Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 5738 // "Leica Photography” Is Dead. Leica Killed It.
Nu kanske någon undrar, är Leicafotografi en speciell sorts fotografi? Det kanske var så förr! Leica förr va en liten udda, kompakt och kompetent liten kamera i jämförelse med många andra kameror på den tiden! Kvaliten då, den va bra, och kameran var mycket slitstark! I alla fall så slitstark och praktisk att många tidnings och reportagefotografer gärna använde Leica! Men mest med vidvinkel och normalobjektiv, för till sportfoto fanns det bättre kameror! Och de här reportage och tidningsfotograferna kunde även använda piratobjektiv på sina leicor! Som Canon, Nikon och Zeissobjektiv!
Men till saken, vad handlar det här om då? Jo Leicafotograferna förr kunde då fotografera i litet udda miljöer, tex på krogar, restauranger och på gatan kvällstid just genom att kameran va som den va! Ni vet, HCB, Robert Frank och resten! Så det e nog därför det kallades Leicafotografi!
Nu med dagens digitala teknik, även hos Leica, så kan vilken kamera som helst funka för det här fotograferandet! Så det finns nog ingen speciell Leicafotografi längre! Så nu kan nästan alla kameror funka till Leicafotografi! :)
Här är han som påstår att Leicafotografin e död! En länk som jag visat förr! http://leicaphilia.com/leica-photography-is-dead-leica-killed-it/
/Bengan
Ps. Så för att sticka ut hakan litet, så kanske Leicafotografin är analog fotografi? Då blir det i alla fall litet svårare att fota i mörka gränder! ;)
/B
Liksom kameran Leica är från Tyskland, så är förtretelsen "Leicafotografi" från Tyskland - och den saken är uppburen av helt andra fotografer än dom här nämnda. Främst är det Paul Wolff med sin gatufotografi från Frankfurt under det sena 1920-talet och 1930-talet. Wolff skrev flera internationellt publicerade böcker som: "Mina erfarenheter med Leica" och "Mina erfarenheter med färg". Av detta följde just det här med "Leicafotografi" - vilket är samma som den nya, den moderna fotografin - ett sätt att fotografera som vi fortfarande har med oss.
https://www.overgaard.dk/the-story-behind-that-picture-0122_gb-Dr-Paul_Wolff.html
Men idag vill jag nog ändå påstå att en Leica M är bland de absolut minsta småbildskamerorna på marknaden. Själva huset i sin litenhet gör ju sitt till men en del nyare spegellösa är inte så värst mycket större. Det är förstås de små objektiven som är pricken över i:et.
Om begreppet "Leicafotografi" ens har ett värde idag så kanske det har nåt att göra med att det verkar finnas överrepresentation av fotografer som jag gillar som just använder sig av Leicor fortfarande. Detta är nåt jag har på känn – en ovetenskaplig observation alltså.
Intressant är att många gatufotografer (inklusive jag själv) graviterar mot Leica M-systemet. För egen del berodde det på en vilja att testa det system som favoritfotografer har använt sig av genom åren. Fujifilm X-Pro-serien fungerade också som en inkörsdrog – man vill testa "the real thing" liksom. Nu med ett par års erfarenhet så kan jag konstatera att jag min favoritkamera är just Leica M och jag gillar känslan och enkelheten samt det manuella handhavandet med fokus, slutare etc. Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns lite som man fotar i en fin tradition. Antar att gitarrister inte påverkas så lite av vilka kända rockartister som lirat vad vid sina inköp. En god vän till mig som är en duktig gitarrist svarade, när jag påpekade hur bra Yamaha-guror verkar vara och varför han inte skulle överväga en sån, att det är ingen Gibson eller Fender! :-)
/Mikael Good
Sedan steg två, kan då bli tex. en M10 eller M11 eller M12! :)
Fujifilms X100- och X-Pro-kameror har nog agerat inkörsdrog för många Leica M-ägare men det vore fel av Leica att sätta en logga på X100 och tro att det är en instegs-M. Det är tillräckligt stora skillnader mellan kamerorna. X100 känns som en leksak jämfört med en M. Den har autofokus och ingen riktig mätsökare. Och så har den inte utbytbara objektiv. Men, jag förstår vad du menar och hur du tänker. Håller bara inte riktigt med.
Instegs-M är alla de begagnade M som finns att tillgå. Jag köpte ju min första Leica ny (M-E tillverkade och släppt 2019) men egentligen så är det ju en "begagnad" eller åtminstone bygger den på ålderdomlig teknik från 2012/2013. Med denna 10-åriga kamera tog jag nästa 700 gatufoton igår i London. Gick alldeles utmärkt. Planerar att använda den länge till även om jag nån gång kommer att införskaffa en M10 inom 1-2 år (tror jag). Inte intresserad av M11 – den är för modern och har tappat mycket av det ålderdomliga som jag tror att många M-användare uppskattar.
Däremot, när jag tycker jag kan bära lite mer (i naturen) eller MÅSTE ha en sökare som visar vad som händer NU, i alla ljusförhållanden (när jag plåtar barn eller spralliga vovvar i snö och sol), då duger bara Leica. För mig, alltså.
Och ingenting slår Leica när det gäller teckning (och det är inte detsamma som "skärpa", vad nu DET är...), så när det fungerar att ha dem med, så är de förstavalet.
Gamla tiders fotografer talade om teckningsförmåga.
Det har förts oändliga diskussioner om vad det är för något. Gissningsvis en intelligent kombination mellan faktorer som tonomfång, optisk skärpa, kontrast, och så vidare. En god tekningsförmåga hos ett objektiv betyder alltså att objektivet tecknar vackert för det mänskliga ögat helt enkelt.
Det verkar som om detta är något som digitala bildberäkningsprogram inte greppar riktigt. Erfarenheten visar att de är tillverkare med lång erfarenhet och tillverkningstradition som klarar att tillverka objektiv med god teckningsförmåga, Exempelvis då Zeiss och Leica. Personligen har jag gjort den iakttagelsen att det östtyska Zeiss, det vill säga VEB Carl Zeiss JENA, var riktigt bra på den saken.
så var det från början på 20 talet -
/inger