Straight Photography!

Straight 5739 // Att ta sitt bildspråk ytterligare ett steg framåt.

Bilden har egentligen inget med texten att göra! Bara som en ingång i bloggen! :)

Som sagt, hur man försöker ta sitt bildspråk ytterligare ett steg framåt.
"När man pratar om “poetiska” fotografier så ser många framför sig bilder som är inspirerade av måleri; drömska och suggestiva, kanske något oskarpa och i färger som mer speglar upphovspersonens sinnestillstånd än hur de såg ut i verkligheten.

Men det finns också en helt annan typ av fotografisk poesi — en som vuxit fram de senaste decennierna och som lånar sin form från det betydligt sakligare och kallare dokumentärfotografiet." 
(Poesi i Dokumentärfotografi av Göran Segeholm)

Att ta sitt bildspråk från sin egen personliga upplevelse och privata känslomässiga beskrivning, till en bildupplevelse som även andra kan känna och förstå, det kan nog vara svårt då vi alla har olika bildupplevelseprogram "inprogrammerade" i oss!  Eller att vi har olika livsupplevelser som styr vårt tyckande och tänkande och då såklart även i bilder! Eller för att sammanfatta, vi har olika bildsmak!

Men det här som Göran Segeholm talar om, det låter både intressant och spännande!

/Bengan

Ps. Å här är kanske en del att läsa i ämnet! Kanske sa jag! Den nya sakligheten!

2022-04-11 08:52   connyM

Visst är detta en intressant tankegång. Men många ser "eget bildspråk" betyder att man kan känna bildstilen från en specifik fotograf, för så plåtar "alltid" hon/han.
Jag lutar mer åt din definition - mitt språk ska vara tydligt, så att min intention med bilden når fram till betraktaren.
Så vilket är rätt - det kan bli en rätt intressant diskussion.
//Conny

2022-04-11 09:13   niniz

Bildspråk handlar inte om att en bild ska se ut på ett visst sätt eller visst ämne för det beror ju på vad man vill visa/förmedla osv och står för det.
Utveckling kommer ju oftast om man är lite öppen
Visst är det så vi har olika "bildsmak"
Mvh N

2022-04-11 09:52   jerrysoderberg

Hej Bengt, fin bild.
Jag tänker att det kanske är skillnad på bildspråk och manér. Det där att man känner igen en fotografs manér. Sånt som svarta ramar, mycket kontrast, bleka bilder mm. Kännetecken för en viss bildmakare.
Poetiska bilder är kanske mer som poetiska texter. De kan kanske finnas inom de flesta genrer?
En svensk fotograf med ett eget tydligt och lättläst bildspråk är nog Gerry Johansson
http://www.gerryjohansson.com/index.html

Kanske är hans bilder poetiska.
Ha det gott
Jerry

2022-04-11 11:28   elgenper

OK, det är kanske ett sakligare bildspråk... Men jag kan ju inte låta bli att jämföra med din förra boxarbild (i blogginlägg 5736 i det Björkbomska talsystemet) och reflektera över hur distraherande färgen faktiskt är här. Inget ont om kvinnlig hud, men den och det turkosa linnet tar över och fördunklar uttrycket. Svartvitt ÄR fotografins färger i väldigt många situationer, och det här tycks vara en av dem...

Sen är ju komposition och timing bättre i den förra, svartvita bilden, och bakgrunden mycket lugnare. Men det är ju min reaktion; det finns säkert de som tycker tvärtom.... Och kanske är färgbilden mer "nysaklig", även om jag tror den ursprungliga rörelsens förespråkare menade något annat; se Smolianskys handbild i länken från Moderna Muséet...

2022-04-11 11:43   mombasa

Intressant diskussion det här! Särskilt detta att den dokumentära bilden allt oftare får en poetisk klang både i innehåll men också i det fotografiska utförandet. Dagens teknik medger sånt ganska enkelt. Som till exempel den här välkända Paul Hansen-bilden (https://images.app.goo.gl/mZ4KY1KUvWmP929U7) som inte bara har ett poetiskt allmängiltigt innehåll, den har också den där formen som inte minst i färghanteringen understryker berättelsen. Och det handlar ju inte bara om hur fotografen uppfattar bildkomponenterna i själva fotograferingsögonblicket utan också, vilket möjligen är en annan historia, att kedjan fram till tryck har de profiler och inställningar som behövs. Dessutom verkar den här färghållningen vara väl använd även i webformatens bildflöde.
Om detta är ett uttryck för smak eller om det är en vridning mot ett slags erkännande av den subjektiva bilden, att även dokumentation är färgad av avsändaren/fotografen tål nog att undersökas (och diskuteras) mera.
Kul inlägg och en fin ingångsbild!
/Gunnar S