Straight Photography!
The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 2036 / Som amatör är du en fri fotograf! Så ta chansen!
Många fotoamatörer drömmer nog om att få jobba som fotograf! Att jämt få fota! Mot betalning! Och resa jorden runt och få plåta en massa spännande saker! Få gratis kamera och utrustning! Få de senaste kameramodellerna! Och kanske också fota kändisar! La Dolche Vita!
Men det här e ett jobb! Du måste leverera "bra" bilder i en ständig ökande konkurens! Och vad är bra bilder? Vem plockar ut de här bra bilderna så dom passar in i försäljningen? Och tar du inte tillräckligt "bra" bilder, så får du söka ett annat jobb! Inget konstigt med det här! Så fungerar en fri och konkurensutsatt marknad! Lycka till!
Men vill du vara en fri och skapande konstnär måste du nog vara amatör i dagens samhälle! (Men ändå ha en liten sidoinkomst som finansierar utrustning och material)
Och jag tror också det är viktigt med fria konstnärer i ett samhälle som blir mer och mer åsiktsströmlinjeformat! Hur skall man annars få se det som ligger på sidan om mittfåran?
Amatören är inte styrd av det kommersiella, har inget krav på effektivitet eller lönsamhet, utan kan i stort gå egna vägar! Här kanske man kan tala om ett samhällsansvar, mot det kommersiella och det likriktade! Att ta egna "uppdrag", eller undersöka egna kaninhål, bara för sin egen nyfikenhets skull!
Och sedan visa för andra vad för spännande saker man hittat!
Man kanske tom hittar saker som samhället inte riktigt vill visa...?
Men amatörerna får såklart sällan visa sina bilder på de största salongerna! För de största salongerna vågar inte satsa på nå't okänt, även om man kanske skulle tycka att det e bra fotografi!
För man måste sälja inträdesbiljetter, böcker, kurser i det stora Fotografiska huset, få avkastning på insatt kapital, och det gör man bara med berömd fotografi, fotografi som alla redan känner till, för då blir köerna långa in i huset! :)
Så tappa inte sugen fotoamatörer! Vi kan undersöka det okända när vi har lust!
Vi är fria! Så ta chansen!
/Bengan
Hellre då att som du säger fotografera för sin egen skull, just vad man själv finner intressant :) Tack för ett bra inlägg!
Som proffs gäller det att kunna gilla läget. Att kunna glädja sig åt att kunden är nöjd och hantverket väl utfört. Det är svårt att få uttrycka sig själv i uppdragsbilder.
Att det bara skulle vara proffs som får ställa ut stämmer inte. Det är drivna fotografer med egna fotoprojekt som får ställa ut. En hel av dem är yrkesfotografer i någon grad. Men det finns massor av yrkesfotografer som varken vill eller har förmågan att producera något som har intresse för gallerierna.
Det är inte mycket av det som visas på galleri som är producerat på betald arbetstid.
En stor nackdel som amatörfotograf är att man sällan kommer utanför den egna komfortzonen. Då blir utvecklingen långsammare och bilderna blir kanske inte så spännande.
Att våga ta några steg ut i det okända!
För å se om isen håller! ;)
Men det gäller nog inom de flesta områden i livet.
Mvh Hans
Min egen tolkning om vad Magnus menar de e att försöka komma ur vardagsfotobekvämligheten, där allt e så bra därför man har så'n vardagsrutin på det fotandet!
Och då e det nog bra att komma ifrån fotopolare och Fotosidan ;) och liknande "mentala isolat" ett tag för att ensam spänna bågen mot det okända! ;)
De e väl som en rockmusiker som vill pröva å spela tex Schuberts ofullbordade!
Bara för att han vill det, och att det känns spännande, och sannolikt utvecklande....
Tycker såklart som du att man inte skall splittra sig för mycket i sitt hantverk,
men leva i en Gallerix-vagga hela livet, visst e det tryggt och föga splittrande, men även föga utvecklande!
Tycker jag! :)
/Bengan
Ps. Min fru har också synpunkter på min verklighetsuppfattning, men det får man väl leva med... :)
För att vara konkret. En gatufotograf kanske smygfotar eller plåtar med tele för att undvika att bli upptäckt och i sin tur undvika eventuella konflikter. Att trotsa sin bekvämlighet kan ge bättre bilder.
Eller så fotograferar man i bekanta miljöer istället för att söka upp nya. Eller så fotoflanerar man med vänner istället för att gå själv i många timmar och vara helt koncentrerad.
Och hur ofta jobbar du med ditt fotoprojekt? Nog kan du plåta mer och jobba hårdare med att få fram fler bra bilder och så vidare.
Det som särskiljer många av toppidrottsmännen eller många andra som toppresterar är att de har en hängivenhet som gör att de inte hindras av sin bekvämlighet. Elitidrottare tränar tills de spyr. En hobbyfotograf kan naturligtvis utvecklas enormt med hjälp av hängivenhet. Yrkesfotografer måste också ha hängivenhet för att nå långt, men deras utveckling har också hjälp av drivkraften som kommer från yttre krav.
Visst var det kul när man kände att en bild satt och man visste, det här tar han, man riktigt känner, jag har fått en bild., men också nervöst eftersom jag enbart jobbade med film och inte kunde se resultatet direkt. Senare ställdes krav på digitalt av ekonomiska skäl vilket gjorde mig ännu mer nervös,eftersom jag inte visste något om det.
För mig var det exakt så som nämnts av Bengt ochHans, att fotograferandet vid sidan om blev lidande även om tidningen ofta också tog in bilder från mina streetvandringar, Sanningen är den att det många gånger är väldigt rutinmässigt när man jobbar som fotograf, Kolla bara Riksdags bevakningen Jag kan tänka mig hur dom har det., Väntan ta sina bilder och snabbt tillbaka. Jag föredrar att knalla omkring med min kamera.. och jobba med mitt musicerande. Självklart finns det en annan typ av fotograf jobb, där uppdragen är nog så intressanta, men den vanliga vardagen för en fotograf som skickas i väg lite hit och dit, är inte minsann inte alltid så glamoröst som man vill tro.
/ Bengt
Mvh Bengan