Straight Photography!

The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 293 / Henri Cartier Bresson, mästaren på smygfotografering....!!??


Definitivt ovetande om att jag tog en bild! Smygfoto!! :) ;) 

 

Läste några rader i tidningen Foto i dag, vad som kommer i nästa nummer, om bla. Henri Cartier-Bresson.

"Många ser honom som bildjournalistiskens fader, och som den obestridde mästaren på smygfotografering. Uttrycket ”Det avgörande ögonblicket” är för evigt förknippat med hans fotografi".

Obs, texten kopierad från Foto ;)

....."mästaren på smygfotografering" alltså!?

Det är väl inte precis så som jag ser hans fotografering, men det är väl så här, språkbruket förändras, och ordens betydelse och även tidningen Foto!  ;)

Läser faktiskt Foto då och då, men det är mest gamla nummer! ;) :)

 


Typisk smygfoto alltså!  Människorna vet inte att dom e fotograferade!

 

 


Mera smygfoto! ;)

 

 


Smygfoto, fast nu på håll!

 

 


Tja...nog er'e litet smyg här va?

 

 


Å här då!! Här är det riktigt smygfoto!! Åskådaren märker inget!!

 


Å här då!! Smyga bakifrån!!! Frånsett smygandet, så är bilden från Birgerjarlspassagen 1965.

 


Hon märkte i alla fall inget! ;)

 

 


Det här är nog ett "säkert kort!?"  Inget smyg här inte!  ;)  Vi pratade en stund innan, se'n frågade jag om jag fick ta ett kort! :)

 

Ok, alla "smygare", tycker vi skall ta våra kort ändå, trots det litet "suspekta tillmälet" i Foto! ;) ;)

För vad skall eftervärlden titta på när vi är borta?
Landskap, blommor och nåra porträtt!? ;) ;)

/Bengan

Ps.
Att jag angivit landskap, blommor och porträtt, är bara ett exempel, inget nedvärderande eller så!
Vill bara nämna det för säkerhets skull!
Har själv mängder av landskap, porträtt och en del fjällblommor på mina bilder!  :)

 



Postat 2009-03-04 11:09 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Straight 293 / Homo Documentus

 

Homo Documentus, en Essä av Maria Lantz. (Lektor vid Konsthögskolan och fotokritiker i DN)  i dagens DN 4:e mars 2009 (Kulturen) .

"Varje dag läggs hundratusentals amatörfotografier ut på internetsajten Flickr. Varför skapa bilder av solnedgångar och utsikter som inte tycks ha något syfte, varken kommersiellt eller dokumentärt?"

 


Toscana Italien 1990

 

Maria Lantz fortsätter: "Under en arbetsresa i Indien helt nyligen fascinerades jag med vilken besatthet vi människor fotograferar. Kamerorna knäppte från morgon till kväll, framför allt under förflyttning mellan olika platser. Vad handlar detta dokumenterande om?"

"Genom att fotografera bekräftas närvaron i världen på ett sätt där bilden kanske är det slutgiltiga målet som visar att man uppfattat rätt, att man finns till, att man duger."

"Kommentarer i Flickr brukar vara av typen: Åh vad fint! Fantastiskt ljus! Vilket uttryck!"

Några rader ur en intressant essä, om Homo Documentus, i dagens DN.

/Bengan

 


Cykelväg bredvid Göta Kanal

 

 


Falsterbo 1995

 

 


Cykel på Öland 1995

 



Postat 2009-03-04 07:28 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Straight 292 / Varför alltid en M Leica? Och "Du måste förnya dig!"

 

Ibland så jag tittar jag igenom en del tidiga bloggar. Fastnade för några rader jag skrev i en blogg för ett år sedan: "Du måste förnya dig!"

Så här kommer en något förkortad bloggrepris! Å ni känner säkert igen igen en del tongångar!  :)


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Varför alltid en M Leica?

Har i stort sett alltid använt en M Leica sedan tidigt 1960-tal.

Jag har under åren varit på "litet rörlig fot" beroende på de olika typer av arbete jag haft, och en M Leica är lätt att ha med. Och så har den alltid fungerat! Och naturligtsvis har detta långvariga användande blivit som en vana, så fotograferandet fungerar nästan automatiskt.
Och att kunna använda kameran "nästan automatiskt" upplever jag som positivt i sammanhanget, för då kan jag inrikta mig på motivet.

Jag startade med att fotografera i svartvitt på 1960-talet, och framkallade/kopierade själv, kom se'n över till dia, då det gav "fina färgbilder", och på den tiden kunde man få diaframkallning på en dag, ganska lättjobbat även det.
 
Och nu är jag tillbaka i svartvitt, framkallar själv i samma rostfria Kinderman-dosa, men lämnar kopieringen till ett labb, så det känns som cirkeln är sluten på nå't sätt :) Även med  M Leican!
Och så verkar ju svartvitt vara litet trendigt, och litet retro igen och det är kul!

Men visst har jag, har haft några andra kameror. Hasselbladare, stora Nikon med motor, nå't zoom-objektiv, långa, stora teleobjektiv osv, men den utrustningen har ofta varit begränsande för min fotografering.

Men det är klart, att det under åren har funnits, då som nu, folk som hela tiden följer med den tekniska utvecklingen och tycker jag använder "omodern utrustning" ;)  För sk tekniksprång det har alltid funnits.

Jag är en strövarfotograf, vare sig jag strövar i sta'n, eller i fjällen, eller är på cykelturer eller är på väg till/från jobbet, och då har en M Leica med 35 mm funkat bra. Och det har också varit ett val!

Tror att långsiktighet är bra, och att det är viktigt att försöka hålla stånd mot det kommersiella lockropet litet oftare, lockrop som: "Du måste förnya dig!" eller " Nu är det dags att byta" osv, osv.....

Nu har jag gått tillbaka till analogt efter att ha prövat digitalt ett tag, också det är ett val.

Tror att långsiktighet (och långsamhet) ger en stor chans till en djupare förtåelse/kunskap i det man sysslar med, vare sig det gäller konstnärskap, yrkeskunnande eller i relationer.

Och jag tror att den frihet som vi alla eftersträvar, den finns många gånger i att försöka "undvika det onödiga".
För "det onödiga" tar tid från vår begränsade frihet, eller begränsade livstid om man skall tala i klartext!

Och mycket av vår konsumtion i vår del av världen, den tar både tid och pengar, får nog även kallas överkonsumtion.  Och kanske är det också en tröstkonsumtion, som vi kanske anar i den där smygande men otydliga känslan av instängdhet man känner, trots all vår "frihet"!?

Så leve långsiktighetens lov! Eller Slow Photography!

Och Du måste inte "förnya dig"!  :)

/Bengan

 

 

 



Postat 2009-03-03 11:26 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Straight 291 / Snabbare är autofokus! Hyperfokal!! Varför hyperfokal vid gatufoto? Och vad är hyperfokal?

 

Vid gatufoto är det svårt att lyfta kameran till ögat av olika skäl, och hur skall man då kunna ställa skärpan?

Många gatufotografer använder korta brännvidder, dels för att kunna vara nära motivet, dels för att man kan fotografera mycket snabbt och "på känn" med den typen av optik. Och vid gatufoto så dyker bilderna upp på ett ögonblick, och försvinner lika snabbt, så det gäller att alltid vara beredd.
(Och det skulle se litet underligt ut att gå med kameran framför ögat hela tiden)

Ett av knepen, eller en bra lösning, det är att använda optikens skärpedjup = Hyperfokal.
Vid normalt dagsljus kan man använda tex bländare 8 och har ett skärpedjup (eller får en skarp bild) mellan 2,5 meter till oändligt då avståndet står på 5 meter på ett 35 mm objektiv för småbild.

Se'n gäller det bara att försöka hålla eventuella motiv mellan 2,5 meter och oändligt vid en stadsvandring.

 


Här syns det ganska tydligt på Summicron 1:2/35 mm vad jag menar. Siffran 8 står till vänster vid c:a 2,5 meter, och siffran 8 står till höger vid oändlighetsmärket.

 

 


På 28 mm blir det ännu "bättre!"  Ställ optiken på 3 meter, så får du en "skarp" bild från c:a 1,5 meter och till oändligt, men nu måste du gå litet närmare för att fylla upp i negativrutan!  :)

 

På vidvinkligare objektiv, tex 16 mm Cosina, så räcker skärpan nästan hur långt som helst hur man än gör, så jag låter ofta objektivet stå på 2 meter hela tiden. Men där kommer ett annat problem in, du måste vara nära, väldigt nära, för att få in motivet i bilden, och det kan vara litet problematiskt just vid gatufoto.

 


Som här tex. Här har jag fotat med 15 mm, avstånd ställt på två meter och jag står mycket nära tjejerna och skärpan räcker långt, ändå ser det inte så nära ut.  (Och ingen bryr sig när jag fotade. Jo kanske damen som skymtar bakom den ljusa tjejen, hon tittade åt mitt håll i varje fall).

 

Och så vid dåligt ljus, som på roulettebilden här nedan, där man inte kan blända ner nå't alls, där full öppning gäller, och kanske även höftskott, och då blir det genast litet knepigare.
Men man lär sig snart att uppskatta avstånd. Sedan ställer man optiken på det avstånd man uppskattat, här kanske 1,5 meter, och så ett höftskott, svårare än så är det inte!

Så tog jag de flesta av Roulettebilderna på 1960-talet. (Och utan exponeringmätare)


Leica M2, Canon 1,8/35 mm, Tri-X  (på alla roulettbilderna).

 

 

 

 

 

Tyvärr så är inte alla objektiv uppmärkta så bra för hyperfokalfoto,
men M Leicaobjektiv och tidiga Canon/Nikon är bra, samt även nya Cosina/Zeiss.

 

Visar här nedan även en bra gatufotokamera, Leica M2. Både optik och kamera är från från sen't 1950-tal, men jag tycker den funkar mycket bra fortfarande för just gatufoto. Man kan väl ha synpunkter på återspolningsvredet, och kanske även filmladdning. Men nu har man ju börjat tillverka moderna M Leicor med den här återspolningen igen!  Retrostuk för dom som inte har en Leica M2! ;)

Och vad gäller litet långsammare filmladdning m m, så händer det ändå inget av vikt när jag håller på att återspola och ladda kameran, så jag missar inget!  :)

 

Och det här förlängda avtrycket som syns här på bilden, det är bra!! Så fort man kommer åt det, så går kameran av!

Och som sagt, hyperfokal blir snabbare än autofokus! ;)

Men om man kan fota som vanlig, jag menar med att ha kameran mot ögat och ställa skärpan exakt och komponera, så är det såklart att föredra!
Många gånger går det bra att göra så även där det finns folk och om man inte har bråttom. De flesta som står runt omkring bara noterar att du fotar.

Men det gäller att uppträda på ett vardagligt och "bra sätt" och gärna ha en liten behändig kamera, det tycker jag underlättar.

/Bengan

 

 



Postat 2009-03-02 11:53 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Straight 290 / Varför höftskott! Jag har tagit, och tar många bilder med höftskott med min M Leica, varför?

 

Så gott som alla kameror har en sökare, och de flesta fotografer använder sökaren när man "siktar" på motivet.
Ofta så betyder det en rörelse med händer/kamera, tex då man tar upp kameran till ansiktet, att motivet (människan) uppfattar att nu skall något hända.
Och det går bra i de flesta fall, motivet kan titta i kameran, ordna ansiktsuttrycket, le litet, eller inte bry sig, men har ändå uppfattat situationen.

Man kan också säga att motivet då agerar med fotografen, som på de flesta av våra familjebilder eller våra semesterbilder.

Men i andra fall, då man själv inte vill ingå i ett ögonblick man själv ser och upplever!
Att fånga ett ögonblicket, utan påverkan, hur gör man?
(Nu tänker jag mest på gatufotografering eller i en urban miljö där människor är en del av motivet).

Det är här som det sk. höftskottet kommer in. Den här "tekniken" har använts av alla sk gatufotografer under alla tider. (Nu är samlingsnamnet höftskott, man kan hålla kameran på olika sätt, vad man menar det är att fotografen inte tar upp kameran till ögat)

Att fotografera utan att titta genom sökaren, att även fotografera utan att titta på motivet. För fotografen har redan uppfattat "sin bild", och att den finns där några ögonblick till, för honom gäller det att fånga det speciella ögonblicket utan att störa det...

Se'n finns det tillfällen då motivet, läs människor, är så upptagna i sig själva att det går bra att ta upp kameran till ögat och fotografera, man hinner tom komponera bilden, men det händer tyvärr inte så ofta.

 


Höftskott 1964.  M Leica, 35 mm, Tri-X. Tunnelbanan Hötorget.

 


Höftskott 2000-talet.  M Leica, 35 mm, Tri-X.  Bygge av nya järnvägsbron vid Tegelbacken.

 


Höftskott 1960-talet.    M Leica, 35 mm, Tri-X.  Konduktör spårvagn. Jag tog flera bilder med kameran hållen framför mig i höfthöjd.

 


Inte höftskott. Bilden tagen 2000.  Jag kommer gående uppför rulltrappan, ser kvinnan som städar rulltrappan, ställer in avståndet på 1 meter, och just när jag går förbi henne vänder jag mig och tar bilden. Kvinnan är inne i sin musik och i sina tankar och ser mig inte förrän nå'n sekund senare, då hon ser upp och ler.  M Leica, 35 mm, Tri-X. 

 


Höftskott på känn... något passerar i mitt blickfält, jag hinner inte uppfatta vad det är, jag trycker bara av kameran.
M Leica, 28 mm, Tri-X.  Stadsbiblioteket Sveavägen.

 

 


Här kunde jag försiktigt närma mig kvinnan för att ta flera bilder.
Alla bilderna finns i mitt album "5 minuter Dogma"
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=215588

Kunde fortsätta att fotografera med kameran till ögat. Kvinnan är upptagen med att läsa på mobilen och uppfattar inte att jag fotograferar.  M Leica, 28 mm, Tri-X.  Stadsbiblioteket.

 

 


Höftskott. Här hade det varit omöjligt att fotografera på annat sätt. (Här måste man dessutom "ingå i spelet" på något sätt)  M Leica, 35 mm, Tri-X.  Roulettspel Gröna Lund, Stockholm. I Roulettebilderna har jag syftat avståndet, ställt in det på optiken och se'n använt höftskott.

 

 


Här är ett exempel på att det går bra att fotografera med kameran till ögat då människor är upptagna i något.
Street vid Hornstull. M Leica, 35mm, Tri-X.

 

 


Som sagt, när människor är upptagna, då är det lättare att fotografera obemärkt!  ;)  Fotograferat på Nalen i Stockholm 1960-tal.
M Leica, 35 mm, Tri-X.

 

 


Och tar man inte med höftskott så blir det lätt sån'a här uppställningar!  ;)   
Johannes Brandstation 1964. M Leica, 35 mm, Tri-X.

 

/Bengan

 



Postat 2009-03-02 08:21 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Föregående 1 ... 971 972 973 ... 1034 Nästa 

Tidigare blogginlägg