Straight Photography!

Straight 6455 // Det ena ger det andra! Om onödigt mycket bildskärpa! :)

Den förra bloggen om skärpa gav intressanta synpunkter och kommentarer! Kommentar som höll mig sysselsatt i tankarna ett bra tag! Tack för dom kommentarerna! Och en kommentar ledde in mig på något annat, men kanske ändå inte, musik, och hur man ibland kan framställa musik utan de mest moderna och perfekta intrumenten! Här är en del av kommentaren från Mattias Lundblad:
"Drar man parallellen till musik vidare, så är det sällan de som har de mest välljudande instrumenten som imponerar mest på mig. Jag såg en intervju med studiobasisten Lee Sklar, som spelar på 2000 album. Den bas han använt mest byggde han ihop av reservdelar och anpassade den så att den passade honom, inte så den objektivt sett låter bäst (förmodar jag iallafall). I musiken är det alltid viktigare att det finns kommunikation, känsla och inlevelse än att man är snabbast och har den renaste tonen. Är det ett problem att pianon är för välstämda? Det tror jag inte, men är man Tom Waits går det bra med ett lite sprucket."

Visst e det här intressant? Kom att tänka på Kölnkoncerten med Kieth Jarret! En fullkomligt fantastisk pianokonsert på ett hjälpligt stämt piano! "Pianostämmaren kunde på fem timmar hjälpligt få instrumentet i ordning, men Manfred Eicher har senare spekulerat i att instrumentets ofullkomliga skick kan ha bidragit till konsertens kvalitet genom att tvinga Keith Jarrett att anstränga sig att få välljud ur pianot?"

Här är Wikipedia om Kölnkoncerten!

Det viktiga är nog att konstnären måste anstränga sig, i alla konster, även i bildkonst, komma in i en bra känsla, eller flöde, som man även säger, och kanske även våga utsätta sig! Men som sagt, det finns såklart även behov av knasterskärpa i viss fotografi, men jag kan väl tycka, att det bland oss amatörer pratas litet väl mycket om skärpa i vår fotografi! Jag vet såklart att det är marknaden som till stor del lurat in oss i det här skärpetänket! För ärligt talat, vad skall dom annars sälja in till oss? ;)

Ok, ett litet sidospår idag i bloggen, men ändå inte tycker jag! :)

"Det e bättre med ett sidospår än inget spår alls", kanske Hypatia skulle sagt i dag!  ;)

/Bengan

2023-11-06 08:38   N Thomas Meldert

Och vad skulle Faidros ha sagt om det här? Att kvalitet inte är så viktigt?

Svar från Benganbus 2023-11-06 08:47

Tror Faidros håller med om att Kvalitet är inom oss, inte i de yttre tillbehören! ;)
B)

2023-11-06 12:06   Instantclassic

Tack Bengt för att du tog upp tråden om skärpan!
Jag måste medge att jag inte läste igenom din länk innan jag gick igång.
(Nu har jag läst den och dessutom sovit på saken)
I din delade länk kommer så kommer parallellen med musiklagring upp. Intressant och näraliggande för oss som gillar upplevelselagring av syn- och hörselintryck. Känslorna över dessa lagrade upplevelseformer kan givetvis förändras över tid och sen uttryckas med en ökade skärpa (!) , vill jag tro.

Eftersom jag är lika förlorad i audiovärlden och numera nöjer mig med sk direktupphettade triodrör tillverkade 1929 och framåt har jag en förståelse för reproduktion som inte följer de kvantifierbara mätvärdenas logik.

En tolvårig släkting frågande mig igår hur hög total harmonisk distorsion mina förstärkare hade. Ja, han formulerade sig så.

När jag svarade 10% vid full effekt (c:a 1.5W blir det med 45:or), såg han på outgrundligt mig och bläddrade fram en vansinnigt dyr förstärkare på sin telefon. Den hade distorsions-siffror på 0.0000001%. Jag är inte sugen på sådana. :)

Lite som med objektiv. Med en Planar-konstruktion får du två spegelvända objektivgrupper som effektivt tar ut aberrationer medan du med Sonnar-dito uppnår något annat.

I tråden du länkade dyker begrepp som vinyl, kassett, CD. MP3 och sen vinyl igen upp.

Trådförfattaren jämförde digitalt ljud som att det hade för mycket diskant och därför var onjutbart jämfört med de mätbart sämre mediebärarna. Jag förstår vad han menar.

Problemet är ofta metaforerna när sådana här viktiga frågor dyker upp. Eller hur!

Hur ska man förklara för "dem som in´t begrip", för att travestera utförsåkarfenomenet Ingemar Stenmark.

-Vet du inte vad jazz är, kan jag inte förklara sade Louis Armstrong :)

2023-11-06 14:11   MattiasL

Kölnkonserten är ett utmärkt exempel. Jag tror absolut att det ligger något i det där att man får anstränga sig för att göra det bästa inom givna förutsättningar. Jag märker att jag mycket ofta föredrar kända fotografers tidiga arbete, från en tid när förutsättningarna ännu var begränsade. Annie Leibovitz tidiga arbete känns för mig mycket innerligare än de stora produktionerna de senaste decennierna. Jag såg en stor Cindy Sherman-utställning, och de första svartvita 8x10-tumskopiorna gjorde ett mycket starkare intryck än de gigantiska sentida bilderna. Josef Koudelka är ju alltid fantastisk, och enligt sägnen hade han under lång tid aldrig möjlighet att välja sin favoritfilm. Ibland gav någon tillverkare en massa film till honom, och då kvittade det om det stod Kodak, Fuji eller Foma på den. (Reservation för att jag inte minns källan till det här). Var det en faktor som spelade in? Kanske. Det kan nog ha tagit fokus bort från de tekniska valen, och istället mot det andra som verkligen spelar roll. Det är kanske så att när man har många valmöjligheter så lägger man för mycket energi på att välja, och målet skyms. Nu är vi många som försöker lägga begränsningarna på oss utifrån och utan att behöva så att säga, och jag undrar om det fungerar. Det kanske är det som är den verkligt stora grejen med Leica - att ha för många objektiv kostar för mycket och är för opraktiskt :-)

Svar från Benganbus 2023-11-07 07:12

Det här med stora bilder, det kanske ligger i vår tid att försöka märkas i mängden? Jag tänkte på det när jag såg Pentti Sammallahti på Fotografiska! Han behöver inga stora bilder för att märkas!
/Bengan