Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 3628 / Och vilka bilder är då värda att sparas! Och intet nytt under solen!



Ett enkelt svar e nog om man vill spara bilder,  så e det ingen nackdel om dom även har ett litet större allmänintresse! (Om det inte e rena familjebilder) Bilder som även kan vara intressanta för människor som inte känner fotografen! De va de jag tänkte när jag tittade i den här boken!

Nåja, kanske litet hårddraget, men ändå, för att bilder skall vara intressanta för andra människor, eller efterkommande generationer, bör nog bilderna vara "litet bra" också! Och gärna litet till! ;)

.

Tänkte på det här när jag bläddrade igenom en bok jag fått låna från Södertälje, "Det rätta ögonblicket" med bilder av Gösta Ask.  Gösta Ask, född 1912, brevbärare från Sollentuna som hade kameran med sig nästan jämt! Gösta har under åren tagit en del mycket intressanta och spännande bilder!

.



Och Göstas bilder från 1950-talet och framåt, påminner mycket om de bilder som vi i dag ser på Fotosidan, tex i Gatufotopoolen!

.

Men ändå, tanken slår mig, det verkar inte ha hänt så mycket vad gäller bilder och motiv! Eller så e det lika svårt, eller lätt, att fota på sta'n! Tror ändå att det bör vara lättare att fotografera i dag! Och ständigt nödvändigt!

Å bilderna jag visar här e som sagt  tagna av Gösta Ask! Stor respekt Gösta!

Och i morgon är det Tårtan!

/Bengan

Inlagt 2017-02-14 08:48 | Läst 1389 ggr. | Permalink
Man kan nog konstatera att många bilder är värda att sparas iallafall för egen del! Det var fina gamla bilder du visade här från Gösta!
Tack Bengan, det där ju det här det handlar om. Bilder som kanske kan tyckas vara vardagliga vid ögonblicket de tas, men som kan vara oerhört intressanta om 30-40 år. När jag föreläser om gatufoto brukar jag ha med en rubrik: "Vår skyldighet att dokumentera inför framtiden". Tänk om det kom ett förbud mot gatufoto, tänk om vi i framtiden inte skulle få möjlighet att se dessa osminkade, ej arrangerade vardagsbilder. Bilder som visar människor, miljöer, mode, bilar, skyltar. Vad fattigt det skulle vara. När jag någon gång möter personer som hävdar förbud mot gatufoto (eller att man alltid ska fråga först) brukar jag fråga om de inte tycker om att se just den här typen av bilder från 50-, 60-, 70-talet, hur det var då. Svaret blir ofta; "jo alltid kul att se sådana bilder.." När de sedan inser att det är precis vad vi gatufotografer håller på med idag går hissen ända upp... "Ah, det är så du menar..."
Ett lite rappare svar den här gången. Jag är lite allergisk mot ordet man i såna här sammanhang eftersom det gör anspråk på att en subjektiv uppfattning också är den allmänna uppfattningen. Efter 65 års fotande konstaterar jag för egen del att dom bilderna jag gläds mest åt att ha kvar är dom personliga, inte dom "allmänna". Självklart gäller det inte för ett museum eller någon som samlar fotokonst. Säkert inte heller för fotografer med en uttalad eller outtalad ambition att bli erkända eller dom som de facto är erkända. Men jag tror det finns väldigt många fler "man" som ser fotandet ungefär som jag än som har den mer professionella inställningen. För övrigt är båda synsätten riktiga för den som vet sina egna behov. Och jag skulle gärna se att jag kunde utveckla mitt eget fotande så att åtminstone en del av mina bilder blev mer allmängiltiga. Hälsningar/ Björn T
Somliga kunde plåta förr också. Bilden med vänstertrafik, DKW 3=6, Morris Minor och elegant dräktklädda kvinnan som med högklackade skor på fötterna och man i kostym och Gandhiskynke på bönpallen är ju helt suverän. Den nedersta en klassiker jag faktiskt tror mig känna igen.
Jo då det händer saker inom fotografi ifall man lyfter blicken ovanför Fotosidans trånga värld händer det saker, även inom skildringarna av staden.
"Om man väntar 50 år blir alla bilder bra" sa Gunnar Smoliansky. Ligger mycket i det. Man måste nog också skilja på det som handlar om ren dokumentation som man säkert alltid ansett vara en smula "trist" och alldagligt i sin samtid och den fotografi som har mer konstnärliga ambitioner. Personligen är det den dokumentära fotografin som i huvudsak intresserar mig, andra tycker annorlunda. Därför tycker jag att snacket om att det skall hända så mycket nydanande inom fotografin i sig är nonsens om man snackar om den dokumentära fotografin som ju skall visa något som det är. Sedan finns ju bra och dålig sådan också och något av det svåraste är säkert att skildra något så känslan av samtiden förmedlas vidare genom tiden. Med att skildra en känsla menar jag då inte det så populära att skruva till bilderna så att de skildrar någon egenupplevd äkta eller påstådd ångest eller att man skruvar till det för att efterlikna sina idoler, det jag menar är att fånga tidsandan på ett sådant sätt att den återspeglar just tidsandan och inte de egna flosklerna, och just detta är nog inte så enkelt alla gånger.
Svar från Benganbus 2017-02-14 19:15
Det finns för många konstnärliga reglage att dra på i bildbehandlingsprogrammen! ;) Och jag tror att man kan göra intressanta kompositioner även i gatufoto, utan att göra för stort avkall på det dokumentära!
Det finns flera fotografer jag tänker på, men just nu tänkte jag på Krilles dansbanebilder nere vid Tanto!
Mycket fin komponerade dokumentärfoton!
Bilder som står sig hur länge som helst! :)
/B



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

Lägg till

Tidigare blogginlägg