp, och då kanske även med försök att fotografera som man gjorde förr med M Leica! Nostalgi alltså! Och namnen på objektiven är som förr! Visst känns det hela rätt bra! Man kan även köpa/använda en äldre Leica, en analog, för att få en ännu större känsla från förr! Nu kanske det här inte stämmer på alla Leicafotografer, men tillräckligt många!
Och att försöka bena upp det här Nostalgibegreppet det kan vara intressant! ;)
"Nostalgi (av grekiskans nostos 'hemkomst' och algos 'smärta' betyder vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något vi förlorat, en längtan till vissa miljöer och kanske även längtan tillbaka vissa saker/människor" (Wikipedia)
Begreppet Nostalgi i försäljning och marknadsföring fungerar bra, jag påmindes om det när jag såg serien "Mad Men" för ett antal år sedan, och funderade då på hur Nostalgi finns i försäljningen till oss fotografer, både vad gäller prylar och även i sättet att fotografera! Trots den moderna digitalkameran! :) Och flera moderna digitalkameror har ett utseende på mycket påminner om den tidiga analoga kameran hos det här kameramärket! Och så kan man använda de tidigare analoga objektiven även på den nya digitala kameran! Trots att de här gamla objektiven inte är så skarpa som de nya digitala objektiven!
(Jag har bloggat om Nostalgi tidigare, extra information till de överliggare som finns här på Fotosidan)
Det finns intressant att titta på om Nostalgi i Tv-serien i Mad Men och där i Kodak Carouselscenen som jag nämnde tidigare! Läs mera här!
Här är en recension till scenen Kodak Carousell: “The Wheel’s” greatest stroke is that it takes the way that back-story motivates Don and moves it from the theoretical to the achingly tangible. On the one hand, the centerpiece of “The Wheel”—a long, masterful pitch from Don that lands Sterling Cooper the Kodak account—is complete and utter hokum. Designed solely to provoke an emotional response that will be so undeniable the company will reach up and land business with a firm far larger than it deserves. On the other, it’s a pitch so good, so nakedly emotional, that Don actually sells himself. He runs home to be with the family he could use to backfill those happy memories, maybe, only to find the house empty.
Jag passade även på att fråga AI (Chat i Bing) om Nostalgi i marknadsföring, här är en del av svaren: " Jag har sökt på webben efter din fråga om nostalgi och marknadsföring. Här är några av de resultat jag hittade:" Nostalgi är ett starkt verktyg: Vissa företag använder nostalgi som ett verktyg för att skapa starka emotionella kopplingar mellan deras produkter eller varumärken och deras målgrupper. Nostalgi kan hjälpa till att väcka positiva känslor eller associationer med det förflutna, vilket kan påverka konsumenternas uppfattning, beteende och köpval.
Och mycket mer i ämnet presenterade AI, så Nostalgi i försäljning är inget nytt och sannolikt ett mycket potent försäljningssätt som Don Draper så klokt säger i Mad Men!
Här finns mer läsning i Nostalgiämnet vad gäller försäljning!
Sammanfattning fanns ju redan i början, så ni hade egentligen inte behövt läsa igenom allt det här! :)
Men Nostalgi är i alla fall ett starkt försäljningsbegrepp! Och alla dras vi med på något sätt, vare sig vi märker det, eller inte vill erklänna det!
Nog för nu!
/Bengan
Det hade under enorma tidsrymder ett strakt överlevnadsvärde att inte i varje handlingssituation behöva tänka noga igenom vilket alternativ man skulle välja. Om man hade gått igenom saken tidigare många gånger med ett bra utfall, borde man kunna göra lika nu. Att välja det invanda, och därmed förmodligen säkra alternativet, förstärks då genom att det upplevs som lustfyllt.
En enkel tillämpning av farbror Darwin alltså.
Numera har jag Leica för att det är en extremt kompakt, liten och kompetent kamera i småbildsformat av hög kvalitet. Framför allt är det väl M-objektiven som är fantastiska - och små... (dem säljer jag aldrig). Att Leica inte är prisvärd är väl en annan historia, men i sin kategori (mätsökare, storlek) finns inte mycket annat att välja på.
Status förresten! Det är väl inte många som en känner igen en Leica, och man kan ju köpa modell P eller tejpa över den röda "pricken".
Jag har förresten sålt alla mina (tre) analoga Leicor men behållit de digitala. Jag är inte nostalgisk och kommer nog aldrig mer sätta en film i en kamera. För jobbigt, och det blir inte bättre bilder.
/Tomas