Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 5666 // “Leica Photography” Is Dead. Leica Killed It?
Och frågan handlar såklart om, fanns det något som man kallade för Leicafotografi tidigare! Och för att undvika missförstånd, Leica tillverkar fantastiska kameror med fantastiska objektiv numera, visst e det så! Och den här artikeln, som jag nog visat tidigare, den verkar vara från 2014!
"Before digital, a photographer would choose a film format and film that fit the constraints of necessity. Photographers used Leica rangefinders because they were small, and light and offered a full system of lenses and accessories. Leitz optics were no better than its competitor Zeiss, and often not as good as the upstart Nikkor optics discovered by photojournalists during the Korean War. The old 50/2 Leitz Summars and Summitars were markedly inferior to the Zeiss Jena 50/1.5 or the 50/2 Nikkor."
"Many, including Robert Frank, used Zeiss, Nikkor or Canon lenses on their Leicas. It was only in the 1990’s, with the ownership change from the Leitz family to Leica GmbH, that Leica reinvented itself as a premier optical manufacturer. The traditional rangefinder business came along for the ride, but Leica technology became focused on optical design. Today, by all accounts, Leica makes the finest photographic optics in the world, with prices to match."
"For the greats who made Leica’s name – HCB, Robert Frank, Josef Koudelka – it had nothing to do with status. It was all about an eye, and a camera discreet enough to service it. They were there, with a camera that allowed them access, and they had the vision to take that shot, at that time, and to subsequently find it in a contact sheet. That was “Leica Photography.” It wasn’t about sharpness or resolution, or aspherical elements, or creamy bokeh or chromatic aberration or back focus or all the other nonsense we feel necessary to value when we fail to acknowledge the poverty of our vision."
Och frågan är, fanns det något tidigare som kallades för Leicafotografi?
Och är då den fotografin numera död? :)
Nog för nu!
/Bengan
I den här korta texten vet man inte riktigt var man skall börja men vi kan ju ta påståendet att Leitz blev framstående på optiksidan först på 1990-talet.
Vart tog då Leitz Elmar 3,5/50 från 1925 vägen? Objektivet som inspirerades av Zeiss Tessar, men som otroligt nog var lite bättre – objektivet som Leicakamderan byggde hela sin tidiga framgång på, och som därmed väsentligt bidrog till småbildsfotografins genombrott.
Sedan kan man undra lite om Leitz Summicron 2/50 som kom år 1953, och som skåpade ut allt annat på marknaden när det gällde ljusstarka normalobjektiv? Sedan kom Summicronobjektiv i andra brännvidder som konkurrenterna hade svårt att möta.
Lite kort avslutningsvis, kan man ju tycka att skärpa, asfäriska element, eller korrektion mot kromatisk aberration faktiskt inte är nonsens, utan bärande delar av objektivens möjligheter att fullgöra sitt jobb.
Med så mycket eget nonsenprat kan författaren knappast göra anspråk på trovärdighet när han vill definiera begreppet ”Leicafotografi”.
Varför tidningen bytte kameramärke sa han inte.
Som användare av Leica M sen några år tillbaka kan jag inte påstå att jag är nån expert på vad begreppet Leica-fotografi omfattar men förmodligen kan jag bidra med nåt i alla fall. Kanske är det en garant för att slippa se en massa tråkiga bilder på fåglar, landskap och sport? ;-) Ursprungligen så skapades Leica-kameran för att vara liten och praktisk. Idag är den fortfarande liten och har jämförelsevis små objektiv, av hög kvalitet. Så himla praktisk är den nog inte längre – när mörkret kommer så måste man öppna upp bländaren och med det korta skärpedjupet så är det lite knepigt att få det man vill i fokus på nära håll när man gatufotar. Ett exempel är den senaste bilden jag lade upp i gatufotopoolen – tack vare innehållet tycker jag att den fungerar ändå.
En del gatufotografer jag känner använder sig av Sonys A9 som tillåter att fota vidöppet med följande skärpa på ansikten. Bland annat min kompis Flavio, vars blogg du läst som innehåller en massa omfattande tester av M-kompatibla objektiv, har sålt sitt Leica-M-system för att skaffa ett par A9:or. Han siktar på att livnära sig på fotografin som yrke och behöver vara säker på att sätta fokus under exempelvis bröllopsfotografi, och helt enkelt kunna leverera.
Nä, jag tror att "Leica-fotografi" är rätt innehållslöst idag som begrepp men hade kanske förmodligen ett beskrivande värde eftersom många dokumentär- och gatufotografer föredrog Leica när det begav sig. Förmodligen så fanns det andra fotografer på den tiden som också tog "Leica-fotografier" men med kameror av andra märken.
För egen del kommer jag att fortsätta att fota med Leica för det är verkligen nåt speciellt att hantera nåt som tveklöst är av metall, kompakt, avskalat och dessutom in tillverkat i Kina som så mycket annat på gott och ont idag. Kan inte heller sticka under stol med att det känns bra med historiken kring märket och att det är lite rebelliskt att fortsätta att fota med den omoderna kamera. Några av inläggen här på Fotosidan som kritiserade Leicas släpp av M-E 240 år 2019 (en kamera som är baserad på teknik från 2012) fick mig att vilja köpa nämnda kamera och det gjorde jag också faktiskt! :-) Mycket nöjd är jag också!
Med Leicafotografi menar nog författaren den "klassiska" småbildfotografin fram mot 1990-talet! Men även "leicafotografi" togs ju med andra kameramärken såklart! Artikeln speglar nog en del nostalgi!
Och nostalgi e inte så dumt, det gillar vi nog alla fast på olika sätt! ;)
//Bengan