Straight Photography!

Kul med en lång nutida artikel i ett sådant ämne. Ändå - som är så vanligt i tabloidpressen, så behärskas ämnet inte riktigt. Det finns gott om historiska felaktigheter. De flesta betydelselösa för helheten – en av dem är ändå viktig:

Leningrads belägring skedde under finnarnas fortsättningskrig. Tyskarna och finnarna hade ett så kallat vapenbrödraskap eftersom man till del hade samma krigsmål gentemot Sovjetunionen.
Gustaf Mannerheim som var finsk överbefälhavare stoppade den finska framryckningen innan fronten nådde fram till Leningrad, och Mannerheim vägrade gå Hitler tillhanda med intagandet av staden, trots hårt tryck från den tyska militärledningen (Mannerheim var realist, och visste att man även efter kriget skulle ha kvar sin stora granne i öster).
Denna vägran gentemot Tyskarna gjorde att Mannerheim hade god kredit hos Stalin, och kunde fungera som förhandlare inför den för Finland så hårda freden. Det i ett läge när nästan alla andra finska politiker var helt brända.
Det här var ett sakförhållande som tillsammans med de tidigare framgångsrika finska militära operationerna, gjorde att Finland trots de hårda fredsvillkoren kunde undgå Baltstaternas öde (och hela Östeuropas) att bli ockuperade av Sovjetunionen. Finland kunde förbli ett självständigt land.

Bra! Du kan detta!

Ett exempel på vikten av att känna sin motståndare, som Mannerheim gjorde.

Ett annat exempel: när han kom till Vasa i början av 1918, som blev Finlands vita huvudstad under det frihetskrig som urartade i ett inbördeskrig, åt Mannerheim lunch med ryska militärer (officerare) - som många av de vita inte gillade. De kallade Mannerheim för "ryssen", gillade inte att ha umgicks med kommande fiende.

Det som de andra vita inte förstod var att Mannerheim hade sett vad bolsjevikerna gjorde med sina officerare, som han troligen berättade om.

Mannerheim hade ju rest tusentals km genom oredan i Ryssland, innan han kom upp till sitt fäderneland. Tack vare detta kunde hela den ryska garnisonen i Vasa avväpnas, utan blodsspillan, i januari 1918 när cirkusen körde igång.
- hawk

Tack Håkan!
En gång i ungdomen skrev jag min AB 1-uppsats i historia (ämnesbehörighet för att undervisa i gymnasiet) om Mannerheims svåra konflikt under inbördeskriget med Svinhuvud och den finska regeringen om den tyska hjälpkåren. Mannerheim menade att om man släppte in tyskarna, så skulle det alltid heta att man hade vunnit mot dom röda på grund av tyskarna (så blev det ju även i snacket många gånger). I själva verket hade Mannerheim och dom vita redan segrat i och med slaget om Tammerfors.

Mannerheimgestalten är fascinerande. Har du läst hans memoarer? Han var även en styv berättar och en god stilist.

De röda kallade som bekant Mannerheim för "Den vite slaktaren". Deras barn under vinterkriget och fortsättningskriget sade: "Tur att vi har den gamle slaktaren med oss"... :-)