Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 122 / Fota på sta'n...

 

Fota på sta'n, hur gör du?

Fått den här frågan till och från, och fick frågan igen i förra veckan av en fotograferade vän:
"Jag tycker det är svårt att fota människor på sta'n, dels så tycker jag att alla tittar,
se'n är jag orolig att nå'n skall bli sur!
Hur gör du när du fotar?"

Bra fråga, har nog inte tänkt så mycket på det..
Fast ändå,
funderingar finns nog men, peppar, peppar, har aldrig haft problem!

Jo då, nå'n synpunkt har jag väl fått, en synpunkt fick jag senast när jag stod och fotade inne på Stadsbiblioteket,
en kille gick förbi mig på väg ut.
Har hade nog bara varit inne och värmt sig, och han sa: "Det där e sjukt!"
Tyckte det va en bra synpunkt, så jag svarade: "Jovisst är det så!"

Men inga stora problem,
förutom att jag blivit tillsagd och utkörd från butiker, varuhus, gallerior, men det förstår jag, det är ju deras område.
Och i Tunnelbanan är det litet känsligt, det är ju SL's område,
men allt beror mycket på hur man fotograferar, eller agerar, eller hur Krister!?  ;)

Ok,
om nu någon är intresserad av att fota på sta'n och hur jag fotar på sta'n,
så lägger jag ut några bilder jag tagit,
ni har nog sett dom tidigare,
och se'n berättar jag kortfattat hur jag tog bilden.

Och som en sammanfattning, det är inte farligt att fota människor på sta'n, och det är lagligt,
man får bara inte smyga på nå't sätt, då kan nå'n bli stött, och det är onödigt! ;)

Och så är det bra att ha en liten "turistkamera" typ M Leica! ;)

Och min utgångspunkt är alltid, "då jag ser en bild",
att försöka ta den!!

OCH,
människor tittar inte så mycket på en som man tror när man fotar på sta'n!
Så intressant är man oftast inte! :(




Å här på Café Alfons (Som tyvärr inte finns längre?) frågade jag killen,
"Kan jag ta en bild när du står och sorterar?"  " 
Går utmärkt" sa han.
Å det här är inne i en "butik" så då kan man fråga såklart...

 


Jag går uppför rulltrappen, passerar en av de "som städar efter oss", vänder mig om tar bilden...
(Hon tittar upp i nästa ögonblick och ler, så jag tar en bild till, så fotograferandet kändes Ok)
Hade jag frågat först, eller bett henna titta upp, då hade det inte blivit en vardagsdokumentation,
utan en mycket mer konstlad bild...

T
Här tyckte jag det kunde bli en vardagsbild...
För det är ju en vardagsbild!?
Så varför då inte dokumentera?
Så jag tar upp kameran och tar en bild, stoppar in kameran under jackan och läser vidare  :)
Någon märkte det nog...


Å här va det bara att bestämma sig för att ta en bild!
Med viss knuffrisk hela tiden, det är trångt, mycket folk och alla har bråttom!  :)
Stod och väntade på en öppning i leden, så mannen som spelade skulle synas, det tog mig nog en 6-8 bilder.

 

 
Å det här är en äldre bild, från 1964, å här var det nog inte "tillåtet" att fotografera! ;)
Men nu är det ett tidsdokument, och nu verkar bilderna accepteras ;)
och upplevas som ganska bra...
Och då känns det bra så här efteråt att jag hade litet "konstnärlig olydnad" 1964.
För även då fanns det synpunkter! ;)

Hade kameran i höfthöjd och tryckte av med tummen,
tittade åt ett annat håll, och ingen sa nå't!

 


Å här stog jag en lång stund och måttade så jag fick linjen i trottoaren att "gå in" i nedre högra hörnet...
Konstnärligt gatufoto alltså! )
Och människor passerar hela tiden till Pendeltågen.
Jag väntade tills det va hyffsat tomt framför mig och tog se'n bilden.
Det blir ju som ett stilleben så klart...

Å man kan stå med en kameran och måtta ganska länge på stan,
ingen bryr sig...

Och vill man känna sig bekväm med att fotagrafera på sta'n,
så är det som med allt annat,
man måste ha ett bra verktyg, 
och träna ofta,
då avdramatiserar man också det hela! 

 


Och vissa bilder, även då kvinnan här ser att jag har en kamera, så blir det bäst med höftskott,
just för att bibehålla ögonblicket....

Hade jag tagit upp kameran till ögat,
då hade det blivit en helt annan bild....

 


Å här stog vi i en kö inne på ett café, jag såg hur kvinnan hade en viss rutin vid varje latte.
Höften mot bänken, pannan och handleden mot lattemaskinen.....
Det här var kanske ett sätt att ta en liten paus...

Jag ser saker ibland, saker som kanske andra inte uppfattar,
eller som man inte bryr sig om....
Och tyckte att kvinnans återkommande rutin vid lattemaskinen var intressant...
och värd att föreviga.

Tog upp kameran och tog en bild, Johan Ericson, min Dogma-polare, stod bredvid,
han va nog den enda som såg mitt fotograferande.
Alla andra fikade och idkade caféliv! 

/Bengan

 

Inlagt 2008-01-24 20:48 | Läst 12603 ggr. | Permalink
Spännande läsning. Tack för at du delade med dig. Känner mig nästan nervös bara av att läsa dina rader under....*s*
Tillhör de fegas skara som inte vågar av risk för atf få någon "stackare" känna sig obekväm. (Förmodligen för att det är så man själv hade reagerat - negativt o besvärat om någon fotografera mig på stan.)
En "dumhet" som måste tränas bort -
åt båda håll:-)
Blev sporrad efter din blogg:-)
//Mvh Anna
Hej Bengan! Intressant å rolig läsning! :)

Jens Olof Lasthein sa en gång att ett sätt är att vara på ett ställe tills man själv smälter in med platsen. Så man själv blir den som var där först lixom...
""Det där e sjukt!"
Tyckte han hade en bra synpunkt, så jag sa bara: "Jovisst är det så!""

Haha!
du ar grym Bengan!

Mycket intressant lasning, och grym bild pa musikanten.
Kort och gott, tack för inspiration!

MVH

Calle
Vad roligt att läsa under varje bild hur du tagit bilderna, vad du tänkt osv.

Var på stan här om dagen och skulle öva på gatufoto. En kvinna satt och spelade sitt dragspel. Jag gick fram och log och undrade om jag kunde ta en bild. Hon nickade och jag tog bilden...nervös. Det blev bara en bild. Gav henne några slantar och gick vidare. Fasiken också, skulle ha gått närmare tänkte jag efteråt. Men skam den som ger sig.

Tack för din alltid så suveräna blogg. Man blir inspirerad.

Ha en trevlig kväll.
Mvh Lena
Att plåt i smyg och från höften går oftast bra. Skänker en lite adrenalin och känns lite förbjudet. Att fråga ger dig mer och att fråga med en anledning gör att de du plåtar känner sig värdefulla och att du ser dem som unika människor. Ge dina objekt tid och ärlighet så får du bilder med känsla och ärlighet.
Ja, visst går det att fotografera i tunnelbanan Bengan. Lite hårt ljus från lysrören bara.
/Krister

http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?_q=1&ID=1228597
Förstår att enbart arrangerade bilder inte blir roligt i längden, men jag tycker det är värt att tänka på hur man själv skulle se på att bli fotad i samma situation som den man fotar.

Hur skulle du se på att finnas i någons annans bildarkiv och läggas ut på nätet, där vem som helst kan se dig, och ofta var du är och tidpunkt med EXIF-info när det är digitalt. Om inte fotografen själv skriver när han tagit bilden och var.

Jag själv uppskattar inte om någon fotar mig utan att fråga, utan ber dem nästan alltid radera bilden om jag har möjlighet (när det är digitalt) även om jag inte kan tvinga någon, kan jag hoppas att dem respekterar mig.

Förstår om man knäpper en ögonblicksbild, men då kanske man kan fråga i efterhand om det är okej och respektera vad personen svarar. El. fråga innan om det inte är just ett "ögonblick" man fångar.

Jag är för yttrandefrihet och öppenhet och mina olika tankar går inte alltid ihop och motsäger säkert sig själva många gånger.
Om man skall fråga vid gatufoto blir nog inte många bilder tagna ;)
En sak som är viktigt som jag vet är lika viktigt för dig är att man aldrig fotar folk i förnedrande situationer :)
Tycker att en del är lite överkänsliga, undrar om dom blir förbannade om man råkar titta på dom också ;)
Jag tycker kanske att folk blandar ihop gatufoto och porträtt tagna på gatan ibland, om man snackar med någon och tar en bild i samförstånd tycker vi nog att det mer är ett porträtt än ett gatufoto.
Hela vitsen med gatufotandet är ju att fånga den spontana händelsen, och då blir det svårt att fråga, bilden hinner ju liksom försvinna innan jag ens kommit på tanken att fråga :)
Om man skulle följa belackarnas etik skulle det i sort sett vara omöjligt att över huvud taget fotografera i urbana miljöer, inga nyhetssändningar, ingen bildjournalistik, inga reportage, kort sagt blir i stort sett bara Elloskatalogen kvar, och hur kul är den. Och hur gör vi med alla övervakningskameror som registrerar oss från det att vi sticker näsan utanför dörren??
-affe
Intressant läsning och mycket fina bilder. Jag antar att du inte bränt av blixten vid ovanstående bilder? Ett stort problem, åtminstone för mig, är ju att kameran låter så förfärligt när man knäpper. Det går ju knappast att fota obemärkt inomhus med det oljudet.
Väldigt intressant läsning. Tack för att du delar med dig av din kunskap och erfarenhet. Det där med blygsel, genans och rädsla för att tränga sig på känner jag så väl igen. Man undrar om det är typiskt svenskt? I vilket fall som helst är det väl "bara" att träna. Ni skulle kanske ordna en "gatufofotokurs" precis som det finns en massa naturfotokurser. Skulle se lite kul ut om en hög människor vandrade runt på stadens gator, skjutandes från höften. Men om vi alla klär ut oss till japaner skulle ingen reagera.

mvh
Lisa
Det är inte helt lätt att släppa hämningarna och sticka fram kameran i ansiktet på folk. Här är en som vågar:

http://www.youtube.com/watch?v=uuXcm35m50Y
Hehe. Håller med killen från bibblan som sa "Det där e sjukt!" :) Men det är ju lite det som är tjusningen med gatufoto, tycker jag. Att alla som inte själva sysslar med det tycker att det är lite skumt.

Men sen är det också kul. För att sådär tio, femton år efter man tagit bilderna så tycker samma människor att det var bra att man tog dom där bilderna, det är ju tidsdokument!
Svar från Benganbus   2008-01-25 13:37
Jag stod och fotade avsnitt ur Iliaden, som finns som bilder/friser på vissa väggar i Stadsbiblioteket, så det va nog det han kommenterade...på nå't sätt!? ;)
Tror jag i alla fall...

Jovisst är det så, "det är nödvändigt att fotografera"
och att dokumentera sin samtid,
trots visst motstånd! ;)
Vi får "credit" i vårt nästa liv! ;) ;) ;)
/Bengan
Ja det är väl på olika sätt man möter objekten Jag fota mycket folk i många sammanhang. 1 När jag för tidningen gör ett repotage så vet ju alla att jag skall göra detta så. Man vill vara med på bild så fåfäng är nästan alla vi människor. 2 När jag vill ta bilder och inte märkas försöker jag med till exempel på ett Caffé sätta mig ned smälta in i miljön när alla återvänt till det dom gjorde innan tar jag bilderna det är sällan någon reagerar. Problemet är inte att ta bilder utan det är att kunna lägga ut dem här det är en annan känslig sak. Däremot tidningar är det enklare/bert
Jag frågar (nästan) aldrig vid gatufotografering. Det jag är ute efter är de pågående intressanta ögonblicken. Det är ju ibland knappt att man ens hinner höja kameran till ögat så är den aktuella händelsen över... att fråga i ett sådant läge är oftast snudd på omöjligt om man vill få med det naturliga i ögonblicket.

Däremot om någon som blir fotograferad ber om att inte bli fotograferad/publicerad så respekterar jag självklart det. Det är å andra sidan väldigt sällsynt att någon gör det. Om någon emellanåt kommer fram och frågar brukar det bli frågor av typen. - Vad ska du ha bilden till? - Vad fotograferar du? Varför? Vilken tidning fotograferar du för? Ganska så harmlösa och smått nyfikna frågor oftast...
Svar från Benganbus   2008-01-26 13:12
Hej Mikael,
du beskriver "problematiken" bra! ;)

Det här är ögonblickets fotografi,
du ser, eller känner något komma upp i en "bild",
och du försöker då fånga det ögonblicket!!

Och frågorna,
och "problemen" vid bilder som dessa,
dom kommer ofta på "distans", vid andra tillfällen, sällan på sta'n ;)

Utan det som händer, det är att det nästan alltid uppstår en dialog, och en trevlig sådan! :)

Och numera ;) :)
är det ofta jag som startar dialogen!!
Tror det hänger ihop med åldern och att jag känner mig trygg på sta'n,
och trygg med människor,
gillar människor....och gillar att snacka!! :)

/Bengan
Bland det skönaste jag läst om foto på länge! :)
Keep it up
Svar från Benganbus   2008-01-28 07:21
Tack för det Tom!
Mvh Bengan
Inspirerande! Jag försöker nämligen lära mig att ta kort på människor.



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver

 

Lägg till

Tidigare blogginlägg