Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 3753 / Mattelektion!
Roffe e vaken på det mesta! Han fattar bra, tex när man säger att nu skall vi gå ut, bara vi hittar din sele! Då kutar han runt och kollar tills han hittar selen! För det e ofta han som lagt den någonstans! Och på morgonen när vi skall åka iväg med bilen, så säger jag lågt, han hör bra också, kom nu vi skall åka i väg med bilen! Men de e klart, någon liten runda på tomten måste han göra innan han går in i bilen, men han rör sig hela tiden i en storcirkel mot den öppna bildörren, man kanske kan kalla det för en hundkurva, under tiden så nosar han, morrar och släpper en liten pink!
Jag har frågat nå'n gång varför det tar så lång tid innan han e på plats i bilen! Vad e problemet, frågade han, brinner det?
Man får se det positivt, han har i alla fall ett bra långminne! Och bra hörsel har han också som sagt! När jag viskar, vill du ha godis, så hör han det på ett femtiotals meters håll hur lätt som helst! :)
Och i går kväll va det mattelektion med Matte! Roffe gillar att räkna! Räkna godis alltså! Nu e det här på grundskolenivå, Roffe har nyss lärt sig skilja på en och två godisbitar! Men är ganska säker på det nu, så nu vankas siffran tre godisbitar snart!
Vad gäller annat, tex Trump, jag tror han har en diagnos, en sån en så'n där bokstavs ni vet!
Men det e inget problem numera, det går att medicinera!
.
Annars inga nyheter! Allt e som vanligt i Sverige!
Å sommaren e här! Ett tag i alla fall!
Carpe då liksom
/Bengan
Ps. Man kan ju testa sig själv på nätet numera! Den här bloggen e en så'n test! Orkar ni läsa igenom bloggen, och fundera litet på innehållet, så behöver ni sannolikt inte medicinera! ;)
Roffe är skarp, han klara det binära talsystemet. Strunta i vårt mossiga system, ingen använder det om femtio år.
Ge en uppmuntrande klapp till Roffe från oss i den lilla akademiska bondbyn i syd
Bob
med tanke på de trevliga kommentarer som inkommit i bloggen! ;)
Skall klappa Roffe, tack!
/B
Visst är de ganska listiga de små och de är otroligt bra på att läsa av sinnesstämningar, de märker allt.
De lär sig sina gränser snabbt och enkelt, de kan klockan och minne har de som elefanter de kommer ihåg platser och människor. De ger så mycket kärlek och glädje, de får oss att skratta. Oavsett hur en dag har varit, så blir man glad när man kommer hem och möts av en lycklig hund i dörren.
Men en liten oro har kommit krypande,
de e när han inte finns längre...
Men som jag skriver till och från,
Carpe Diem, det e det som måste gälla! :)
/B
Smart hund är han också Roffe.
Klapp till honom.