Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 2829 / Vart tar fantasin vägen i det superskarpa?

.

Slussen

Satt nyss och tittade på bilder tagna av Julia Margaret Cameron. Vissa porträtt tycker jag är fantastiska, men ofta litet oskarpa, och jag undrar hur de här bilderna skulle ha blivit bedömda i dag! 

Jag tycker att mycket av dagens foto, amatörfoto i alla fall, handlar om skärpa! Och övertydlighet! Och diskussioner om skärpa! Och diskussioner om ännu bättre och ännu modernare fotoutrustningar!

Men jag tycker inte att bara skärpa räcker för en bra bild!

Det känns också som om många fotografers trygghetsnalle har blivit ett skarp objektiv! Ett riktigt superskarpt objektiv! Så man ser varje liten detalj på det man sedan fotograferar! 

Men om allt e tydligt och superskarpt, och kanske även förklarat i en bildtext under bilden, vad finns det då kvar? För fantasin tex? Och en ev bildbedömning?

Fantasi skapas i det litet otydliga, i det osagda, i skymningslandet där vi inte riktigt ser skarpt, men det ger möjlighet för fantasin.....

Annars blir det nog mest bara övertydliga, jätteskarpa reklamliknande bilder... 
Kolorerade! Och ofta jätte, jättestora för säkerhets skull! 

Ha en fin måndag! :)
/Bengan

Inlagt 2015-05-25 11:36 | Läst 3573 ggr. | Permalink
Jag är helt enig med dig. De flesta amatörer är inte vana vid att titta på en bild som ett verk utan tittar på den ur teknisk synvinkel och använder därmed skärpa som ett mått på hur bra den är. Många överskärper dessutom sina bilder nästan till oigenkännlighet. Det blir ju ett slags verk det också. Och så har vi objektivnördarna som stör sig minsta lilla fel men sedan inte kan tala om vad bilden föreställde =) Det krävs bildbildning för att njuta av oskarpa bilder.
Det är väl inget nytt att många hobbyfotografer fokuserar på det lättbegripliga, det tekniska. När jag hör om snacket på fotoklubbarna på 60-talet så var det snack om mjuk- eller skarptecknande objektiv, förstoringsobjektiv som gav bra kornskärpa, finkornsframkallare osv. Samtidigt har det alltid funnit dem som direkt tittat på bilden som bild. Inget nytt under solen.
Visst kan det vara för mycket fokus på skärpan ibland ;-) Men samtidigt så behöver ju inte skärpa utesluta det "outsagda i skymningslandet". Det kan ju även skapas med komposition, ljus, färgval, känsla, och så vidare. Så en skarp bild behöver nödvändigtvis inte enbart vara av ondo ;-)
Håller helt med. Intressant och fint skrivet och bra med påminnelse också för trots att jag tycker som du märker jag ju att jag själv faller offer för att alldeles för ofta fokusera på det tekniska i stället för bilden och känslan!/ Björn T
Tack för din text så är det många ser inte innehåll och komposition i en bild utan
anmärkningar av skärpan...trist...men du som kan detta med bilder ser helheten.
Hälsar
Gun-Inger
Jag har inte varit involverad så länge i "amatörfotosvängen" i något forum alls att jag kan uttala mig om det är vanligare nu än förr, men jag tycker inte att det är så konstigt egentligen.

Hantverk, yta, skärpa, färg och form är lätt att ta till sig, se och förstå, och med en handfull "nybörjarregler" i fickan (motivet i gyllene snittet, skärpan på ögat, mjukt kvällsljus), rätt utrustning och lite gott hantverk så går det snabbt och enkelt att ta sig till den nivå som krävs för att ta snygga bilder som imponerar på vännerna och genererar likes.

Men nästa steg i utvecklingen är både större, svårare, kräver helt andra intressen och ger mindre tillbaks utifrån. Det krävs en stor investering av tid, energi, intresse och kanske lite pengar för att bli en van och kunnig bildbetraktare och det krävs att man är en kunnig bildbetraktare för att ta sig till nästa nivå.

Jag tror inte att det är så konstigt att få amatörer tar den vägen. Och om det var fler förr, så kanske det beror på att det är lättare, och för de flesta roligare, i Instagram-åldern att skapa "like-raketer" med enkla, snygga, färgglada och slutna bilder än att skapa bilder som kräver mer av betraktaren och kanske inte får så många likes och "fin bild"-kommentarer.

Vi får inte glömma att vi amatörer fotar för vårt eget nöjes skull, så det finns inga rätt, inga fel och inga utomstående kultursnobbars krav. Tycker man att det är roligast och mest intressant att ta övertydliga, jätteskarpa, kolorerade, jättestora amatörreklambilder, så är det ju det man ska hålla på med.
En gång publicerade jag en bild på FS som jag tyckte mycket om, men den var lite oskarp. Jag fick så mycket skit för den från kommentarerna att jag tog bort den igen.
Måns H 2015-05-25 17:14
@ Ernst Göran: Nu finns ju sidan "Oskärpa" här på fs. Om nån klagar på suddig bild där har hen gjort bort sig.
Tack för tipset! Inspirerande.

Jag tror att hennes porträtt skulle bedömas positivt även idag - dom slår sig igenom tidsavståndet och känns personliga och porträtterande, det känns som om man kommer nära personligheterna. Tablåerna tror jag skulle vara chanslösa idag, i alla fall med dom motiven.
Man kan ju undra om det är bilden eller skärpan som är viktigast?
Får hålla med dig, och många som kommenterat!
Därför använder jag oftast mina gamla -80-90-tals objektiv, varför?
Jag "själv" tycker dom är alldeles utmärkta, och levererar tillräckligt bra bilder för min smak.

Ha en fin måndag kväll!
Kenneth
Jag tror egentligen inte att prylarna står i någon motsättning till bildintresset. Det är nog först när prylintresset är huvudsaken som bildkvaliteten inte blir lika väsentlig. Men i grunden är det ju två olika intressen. Inom många områden finns ju detta, inom musiken till exempel finns många som fullständigt nördar ned sig i prylar och så finns dem som bara lirar. Nu skaffar sig väl både musiker och fotografer de prylar som de tycker sig behöva för sitt utövande, men de snackar inte så mycket om det utan använder grejorna till det de anser viktigt, alltså musik eller bild.
-affe
Ps. det blir ju ett lika stort prylintresse, om än omvänt, om man snackar om att man inte behöver så bra prylar hela tiden. ;)
Dubbelolle 2015-05-25 20:13
Det finns tex många utomordentligt duktiga gitarrister som gärna samlar på gitarrer, både som hobby och ibland kanske som en investering, råder ingen motsättning i det. LO
alf109 2015-05-25 20:27
Jag menar inte det heller LO. Men de skickliga gitarristernas andel av samlarna är ganska liten trots allt. Och framför allt så åker inte Clapton och Bonamassa till exempel i huvudsak runt och snackar om sina gitarrer, dom är inte kända i första hand som samlare utan som musiker.
-affe



(Visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg