Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 5822 // Bästa svartvita filmen på 400 ISO! Neopan 400?

Det här nog en subjektiv fråga, men frågan kan väl ändå ställas! Jag fick en rulle film i går, en Neopan 400, en film som flera verkar gilla! (Nu har filmen tyvärr slutats att tillverkas) Jag själv använder just nu HP5+ som funkar bra för mig! Tidigare har det alltid varit Tri-X, men då jag tycker HP5+ e lika bra och billigare, så e valet lätt! För jag tycker även att Tri-X inte e som förr! Jag tycker tex att jag fick mindre korn på Tri-X förr, så uppfattar jag det i alla fall! (Jag har alltid framkallat i D-76) Några påstår att Tri-X försämrades när man bantade på mängden silver i filmen för ett antal år sedan!

Och så en fråga till er som använt Neopan 400 ett tag, va den filmen bra?

Och så kanske det numera finns andra prisvärda och även bra 400-ISO filmer?

/Bengan

Inlagt 2022-01-13 08:00 | Läst 742 ggr. | Permalink
Det vore mitt förstaval om den fortfarande fanns att köpa. Men då skulle den nog vara dyrare än Kodak. Andra prisvärda filmer är Kentmere 400 och Fomapan 400. Men de tilltalar inte mig. Men kanske någon som saknar gamla Tri-X?
Vad gäller Tri-X så skedde ju redan 1982 en stor förändring i och med att kadmium förbjöds i Sverige. Vad det hade för inverkan på själva bildkvalitén vet jag inte, men det rådde försäljningsstopp på filmen ett tag. Och då fick de andra filmerna en chans. Men en sak är jag säker på: vare sig man körde Tri-X, Neopan eller Ilford HP4 (som den hette på den tiden) så var det ingen större skillnad. Alla tre hängde 11 minuter i tanken. Tittade man på detaljer så handlade det mest om att byta framkallare till t ex Microphen eller Ilfosol för att få finare korn. Det hampade sig nämligen vid den tiden att man ju ibland var ute efter så fint korn som möjligt. Men då fick man byta från högtankar till dosa, och det var ett jäkla passande, så dom hade man ofta inte tid med. Men det var ett annat slags stress på den tiden. Idag när inget korn finns så strävar man kanske efter att få till den strukturen ändå. När det gällde att pressa filmerna så upplever jag att HP4 och Neopan var bättre än Tri-X, som drog iväg i kontrast och korn ganska rejält ganska fort. Skulle jag köra svart-vitt analogt idag så väljer jag nog Ilford.
Använde den under många år för några decennier sedan. Pendlade mellan den och Tri-X.
Framkallade bägge i D-76. Tyckte väl då att Tri-X var ett strå vassare - men det var en ren subjektiv bedömning. Jämförde dock aldrig direkt eller väldigt noggrant.
// Conny
Jag exponerar i regel Eastman 5222 på 320-400 ASA (320 för högkontrastmotiv och 400-500 för lågkontrast) och det fungerar alldeles utmärkt. Den filmen är som jag ser det den finkornigaste i känslighetsklassen. Nominell känslighet 250 men den har fin skuggteckning även på ½-1 steg över). Kornet blir lagom stort, inte kornlöst och inte för grovt, men finare än alla 400 ASA filmer som finns.
Neopan 400 var helt klart en av mina favoritfilmer för s/v. Ja troligen var det nog den jag tagit absolut flest med. Jag upplevde den som något finkornigare än Tri-x samtidigt som den hade en längre gråskala än T-Max. Jag framkallade länge i D76 men senare vill jag minnas att jag använde T-Maxframkallare ganska mycket. Det gav lite finare korn och hade väldigt bra "pressningsegenskaper". Om man behövde ligga på 1600 ISO så var Neopan och T-maxframkallare en svårslagen kombination. Jag vill minnas att jag generellt tyckte om Neopan 400 för att den var "tåligare" eller mer "förlåtande" för icke perfekta ljusförhållanden. I kombination med multigradepapper kunde man (nästan)alltid få fram bilden så som man tänkt sig i fotograferingsögonblicket.

Vilka filmer som är "gångbara" eller bra idag har jag ingen aning om. Det känns som om gamla sanningar och föreställningar inte stämmer idag. Mest kanske för att somliga ingredienser i dåtidens "recept" inte längre finns på marknaden. Och nog för att jag kan få något "drömskt" i blicken när jag tänker tillbaka på mörkrummet och somligt fotograferande från förr, men vi (och resten av miljön) ska nog vara tacksamma för att somligt av ingredienserna har förbjudits/försvunnit.
Jo, för mig var det Neopan 400 som gällde på "silvertiden", både 135 och 120. Bra skuggseparation utan att högdagrarna grodde igen, och snyggt korn. Kodaks Tmax 400 var precis tvärtom, och TriX hade dom förstört...

Men, mot sensorn i en Leica Monochrom stod de sig slätt allihop....
Jag körde ju Neopan i många år efter det att de förändrade Tri-X år 2003. Neopanen hade liknande tonalitet och kontrast som Tri-X före år 2003 men ett finare korn. För mig blev det en favorit och anledningen till att jag gick över till HP5+ var dels att neopanen försvann i några år efter tsunamin i Japan och när den kom tillbaks ökades priset från 29 kr/rulle till 79 kr/rulle.

HP5+ fick jag dock experimentera lite med för att få den bra och att bli väldigt lika Tri-X före 2003, jag kom på att jag fick bort lite av "ruffigheten" och hårdheten i kontrasten genom att underexponera 2/3 steg (alltså exponera efter iso 640 istället för 400) och samtidigt normalframkalla som om jag exponerat efter 400 asa i xtol 1+1.
Här va det mycket intressant läsning! Och mycket att begrunda!
Tack för det!
/Bengan



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg