Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2851 / Det här med Leica Summilux 1,4/50 mm! Om nu nå'n e intresserad!
.
I Bob Bovins blogg om Canon 7 med några fina gatufotobilder, så blev det efteråt en liten diskussion om en Leicaoptik, Summilux 1,4/50 mm. Å då började jag å fundera lite vad jag kom ihåg att jag läst om den här optiken! Så jag hoppas jag kommer ihåg rätt nu, så den första versionen av Summilux 1,4/50:an, den som kom 1959, den va inte speciellt bra! Å det e nog inte så konstigt, det här va ganska nya grejer för Leica då! Och det här hänger även ihop med hur firman Leica som objektivkonstruktör har utvecklats!
.
Om man säger så här, det va med med Summicron 1:2/50 mm som det hela började på allvar hos Leica! Före och även några år efteråt, så va de flesta Leica-objektiv ganska bra, men inte så mycket mer! Och där kommer även den första Summilux 1,4/50 mm från 1959 in!
Så för å ta litet historia, så hade Leica en konstruktion som heter Xenon på 1930-talet, ett svar på Zeiss Sonnar 1,5:an, men ett ganska dåligt svar! (Man använde några andra företags objektivpatent för det här Leica-objektivet) Å den här konstruktionen krävde antireflexbehandling för att kunna fungera bra, en antireflexbehandling som inte fanns då!
Så när Leitz fick tillgång till antireflexbehandlingen efter andra Världskriget (de flesta Tyska patent släpptes fria, så nu kunde de andra optiktillverkarna ta över Zeiss patentet och använda på egna objektiv) Och så gjorde Leitz på sin Summarit 1,5/50 mm, men de va i stort sett samma konstruktion som Xenon invändigt! Men Summarit blev ändå hyffsad! Sedan kom den första versionen av Summilux! Också den väldigt lik Xenon/Summarit invändigt, med med några nya glassorter! Hyffsad kan man nog säga att den blev! Och se'n kom litet i smyg, tror det va 1961-62, en helt ny objektivkonstruktion av Summilux 50:an, men i samma skal! Och officiellt kom den här versionen ut 1966!
Och med det senaste ASPH-objektivet, så är en Summilux 50 mm en mycket, mycket skarp 1,4-optik! Och Leica som objektivkonstruktör, är nog en av de bästa i världen just nu.
Men det e numera!
Så den här utvecklingen speglar som sagt, även Leicas objektivutveckling i stort!
Bra Leicaobjektiv blev superbra med åren!
Sedan finns det såklart en hel del mytos även runt Leicas tidiga objektiv! ;)
Å visst skulle jag vilja ha tex en Summarit 1,5/50 mm! Självklart! :)
/Bengan
.
Ps. En annan grej! På flera nyare Leica-objektiv står det en tvåsifferkombination efter metermärket på optiken. Se bild ovan. Tror det står 18 här? På mitt nya Summicron 1:2/50 mm, som Werner på LP-Foto har justerat ihop mycket, mycket exakt, står det siffran 22. Vad jag minns så är det brännvidden!
Mao, man kan genom att använde de här siffrorna, samt två andra sifferkombinationer, få fram den exakta brännvidden på just det här objektivet!? Eller kommer jag i håg fel?
Nu e det väldigt supernördigt va!? ;)
.
Hur som helst 66 modellen som de i princip körde med fram till asph-modellen var bra. Och den senaste är nog världens bästa 50/1,4 (zeiss otus, som ju är en 55:a, och sigma art är ju som småbilar i jämförelse ;)).
-affe
Men jag tycker det här e kul och intressant!
Och en mycket, mycket viktig kunskap! ;) :)
/B
Det är ganska många Summarit ute på ebay. Men de kostar mer än 3000.
Har du plats för fler gluggar.
Ha en fin söndag
Bob
Men föredrar att köpa sådana här viktiga grejer öga mot öga!
Ha en fin helg tillbaka!
/B
Ps. Funderar på att söka ett forskarbidrag för studier om Summilux från Universitet i Lund!
Dom verkar ha litet pengar över! ;)
Det är riktigt att den lilla siffran ger den exakta brännvidden. Min glugg har röd 13, så dess brännvidd är 51,3 mm. Varför den är röd vet jag inte.
Enligt Ken Rockwell så tillverkades Summilux 50/1,4 med den gamla optiktypen från 1959 fram till 1961. Version 2 med den nya typen tillverkades 1961-1991 från nummer 1844 001. Min glugg har nummer 1927082 och är från 1962, jag köpte den ny 1963.
Försök inte söka pengarna i Lund. Det finns skäl till varför pengar ligger kvar ett tag. Upphandlingen, med alla EU regler, av ett elektronmikroskop för sådär 50 miljoner kronor kan ta 3 år. Vid det största universitetet i landet är det inte konstigt om det blir vissa fördröjningar i användning av anslag. Det nya ESS anläggningen ligger i hundra miljardklassen. Det finns även andra orsaker, men de kan jag inte ta upp här. Riksrevisionen borde inte vara förvånade.
Tyvärr rör sig allt om pengar.
Ge Roffe en klapp, inte pengar.
Bob
På allt möjligt!
Då va jag inte helt fel ute med året 1961-62 för smygutlägget av den nya Summiluxen!
Vad gäller röd färg, jag uppfattar röd som en varningsfärg...eller...? ;)
Roffe tackar så mycket!
/Bengan
Inte bara jobbet och fejan! ;)
/B
Nu är det (som vanligt) inte riktigt så enkelt heller. Brännvidden har betydelse för både fattningens effektiva längd och för hur kopplingskammen till mätsökararmens rulle är utformad, och det var lite FÖR dyrt, även för Leica, att slipa till den individuellt för varje objektiv. Så i monteringsverkstaden hade man 3 - 4 lådor med kammar för olika brännviddsvarianter, och tog den som var närmast. Sen shimmade man, eller ännu hellre justerade individuella linselement, så att man fick bästa överensstämmelse med just den kamtyp man valt.
Den glugg Du visade i onsdags med förskjuten referenspunkt misstänker jag har ett objektivhuvud som parats hop med en annan fokuseringsdel än sin ursprungliga, varpå Werner eller någon före honom gjort det bästa av situationen genom att gänga in huvudet till optiskt bästa läge, som då inte stämmer helt med vinkeln för punkten.
Tack för hjälpen Per!
Å jag tycker skärpan ligger rätt vid min amatörtester i alla fall!
Så Werner kanske handjusterade det här objektivet som Leica egentligen skulle ha gjort! :)
Så nu e det ett SuperSummicron!
/B