Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 3405 / Mera porträtt, och porträtt är både lätt och svårt!
Ibland kanske man tar ett bild i ett sammanhang, och då kan det vara svårt för betraktaren! Här är en bild tagen på Cajsa Von Zeipel i ateljen!
Kamera va här Fuji X100, och bilden va från början i färg, men färgen e bortagen i PS. Tycker nog att X-E1 fixar både färg och svartvitt bättre än X100, men det e kanske inte så konstigt, det är några år mellan kamerorna!
/Bengan
Ps. Å så kan jag inte släppa Leica M9 riktigt, så jag skall försöka få ta några bilder med en M9 och se hur den klarar jpeg direkt ur kameran! Och även jämföra med X-E1:an!
Inlagt 2016-09-15 22:58 |
Läst 969 ggr. |
Permalink
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Juli 2024
- Juni 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
- September 2007
- Augusti 2007
- Juli 2007
- Juni 2007
- Maj 2007
- April 2007
- Mars 2007
- Februari 2007
- 0000
Första gången jag på allvar skulle göra en serie porträtt var det lugna gatan, fram till personen som var nervös. Just då tyckte jag det var som att plåta fotboll, det gällde att hitta en bild på det rätta tillfället.
Till sist blev det en OK bild, men vi fick kämpa ordentligt. Så här i efterhand tänker jag att jag borde ha hållit ner avtryckaren ordentligt, men är man uppfödd med "gamla" kameror så tar man en bild i taget och tänker inte på att man kan "spruta" med kameran...
Numera tänker jag på porträtt mer som landskap, jag gillar ju inte fotboll :) Men ett ansikte är ju som ett landskap tycker jag, med berg och dalar. Och precis som ett landskap skiftar under vädret så förändras ansiktet lika snabbt från en sekund till en annan.
Fint porträtt du visar. Håll dig till Fuji tycker jag, Leica är inte samma sak nuförtiden.
/Thomas
Det roliga är ju att X-trans II som sensorn i E1, XT1 mm heter är byggd på en Sony från 2011 om jag läst rätt. 2011 - i vår stressade värld är det ju max en Trabant!
Kommentar till Kai, ja jag känner igen det, men man är ju lärd att invänta/förutse och trycka rätt, då är man en fotograf och hantverkare. Inte alls säker på att serietagning ger bättre bilder - men å andra sidan kanske man kan lyckas oftare få en bild där @#¤-personen inte blinkar ;-)
Saknar ännu känslan i mekaniken i avtrycket på min F1, även om Fuji är bra. Samma med elmotordrivet fokus, med fokusring utan stopp (och skärpedjupskala). Jag kom på i veckan, "hade jag inte en teknik med min F1 att med ena fingret justera skärpan på rörligt motiv". Med gamla (analoga) objektiv har man ju ändstopp för att veta var man är utan att kolla i säkare etc..
Men, snart kan vi sälja M9, Fuji X och allt annat och bara trycka och åka med, precis som kommande generation självkörande bilar:
https://photographylife.com/are-smartphones-threatening-the-camera-industry
Undrar hur en självkörande bil är på en slingrig grusväg?
-J!
Skall detta ligga till grund för självkörande bilar, då blir det kul på vägarna!
-J!