Straight Photography!

Storlek 58 på hatten om nån undrar ;)

En snabb tillbakablick säger mig att jag fotade analogt från 1952 till 2005, drygt 50 år. Digitalt sen 2005 blir 17 år, alltså bara 1/3 av den analoga tiden. Svartvitt gällde fram till mitten 70-talet, därefter dia till 1983 då det blev färgbilder på papper fram tills dess det blev digitalt. Ur betraktningsmediesynpunkt kan jag summera så här - drygt 20 år svv pappersbilder, knappt 10 år färgdia, drygt 20 år färgpappersbilder och så nu senast knappt 20 år skärmbilder (för mig nästan bara färg). Dom svv negativen är ett nöje att plocka fram att skanna, titta på, göra nya bättre pappersbilder av för att ställa ut, ha på väggen eller lägga in i fotoböcker. Diabilderna är nästan värdelösa, tar aldrig fram dom för att titta på och har kanske gjort ett par skanningar av några. Pappersbilder i färg nästan lika illa, mkt svårare att skanna och få dom bra, dessutom har jag inte sparar alla negativ men barn och barnbarn tittar i pärmarna ibland. Dom digitala bilderna går jag med lätthet tillbaka till, gör ofta böcker av, delar på flera medier och får synpunkter och samtal som jag glädjer mig åt. Diabilderna hade jag gärna haft ogjorda och i svv film i stället, egentligen också pappersfärgbilderna.
Ursäkta lång text, men tänkte det är egentligen inte bara val mln analogt och digitalt. För färgbilder tycker jag den digitala vägen är outstanding (också om man k slutänden vill göra tex en bok). Utmärkt fin bild på Ronny! Många hälsningar/ Björn