Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2134 / Så vilken kamera skulle kunna vara en värdig efterföljare till Contax S?
För att avsluta det lilla äventyret jag haft en liten tid med att fota med Contax S, så kan man ställa frågan, kom det nå'n efterföljare till Contax S? För Contax S va en liten eller relativt kompakt SLR-kamera!
Nu kom det även förbättrade modeller vad gäller Contax S (Pentacon) med springbländare, fler objektiv, påbyggd exponeringmätare osv, men jag undrar om någon annan kameratillverkare litet senare gjorde en liten, men ändå kompetent SLR-kamera? Visst va det så, Olympus med sin OM-1!
De intressanta hos Olympus de va bla, att man bla ville göra en Leica-liknande liten SLR-kamera! En liten kompakt SLR kamera! För utvecklingen hos de andra tillverkarna just då hos Canon, Nikon mfl, den gick åt det andra hållet! Större och tyngre och klumpigare kameror!
Och Olympus tryckte inte bara ihop grejerna i sin nya kamera OM-1, för att göra en kompakt kamera, utan kameran va en nykonstruktion, även optiken!
Så jag tycker att Olympus OM-1 är en värdig efterföljare till Contax S! En liten, behändig, och mycket kompetent SLR, med mycket bra optik och en mycket bra sökarbild!
Å vad gäller Olympus OM-1, som med Contax S, livslängden är mycket, mycket lång!
Så en Olympus OM-1 går att justeras/repareras om det behövs, många år framöver!
/Bengan
Ps. Min fru tycker de här va den bästa bilden jag tog med Contax S från 1950 under de här veckorna! Helt Ok bild tycker även jag! ;)
För övrigt har jag en Pentacon också, en "Six". Mycket skojig kamera! Men Olympusarna (3 st) har jag sålt för länge sedan.
Båda är förvisso Zeiss Ikon-kameror, den ena östtysk och den andra västtysk. Med vårt historiska facit kan vi konstatera att i det här fallet var det den östtyska kameran som visade vägen mot framtiden, medan den västtyska visade sig vara en återvändsgränd.
Contax S har dock sina rötter i förkrigs-Tyskland. Om jag minns rätt så hade Zeiss Ikon kommit rätt långt med den innan kriget, men fick lägga den i malpåse av begripliga skäl.
Vad det sedan gäller Contaflex, så var ju saken i det närmaste katastrofal. både tekniskt principiellt, och utvecklingsmässigt. ZEISS och förträdande rådet Heinz Küppenbender hade stora intressen i Compur Werk.
Likväl var Contaflex den första kamera som sålde i över en million exemplar. ZEISS hade (och har) ett stadigt namn.
Den hade en Synchro-Compur-slutare. Alltså en centralslutare, men ingen ridåslutare!
Det behövde den inte ha, eftersom spegeln skyddade filmen, när man tittade i prismasökaren.
Efter exponeringen, så blev det svart i sökaren, och när man skruvade fram filmen, så fälldes spegeln ned igen för att skydda filmen, och så kunde man se igenom sökaren igen.
Exakt samma teknik har ju även min Hasselblad 501CM, och den har inte heller någon extra ridåslutare.
Ovannämnda teknik med centralslutare hade 3 fördelar: Låg produktionskostnad, kompakt kamerahus och blixsynchron på alla slutartider.
Främsta linsen på objektivet hade en bajonettfattning och var avtagbar och kunde ersättas med Teleskop 1,7x.
Jag tyckte att Contaflex IV var på 50-talet en kvalitetskamera med en utmärkt 2,8/50 mm Zeiss Tessar.
När det gäller Zeiss så ogiltighetsförklarades alla tyska patent efter kriget, så att japanerna kunde komma igång med sin kameraproduktion. Östtyska Zeiss i Jena monterades delvis ned och maskinerna flyttades till UdSSR som krigsskadestånd.
Den tekniska personalen flyttade till Västtyskland istället och en ny Zeissfabrik grundades där. Forskningen och utvecklingen gjordes i Västtyskland, medan det hände av förklarliga skäl inte så mycket nytt i östtyska Zeiss-Jena.
Det var inte det östtyska ZEISS som blev demonterat senhösten1946, utan kort och gott ZEISS. Något Östtyskland eller olika ZEISS fanns inte då. Zeiss Ikon AG i Dresden demonterades till över 60%, och Carl Zeiss i Jena till 95%. Man stod med tomma hallar och ett litet antal gamla uttjänta maskiner, men man lyckades genom sina kontakter "dammsuga" hela Tyskland, och var igång igen med objektivproduktionen till sommaren 1947.
Sedan måste vi nog i ärlighetens namn ge östtyskarna en eloge för spegelreflexkonceptet som sådant. Det var östtyskarnas arbete som lade grunden till hela den enorma japanska expansionen av spegelreflexfotografin.
Man kan nämna östtyska Praktina under det tidiga 1950-talet. En högkvalitativ spegelreflexkamera i ett professionellt system, som inte någon annan var i närheten av vid den tiden. Nu när de politiska skygglapparna så småningom väl borde börja glida av, måste man ändå konstatera att detta var väldigt mycket nytt, och en synnerligen innovativ egen produktutveckling.
Contaflex från Zeiss Ikon AG i Stuttgart var en utmärkt kvalitetskamera - men en teknisk återvändsgränd, som i sin förlängning ledde raka vägen till nedläggningen av Zeiss Ikon.
Jag har två Contaflex. Enl II:a och en Super. Jo, det sitter en extraslutare (eller vad man nu vill kalla den) bakom spegeln. Spegeln räcker inte till för att hålla ljustätt för filmen när centralslutaren är öppen för gluttande genom sökaren. Om man öppnar (eller snarare tar bort) bakstycket på en Contaflex så ser man att det sitter någon slags slutare alldeles framför filmplanet. Det är den sekundärslutaren som håller ljustätt till filmen när centralslutaren är öppen.
När man trycker på avtryckaren sker följande sekvens.
1. Centralslutaren stängs.
2. Sekundärslutaren öppnas.
3. Spegeln fälls upp.
4. Centralslutaren öppnas
5. Centralslutaren stängs efter att inställd slutartid förflutit.
(Jag är osäker på om 2 kommer före 3 eller tvärtom, men det spelar inte så stor roll).
Sen vet jag inte om sekundärslutaren stängs direkt efter exponering eller om den stängs i samma veva som när man vrider fram filmen och fäller ner spegeln.
Inte tu tal om att Contaflex är ett finmekaniskt litet underverk (Contaflex är förvånansvärt liten och kompakt), men den var en teknisk återvändsgränd. Det var Contax S som visade vägen framåt.
Att Küppenbender hade stora intressen i Compur kan kanske förklara varför Zeiss Ikon satsade på spegelreflexkameror med centralslutare, men man måste ju undra lite om det blev en epidemi av det hela. Även Agfa, Voigtländer och Kodak (Nagel) byggde ju sådana kameror.
Jag borde ha skrivit den "Ryska Zonen".
Jo, det blev verkligen "följa John" med denna komplicerade centralslutare. Zeiss Ikons exempel och påverkan måste ha varit betydande (och sedan vet man ju inte riktigt var Küppenbender hade alla sina fingrar, ett företrädande råd hos ZEISS hade ett avsevärt inflytande i Tyskland vid den här tiden).
Så småningom insåg alla att man satt i en återvändsgränd, men då var det så dags. Då hade japanerna, som hade avancerat under täcket med utvecklad östtysk teknik, redan i praktiken tagit över. Jag ser hela denna monumentala tekniska villfarelse fån Zeiss Ikon AG i Stuttgart som en stor tragik. Framtiden tillhörde det prismareflexkoncept som Wilhelm Winzenburg staratade utvecklingen av i Dresden under senhösten 1945, och som hösten 1948 visades som Contax S här i Stockholm på S:t Eriksmässan.
Jag skall vidarebefodra det!
/Bengan
/B
OM-1 är prismareflexen högsta utvecklingsfas hittills. Jag talar då om utvecklingsstadiet av själva spegelreflexkameran med pentagonalt prisma - inte om andra saker som elektronik, automatik, sensorer, med mera.
Jag roade mig på Fotomässan med att fråga några stora kameratillverkare om varför deras spegelreflexkameror har så liten sökarbild? Liten - tycker dom!? Javisst sade jag, och bad dom att titta i sökaren på den Olympus OM-1 som jag hade över axeln. Mycket roande. Dom såg ut som fiollådor i ansiktet.